Second hand

Det har blivit lite av en grej, en sport nästan, att inte köpa något nytt i klädväg till Lilla A. Jag tycker det är fantastiskt roligt att gå på loppis, och när man är ute efter barnkläder kan man ju nästan köpa hur mycket som helst eftersom det är så billigt. Dessutom har vi haft turen att få ärva väldigt mycket av Lilla A:s kusin, samtidigt som vi har fått en del av andra vänner och släktingar.

Att köpa begagnat har många positiva aspekter, dels talar snåljåpen i mej, men också miljövännen. Det känns ibland väldigt onödigt att köpa nya (dyra)  kläder som kanske kan användas bara någon månad innan de har hunnit bli för små.

Iallafall hade jag inte riktigt uppdaterat mej i vad som fanns i Lilla A:s garderob, och plötsligt hade hon nästan inga bodys som passade. Det här upptäckte jag ungefär en vecka innan vi skulle resa bort, och eftersom barnet smutsar ner ett par-tre utstyrslar per dag och vi skulle vara utan tvättmaskin en vecka blev det bråttom.

Fast besluten att inte falla för frestelsen att köpa nytt började jag hetssurfa på Tradera. Oftast har jag varit väldigt nöjd med det jag har budat hem, men den här gången blev det en besvikelse. Dels hade jag inte tid att hålla koll på mina auktioner, så jag missade de jag helst ville ha, genom att bli överbjuden de allra sista minuterna, dels hade jag inte hunnit kolla annonserna tillräckligt noga, så mycket av det jag fick hem var väldigt slitet. Och egentligen tycker jag bättre om att gå på riktig loppis och slippa fraktavgiften, som blir förhållandevis hög på plagg som i sig själva kostar kanske 15 kr.

Men nu har iallafall barnet 6 nya bodys att kladda ner. Bra där!

Här kommer lite Mallorca-bilder. Skriver mer om resan imorgon om jag får tid.

Vi hyrde bil och gav oss upp i bergen. Second-handungen klär sig för dagen i ärvda velourbyxor och kofta köpt på loppis.

Mycket pauser i bilkörningen p g a att barnet inte var lika roat av utsikten från bilfönstret som föräldrarna var. Batman-t-shirt från Röda Korset.

Trött unge på kvällspromenad, uppklädd i loppiskofta och ärvd body med matchande röda fiskar

Hotellet hade en rolig gunga (ärvd body, men scarfen/huvudduken köpte jag faktiskt på plats eftersom hon kastade av sig mössan hela tiden. Den här hölls lite bättre på plats. Jag får väl skänka den vidare till någon annan så att återbrukstrenden upprätthålls.

Hemma IRL

Vi är hemma igen. Planet landade strax efter kl 14 och med perfekt tajming hann vi med ett pendeltåg med ungefär en minut tillgodo. Nu har vi ätit pizza (som om vi inte skulle ha ätit nog med onyttigheter under en vecka) och Lilla A tog en tidig kväll.

Jag har planer på att göra detsamma, men först ska jag njuta av att för första gången på en vecka ha tillgång till internet. Med andra ord ska jag läsa Aftonbladet, uppdatera mej på lite bloggar, kolla Tradera och Instagram förstås. Ja, allt det där viktiga som jag inte kunnat göra på en hel vecka.

Fast vet ni - det har faktiskt varit riktigt skönt att vara offline och avskuren från den virtuella världen ett tag. Och rätt så avskuren från den verkliga världen också. Jag och S behövde det, att ta en paus från allt evinnerligt tjafs som pågår runt omkring oss hela tiden. Även om en resa med en bebis inte är direkt avkopplande på så vis att man skulle få sova och vila upp sig, så har vi iallafall vårdat och vilat oss mentalt och vårdat vår relation.

Solskyddsfaktor

Hela sommaren har Lilla A vistats i utomhus utan någon UV-dräkt. Vi har försökt hålla oss i skuggan, ha kläder på och smörja in henne då det har varit mycket sol. Nu ska vi åka till Mallorca om två veckor och då kändes det som att vi kanske skulle ta och investera i en UV-dräkt iallafall, eftersom det förmodligen blir en hel del häng i solen.

Som den snåljåp/ekonomiska person jag ju är kändes det som att nyinköp var alldeles för lyxigt för ett plagg som kommer att användas endast vid denna enda resa och sedan vara för litet. Tyvärr är jag tydligen också en väldigt slö person, för mitt i allt var det ju inte alls så länge kvar tills vi ska åka.

Hoppsan hejsan, plötsligt fanns ju inte tiden att fundera, välja och vraka, eller vänta och se om det dyker upp något bättre på Tradera. Reorna på stan blev plötsligt mitt förstahandsalternativ. Men strandsäsongen är tydligen slut i vårt land, för det fanns inte en UV-dräkt i någorlunda passlig storlek kvar i stan.

Jaha, tillbaks till Tradera. Klicka på det som finns. Nu har vi inte tid och råd att missa de auktioner som ligger ute. Jag lade bud på två, för att vara på säkra sidan. Måste ju hinna få hem dräkten innan vi åker också, annars är den ju värdelös.

Sedan var det ju som sagt barnloppis i lördags. Och där fanns det UV-dräkter, såklart. Lika bra att köpa en ifall jag förlorar Tradera-auktionerna, eller inte hinner få hem mina vinster, tänkte jag. Hängslen och livrem, liksom. Eller UV-dräkt x flera.

Vi kom alltså hem med den här vackra kreationen (bilden) från loppisen. På kvällen fick jag Tradera-mail - jag hade vunnit båda auktionerna. Alltså två dräkter.

Så nu kan jag verkligen känna mej ekonomisk. Tre UV-dräkter, så här i slutet av augusti är ju precis vad vi behöver. Vad bra det blev. Vi kanske måste boka in en semesterresa till i vinter så att vi får användning för dem innan de är för små. Det känns ju onödigt att lägga ut så mycket pengar på något man knappt hinner använda.

Lilla A poserar nöjt

Hej bebis! Vilken fin dräkt du har!

Sommarfunderingar

Sambon sista semester-/föräldraledighetsdag idag (ja, vi hör till de där typiska svenska familjerna där papporna tar sin  föräldraledighet i juli, och ja, jag skulle gärna vara så egoistisk att jag skulle sno åt mej hela föräldraledigheten själv, eftersom jag tycker att det är så fett najs att inte behöva jobba! Sug på den!!) (Fast jag är ju godhjärtad också, och så tycker jag ju att Lilla A ska få hänga med sin pappa och bla bla bla, jämställdhet osv osv. Men jag vill ändå slippa jobba, för jag har ingen lust!)

Jäklar, jag hör ju hur min argumentation ovan påminner om 15-åringens när hon inte ville sommarjobba. "Jag har ingen lust, jag vill hellre sola och bada!" No shit, det vill jag också!

Men nu var det ju inte det jag skulle skriva. Jag skulle ju berätta hur snabbt sommaren har gått, och hur sorgligt det känns att ledigheten är över (nu måste jag t ex ta alla tidiga morgnar själv). Imorgon försvinner S iväg på ett 24-timmars arbetspass, och det blir väldigt tydligt att vardagen närmar sig. En vardag, som för mej som föräldraledig, består av hushållsarbete och matlagning som jag ändå aldrig hinner med.

Samtidigt ska det bli lite skönt med lite mer rutiner (måste köpa en kalender imorgon), som skola för teensen och att varannan-helgumgänget drar igång igen. Jag skulle vilja börja sjunga i kör till hösten, men blir alltid så självförtroendeknäckt och mesig när det är dags, så jag fegar ur och vågar inte gå på antagningsproven. Kanske den här gången. Träningen ska iallafall dra igång.

Jag älskar sommaren, men eftersom jag lätt blir lite för intensiv i det jag företar mej brukar jag tycka att det är rätt skönt när hösten kommer och det blir vardag igen. Och nu är det ju inte riktigt slut ännu. Det är ju faktiskt ett par veckor kvar, och en massa lediga dagar, som ju brandmän har. Med fint väder, förstås.

 Kvällspromenad i sommarvärmen i förrgår

Lilla A och jag vilar oss i form

Slottsboende kanske?

Vi har turistat lite i vår närmiljö idag och igår. Eftersom vi har funderat lite på att köpa hus kändes slottsbesök som en passande sysselsättning. För att se möjligheterna, liksom. Igår kollade vi in Wiks slott och idag förärade vi Skokloster ett besök.

Fina slott, lite mycket städyta möjligen. Säkert kallt och dragit vintertid. Men fascinerande byggkonst och interiör. Wiks slott är inte öppet för allmänheten, men på Skoklosters slott gick vi en guidad visning. Jag blir så fascinerad över hur man har byggt, att man bara byggde för att visa sin makt och storhet, och sedan knappt använde byggnaden.

Skokloster byggdes av greve Wrangel på 1600-talet för "representation" och han spenderade ca 30 dagar av sitt liv där, enligt vår guide. Han hade ju 10 andra slott att åka till, och dessutom var han mest ute och krigade ändå, och hade inte så mycket tid över för slottsvistelser.

S och Lilla A i entrén till Skoklosters slott

Kollar in betydelsefulla personer på Skoklosters slott

Slottsherren greve Wrangel

Lilla A funderar över om man skulle kunna bo så här

Jag och Lilla A framför Skoklosters slott

S och Lilla A vid Wiks slott

Wiks slott

Wiks slott

Prinsessan Lilla A och slottsherren Fröding hemma i vårt eget lilla slott

BVC och resa

Nu har Lilla A visat upp sina färdigheter på BVC. Hon vände sig elegant och försökte sig t o m på att krypa lite på undersökningsbordet, något som imponerade stort på distriktssköterskan. Vikten var 5775 g och längden 62 cm, vilket stämmer väl med klädstorleken hon använder för närvarande. Längd och huvudomfång följde snyggt sina kurvor, men viktkurvan hade planat ut. Ingen fara på taket än så länge, men Lilla A är definitivt en tunnis.

Mamman är tröttare än tröttast idag, eftersom natten inte har använts till sömn. Istället har Lilla A tränat på att sparkas och slåss med sin mor som slagpåse, och av så mycket fysisk ansträngning blir man ju givetvis hungrig, så däremellan har hon samlat nya krafter genom att äta. Jag var väl inte världens piggaste efter vår norrlandsresa heller, sömnen blir ju lite si så där när man inte är på hemmaplan, både för mor och barn.

Därför ska det nu bli spännande att se vad jag har bokat för resa. Jag var nämligen in till resebyrån efter BVC-besöket och både bokade och betalade en resa till Mallis i september, och kände mej lätt ofokuserad när jag stod där och viftade med mitt bankkort. Dyrt blev det iallafall, så förhoppningsvis har jag bokat något bra.

Alcudia, bild lånad från Apollo

Hemma igen

Nu är vi hemma från Jukkasjärvi. Lilla A reser omkring som om hon aldrig gjort annat, vilket är väldigt skönt för hennes föräldrar. Att resa med skrikiga barn verkar jobbigt, och jag är själv en förespråkare av barnfria avdelningar på flyg och hotell utan skrikiga ungar när man vill koppla av på semestern.

Men nuförtiden är jag ju en av dem, d v s föräldrarna som envisas med att resa med sina barn, och då känns det väldigt bra att Lilla A är tyst och nöjd för det mesta.

I Jukkasjärvi bor en av mina bästa vänner med familj, och det är synd och skam att det ska ligga 120 mil bort, och att endast dyra flygbolag flyger dit. Tåg tar 17 timmar och kostar lika mycket som flyget. Bil känns inte ens som ett alternativ. Men man kan ju vända på det och säga som F som bor där; "Uppsala är en trevlig stad, det är synd att den ska ligga så avsides bara".

Ni får lite fler bilder från pulkaåkning, skoteråkning, pimpelfiske och Icehotel.



Lilla A åker snowracer. S skrattade åt mej när jag sa rattkälke, men så hette det i Finland när jag var barn, för ca 100 år sedan.




Sovande barn i skoterkälken



S kör skoter

Nöjd sambo och hund, grinigt barn

Isfiske. En massa stora laxar drog vi upp. Vi fick knappt plats med dem när vi skulle åka hem. Not.

Lilla A är röd om kinder och näsa



Icehotel


Imorgon ska Lilla A och jag till BVC. Undrar vad disktriktssköterskan säger om hennes rödrosiga kinder - att det ser hälsosamt ut eller att man faktiskt ska skydda små bebisar mot solen. Vi försökte, men hon blev rätt solbränd trots solskydd, skyddsglasögon och att vi försökte vända henne så att hon hamnade i skuggan. Vårsolen är stark mot snön.

Gräsänka eller husmorssemester, en fråga om inställning

Sedan igår förmiddag är jag gräsänka. Eller så kan man säga att jag har husmorssemester. Det är en värderingsfråga, jag har inte riktigt bestämt var jag står i frågan ännu. S är hos sina föräldrar med barnen, jag valde att stanna hemma. Dessutom ska jag gråta ut hos barnmorskan i eftermiddag, så det passade ganska bra att inte följa med.

Men det är tråkigt att vara ensam hemma! Jag tycker synd om mej själv och känner mej ensam. Å andra sidan ska jag leka representant för klok-ansvarstagande-föräldrageneration en vecka framåt, och den icke-självpåtagna rollen som vuxenförebild är väldigt energikrävande, så jag köper mej en dags frist genom att stanna hemma. Och försöker att inte gå in i rollen självupptagen bitterfitta när jag hör om grillning i kvällssol och plockning av skogens guld på förmiddagspromenaden. Vi har det mysigt här i lägenhetens dunkel vi också, katten och jag! Så jävla mysigt, faktiskt.

Igår var jag gladare, då hälsade jag på den här unge charmante mannen som avnjuter sin middag med bar överkropp.

Köpenhamn med illamående och foglossning

Vi drog ju, lite halvspontant sådär, iväg till Köpenhamn i veckan. Vi hade inte vågat boka någonting med tanke på mitt mående, men dagen innan bestämde vi oss för att jag lika gärna kunde kräkas där som här, så vi halade fram bankkortet och bokade tågbiljetter och ett centralt hotell med fräsch toalett.

Klockan ringde vid 05.45 och jag mådde SKIT, rent ut sagt. Men det fanns ju ingen återvändo då längre, det var bara att bita ihop. Jag tror att jag blev som folk runt klockan 11 ungefär. Vid 13.30 var vi framme, och hann med en hel del under eftermiddagen/kvällen. Eller, nja - jag upptäckte en ny krämpa; jag kan tydligen inte längre promenera ens i moderat takt, numera är det snigelfart som gäller, annars får jag ont i magen. Jag tror att det kan vara foglossning jag känner av, symtomen verkar stämma; ont över blygdbenet och i underlivet, huggsmärta i skinkorna, tryckkänsla i nedre delen av buken. Och detta blir ca 1000 ggr värre om jag går uppför en trappa, vilket jag gjorde.

Det blev lååångsamma promenader, en hel del stopp och mycket coca-cola. S drack min ölranson. Hotellet hade en mycket bra frukostbuffé, som jag kaskadkräktes upp båda dagarna. På det hela taget var det dock en trevlig resa, men det är så deprimerande att inse hur begränsad jag är. Att få ont och inte vara hemma är jobbigt, och att må illa, ja, det är också jäkligt jobbigt. När saker och ting började jävlas på hemresan kände jag starkt att det här är min sista längre tripp som gravid, det är inte värt påfrestningen. Men det känns också väldigt tråkigt att behöva bestämma sig för det.

Jag mår illa på tåget

Betydligt piggare väl framme och väntar på första lunchen

Ok, jag når bara världens längsta man upp till armbågen, men min mage är större!

Lite ruggigt på uteservering vid Nyhavn en stund, men generellt hade vi tur med vädret

S vid Nyhavn

Tar en liten vilopaus utanför teatern

Inne i Det runde tårn

Utsikt från Det runde tårn

Det runde tårn nedifrån

Jag är något av ett kart-freak, jag vet! Men man måste ju ha koll på omgivningarna.

Christianshavn

Färggranna hus i Christianshavn

Vi gjorde ett besök i Christiania. Jag är inte jättepåläst om Christiania, men det kändes på något sätt som om området har haft sin glansperiod och att eran håller på att gå mot sitt slut. Det var svårt att se någon charm i det otroligt slitna området, där påtända män låg och sov på marken och hasch såldes helt öppet vid små tältbord av mörkhyade män, trots att det är förbjudet sedan 2005. Och i allt detta strövade turister med små barn och tittade nyfiket omkring. Som vi också gjorde...

Den enda bilden inifrån Christiania, man får inte fotografera där.



Hop-on-hop-off-båt istället för buss passade bra i det varma vädret, och var skönt för en gravidtrött kropp



En av alla vilopauser. Som ni ser avnjuter jag Tuborg Superlight. S chansade o frågade om de hade alkoholfri öl (han tyckte väl lite synd om mej efter alla coca-color), och det hade de! "Ja, vi har faktiskt det", sade servitören, och lät lika förvånad som vi kände oss. Fast den var inte så jättegod...

Ända sedan vi såg menyn utanför restaurangen som serverade plankstek gick S omkring och längtade och tjatade efter att få äta där, så det gjorde vi till sist. Se så nöjd han är!

Till plankan drack han vikingaöl. Sedan bar jag hem honom till hotellet.

Hemresan förtjänar nästan ett eget kapitel, men jag har ju redan nämnt den. Jag hade sett fram emot att vila min gravittrötta kropp på tåget, men vi hann bara till Malmö. Där blev tåget stående en bra stund innan det ropades upp att ett elfel gjorde att inga tåg kunde passera Hässleholm. Det skulle komma bussar och köra oss dit, så att vi kunde hoppa på ett tåg som kommit norrifrån och blivit stående där. Det kom dock inga bussar! Tillslut blev det så att alla passagerare från vårt snabbtåg fick klämma in oss på ett lokalt pendeltåg som först skulle ta oss till Höör, fick vi veta, men detta ändrades sedan till Eslöv. Där väntade bussar som körde oss till Hässleholm.

I Hässleholm stod två tåg mot Stockholm och väntade, så vi satte oss i det ena, som faktiskt rullade iväg efter en liten stund. Tyvärr hann vi inte så långt innan strömmen på tåget försvann, och det stannade mitt ute i skogen, i mörkret. Där stod vi sedan i ca en timme, loket hade gått sönder. Runt kl 23, då vi enligt tidtabellen skulle ha varit hemma i Uppsala, evakuerades vi via stegar till ett annat tåg som körde oss till Stockholm. Från Stockholm hade SJ sedan ordnat en buss för alla som skulle vidare mot Uppsala, där vi klev av kl 04.45.

Generellt måste jag ändå säga att det flöt på rätt så smidigt. I tidningen kunde man läsa det gamla vanliga: "vi fick ingen information, ingen visste något, det var djungelns lag, ingen hjälpte handikappade och barn, folk tvingades stå på överfulla bussar...osv". Ok, det var överfulla bussar, och massor med folk (ca 3000 drabbade), men de som valde att stå gjorde det frivilligt, efter att ha blivit tillfrågade, och bristande information vet jag inte heller om jag direkt kan hålla med om, lite eget ansvar har man ju också, men det är klart, några stora självlysande skyltar och blinkande pilar fanns ju inte. Och djungelns lag... Hmm, ja, några apor fanns det väl.

Att SJ har haft mycket problem med nedrivna kontaktledningar må kanske vara sant, jag har ingen uppfattning, men att loket sedan råkar gå sönder samtidigt måste man väl ändå se som rejäl otur. Jag blev inte särskilt upprörd, men var dock ganska trött och mådde inte särskilt bra, men det finns alltid folk som orkar bli förbannade. Generellt var stämningen dock god, och som en man i vimlet uttryckte sig så var det ju ingen naturkatastrof vi hade drabbats av, värre saker har väl hänt. SJ ordnade faktiskt så att alla med anslutningar längs resan kom hem! Och vi får våra pengar tillbaka antingen som biljett eller hälften av summan som cash, så åtminstone en tågresa till inom ett år lär det bli, om vi väljer biljettvarianten.

Cykelvasan

Idag började vi dagen med att köpa en skitdyr cykel. Eller S, som efter några snapsar på midsommar lovat sina kusiner att ställa upp i Cykelvasan, köpte en skitdyr cykel. Jag räknade på hur många gånger han måste cykla till jobbet för att tjäna in den.

Sen åkte vi till svärisarna i Avesta då jag fick lappsjuka i Uppsala efter att ha hängt bland folk en vecka och tyckte att lägenheten kändes tyst och tom. Nu har vi gått från hus till hus bland släktingarna och berättat om nyförvärvet (S vill visa att han är en man som står vid sitt ord, det var ju bara så synd att vi råkar vara upptagna precis när årets Cykelvasa går av stapeln, men nästa år, då...).

Nu har jag, min vana trogen kräkts klart för idag, och säger godnatt. Och S kommer att få cykla till jobbet ca 100 arbetspass framöver.

Veckan i bilder

Semesterveckan inleddes med besök av svärföräldrar som alltså skulle få äran att träffa min excentriska familj för första gången. De sa i alla fall att det hade varit trevligt (de kanske bara är väldigt artiga). Nej, det var faktiskt väldigt trevligt, tyvärr deltog inte jag i hela besöket då jag hade ett läkarbesök precis då. Vet inte om det hade något med graden av trevlighet att göra...

Efter att svärisarna åkte hem har vi som sagt jobbat i lite varierande grad. M har sommarjobbat, med bla getmjölkning, sandskottning och gräsklippning. Vi andra har inte jobbat riktigt lika hårt... Lite sandarbete, bara.

S, L och jag skulle ta en cykeltur en kväll men fastnade på Sjödagarna där vi sprang på bekanta, och stannade kvar hur sent som helst. Trots att det är högsommar är det vintertemperatur på natten, det var ca 7 grader när vi cyklade hem.



 

Annars har vi mest njutit av sommaren. Mycket häng i trädgården.

Vi har vilat i gräset...

...fikat...

...gungat...

 

...spelat fotboll...

...grillat och ätit...

...vilat lite...

...firat födelsedag...

...åkt motorcykel...

...badat och hängt på stranden (fast resten av strandbilderna är censurerade)...

Vi har också hunnit med Rockoff och bl a Dead by April, där B ordnade backstagebesök med autografer och fotografering med bandet för tonåringarna.

Här suktar vi efter alla fina båtar i gästhamnen och drömmer att vi är miljonärer.

På det hela taget en mycket lyckad vecka. Smolket i bägaren är väl att jag fortfarande kräks varje dag, gärna ett par, tre gånger, trots att illamåendet i stort är bättre. Detta får ni inte heller se några bilder på.

Nu är vi hemma igen och tonåringarna har åkt. Jag är SÅ TRÖTT. Fick betala för veckans utsvävningar redan igår då jag trodde att jag skulle kräkas upp bebisen i magen, som formligen vände sig ut och in. S är mer produktiv och hänger upp hyllor och är ute och springer. Jag vilar med gott samvete och tycker att det är rätt skönt att det är mulet.