Julstress i oktober

Affärerna börjar julpynta redan nu. Detta påminner mej om att julen är en ångestframkallande högtid. Av de tio senaste jularna har jag frivilligt valt att jobba sju för att slippa engagera mej så mycket. Nuförtiden är det dock en mängd barn involverade i julfirandet och det gör att jag inte riktigt kan välja att planera julhelgen helt utifrån mina egna syften. Helst hade jag valt ett julfirande i all stillhet, den dag som passar mej bäst, med den mat jag tycker att är god, och bara de jultraditioner och den sysselsättning jag är sugen på.

Dessutom har vi generationen över oss. Av någon konstig anledning är julen mitt i allt väldigt viktig för dem, något den inte varit på samma sätt tidigare, och detta berör nu även mej och mitt firande. Det kanske har att göra med att det föds nya barn, och som bekant kommer vi antagligen att vara ytterligare en familjemedlem den här julen.

I år kommer vi i alla fall bara att vara hemma. Vill någon komma över är de välkomna. Vill någon laga mat går det också bra. Men det stressar mej lite i alla fall (Sobril i julklapp, kanske?). Jag skulle gärna skippa julen helt. I år kommer vi dock att ha tomte. Den allra minsta tomten.