onsdag 24 juni 2015

Ännu en dag

10 dagar kvar till beräknad förlossning. 10 mardrömslikt långa dagar. Jag mår inte bra. Jag mår illa, och är fruktansvärt trött, yr och orkeslös.

Maken jobbar, men jag tycker att han ska vara hemma mera. Buhuuuu, gråter jag. Tyck syhyhynd om mej då! Och så kräks jag, för det gör jag nästan alltid när jag gråter. Han är tokless. Det är jag också.

Lilla A har dock sin kompis E som hon hänger med. Jag känner att jag står i enorm tacksamhetsskuld till den familjen. Fast idag fick jag betala tillbaka lite, när jag de sista 50 minuterna innan barnens läggdags fick två griniga, övertrötta tvååringar på halsen. Jag kunde ju inte gärna säga nej till att titta efter E en stund, då Lilla A praktiskt taget bott där den här veckan.

Två arga tvååringar som inte längre håller sams, och som slåss om grejerna. Den ena cyklar åt ena hållet och den andra åt andra hållet. Vilken ska man prioritera? Och jag är inte direkt den snabbaste sprintern heller.

Min arga tvååring somnade som en sten iallafall. Efter att med sin gulligaste röst först sagt "Mamma...!" Följt av ett hånskrattande "Bajskorv, snippor, snippor, snippor...!"  Det ljuva livet med småbarn...

torsdag 18 juni 2015

Stora barn

En milstolpe i livet med barn - första gången man har en kompis på besök. Ikväll ringde en av grannarna på, deras dotter är lika gammal som Lilla A, och nu ville hon komma över och leka. 

Att umgås med vänner, och att ha kompisar på besök är svårt. Ibland som vuxen, men speciellt när man är två år. Då går det åt mycket tid och energi åt till att bråka om leksaker, att försöka bestämma över varandra, och mittiallt råkar någon kissa ner sig. 

Men det gick bra. Och det blir förhoppningsvis fler gånger. Ibland är det t o m lite avlastning för en hålögd förälder när barnet kan leka med en kompis. Ibland. 


torsdag 11 juni 2015

Ren i näsan

Lilla A hälsar att, trots att såpbubbleblandning luktar fantastiskt gott, ska man undvika att dra in det i näsan. Kvällen blev förstörd efter detta, och svedan och obehaget i näsa och svalg gjorde att det på det hela taget inte var värt det. 

Skit också

Vi är mitt uppe i potträning. Nr 1 fungerar oftast. Således är barnet i princip utan blöja dagtid. Nr 2 är dock en aning mer problematiskt. Och svårare blir det av kronisk förstoppning, som medför att frasen "jag bajsar" utropas ca 20 gånger per dag. Oftast är det falskt alarm. 

Idag var vi alla tre på stan efter att ha varit på barnmorskebesök. Maken behövde en ny garderob, och inne i klädbutiken larmades det om akut bajsnödighet (inte maken). 

Eftersom det dock oftast är falsklarm sprang jag inte direkt och efterfrågade en toalett. Och när jag väl gjorde det, och fick höra att man p g a någon regel inte fick låna ut personaltoaletten till kunder - inte ens bajsnödiga 2-åringar - sprang jag inte heller direkt till gallerian mittemot. 

Snarare gick jag i rätt så maklig takt. Maken var mitt uppe i sitt shoppande, barnet springer inte så snabbt, och min förmåga till höghastighet är kraftigt reducerad till följd av graviditet. 

Väl framme vid toaletterna kunde jag konstatera att jag inte hade mynt i rätt valör, och var tvungen att stappla mej mot caféet bredvid för att växla. Där och då fick jag ångra min sävlighet. 

Precis när vi, på ca en halvmeters avstånd, passerar det första cafébordet ropar barnet med hög och tydlig röst "Titta mamma, det kom en bajs på foten!"

Och det gjorde det också. Genom byxbenet. En liten hård, brun klutt, som landade på skon, något som också tåldes att upprepas ett par gånger, med hög röst. 

Jag vågade inte titta upp mot bordet. Istället fick jag ett akut skrattanfall, som jag försökte stävja, samtidigt som jag så snabbt jag förmådde stapplade fram till kassan och ryckte åt mej en bunt servetter som jag försökte städa upp med, trots uppenbara problem med att böja mej ner till skohöjd - höggravid och iklädd kjol. 

Förlåt, kära cafégäster, för att ni fick er fikastund förstörd, och förlåt, kära barn, för att jag inte sprang fortare och för att jag skrattade. Man tycks aldrig kunna veta vad tillvaron som småbarnsförälder har för överraskningar att bjuda på. Tur att det var sin egen sko hon bajsade på i alla fall. 

måndag 8 juni 2015

På håret

Vår granne, 4 år, brukar berätta små anekdoter för mej när hennes föräldrar inte hör. 

"Hej A:s mamma! Vad heter du? Min morfar heter x och han har inget hår. Han är innebandyspelare, och en gång när han spelade innebandy så ramlade han, och då åkte håret bort. Nu har han bara hår på kroppen."

Så nu vet du, käre make, att innebandy kan medföra fler otrevliga konsekvenser än ryggont och blåa tår. 

måndag 1 juni 2015

Förökelse

På vår lilla gårdsgata med små parhus ynglas det barn minsann. I andra ändan av det hus vi bor i vaggar en blivande mamma fram, och bebisen beräknas komma ut om två veckor. Mitt emot oss kommer det också en bebis i höst, och på gatan ovanför, fast i samma lilla samfällighetsförening, föddes det en liten tjej för ca tre månader sedan.

Förutom dessa grannbebisar är två bebisar på gång i vår lilla bokcirkel, plus Preja då. Och ytterligare två andra kompisar till mej är på tjocken.

2015, babyboomens år.

Jag försöker också få mina trädgårdsväxter att yngla av sig. Det går så där. Det ser dock bättre ut på gården nu än för några veckor sedan. Tyvärr hittar jag hela tiden nya "projekt" att ta mej an, varför resultatet av mina ansträngningar låter vänta på sig.

Bakom staketet hittade maken förvildade gamla krusbärsbuskar. Dem ska jag förbarma mej över, och försöka få att överleva någonstans på gården. Hur detta ska gå till vet jag ännu inte riktigt.

Nya stenar runt det som ska bli rabatt

Smultron på väg att flytta från hinkar till pallkrage

Krusbär

lördag 30 maj 2015

Glömsk

A: Jag har ingen haklapp!
Jag: Nämen, har pappa glömt!
A: Dumma pappa!
Jag: Nej, så säger man inte. Alla kan glömma saker. Vissa glömmer lite mer än andra bara. 
A: Stackars pappa...

fredag 29 maj 2015

Min 2-årsdag

Jag har den äran att ha födelsedag idag. "Grattis mamma, 2 år", ropar dottern med jämna mellanrum. Tack tack. Svärföräldrarna var tidigt ute, och gratulerade redan för en månad sedan, och min mamma passade på att gratulera igår, "för att ha det gjort".

En alldeles lagom födelsedag, faktiskt. Jag har inte firat min 2-årsdag så där jättehårt, men dagen har varit bra ändå.

En värdelös natt innan, då jag till följd av vad som heter vena cavasyndrom inte kan sova. Hur jag än vrider och vänder mej blir jag yr och svimfärdig, p g a att bebisen trycker på det stora blodkärlet som för blodet från kroppen tillbaka till hjärtat. Det är mycket värre den här graviditeten än förra, men mitt blodtryck verkar vara lite högre dagtid, så oftast kan jag sova ett par timmar när Lilla A är på förskolan.

Jag fick mej iallafall lite sovmorgon, och väcktes av maken och dottern som kom in med paket och blommor. "Jag får också äta glass", avslöjades paketets innehåll, och efter det fick jag lyxfrukost, bestående - inte av glass - men nybakt bröd och andra delikatesser.

Angående presenten, avslöjade sedan maken att valet stod mellan en cykel och ett paket glass, men då vi har gemensam ekonomi, och jag nyligen uttalat att jag var för snål för att köpa en cykel, återstod glassen. Bra så. Jag kan ändå inte röra mej så mycket att jag lyckas kliva upp på en cykel, men glass däremot, har jag inga problem att sätta i mej.

Dagens bästa var nog att jag slapp plocka ur och i diskmaskinen.

måndag 25 maj 2015

Kärlek

Lilla A idag:

- Jag älskar dej, mamma! Och jag älskar pappa! Och jag älskar bebisen. Och jag älskar mej. Och jag älskar mina nya Kitty-trosor. 

onsdag 20 maj 2015

Förlossning

45 långa dagar kvar till beräknad förlossning. Lilla A längtar nog lika mycket hon, och pratar om bebisen "Preja" hela tiden. De senaste dagarna har Preja kommit ut ut magen. "Så, nu kom bebisen ut!", och så håller hon i en liten låtsasbebis i sin hand.

Låt oss hoppas att förlossningen går lika smidigt i verkligheten, jag har en del diffusa minnen av att jag inte riktigt tyckte att det var så kul och enkelt.

måndag 18 maj 2015

Jag har nog aldrig

...varit så trött som jag är nu. Det känns som om hela tillvaron kretsar kring när jag ska få lägga mej nästa gång. Fast när jag väl ligger ner är det svårt att hitta någon bekväm ställning, eftersom jag får blodtrycksfall och halsbränna i de flesta positioner som närmar sig vågrätt läge. 

Nu har iallafall tvååringen somnat, så nu ska jag försöka hitta mej ett bekvämt läge. Med Novalucol inom räckhåll. 

lördag 16 maj 2015

Morgonkaffe

Lilla A tar en mugg från skåpet. 
Jag: Vad har du där?
A: En mugg. 
Jag: Vad ska du göra med den?
A: Jag ska hälla lite kaffe på bebisen. (Tar muggen och springer iväg)


måndag 11 maj 2015

Bebisförberedelser

Idag har jag tagit in lådan med bebiskläder från förrådet, för att gå igenom och tvätta upp. Lilla A tyckte att det var hysteriskt roligt, och sa att alla kläder var hennes. Sedan försökte hon med våld klä på sig diverse bodysar, bebisoveraller och mössor, medan jag gapskrattade åt hennes enträgna kämpande. "Den passar!" sa hon lyckligt när hon lyckats tränga in benen i en fleeceoverall i storlek 56.

Och bebisen ska tydligen sova på hyllan under skötbordet i badrummet. Smart faktiskt, den skulle ju t o  m kunna fungera som en våningssäng ifall det skulle komma fler bebisar, den har ju tre hyllplan.

Bruna fingrar

Första sommaren i huset, d v s förra sommaren, var jag lite positivt överraskad över att den lilla trädgården på baksidan var så uppvuxen och lummig, precis det jag gillar. 

Nu, snart ett år senare, börjar jag undra om jag kanske har förstört allt av lummigheten i och med mina ihärdiga försök att fixa till den, trots lummigheten, rätt så slitna och risiga trädgården. Jag har gått loss med sekatör och spade och nu betvivlar jag verkligen att jag har gröna fingrar. 

För vare försök till förbättring är resultatet snarast en försämring. Där det förut i allafall var en fläckvis grön gräsmatta är det nu lerig, brun jord, och där det växte buskar, om än spretiga, risiga och glesa, är det nu också mest lerig, brun jord. 

Istället för rabatt med smultron har vi en plätt med lerig, brun jord, och rabatten nedanför altanen är också ersatt av lerig, brun jord. 

Jag sätter min tillit till naturens växtkraft, och att den ska rädda det jag har ställt till med. Annars får jag väl köpa gräsmatta på rulle och täcka över allt elände. 

Hälsn. Bruna fingrar




De här bilderna visar bara baksidan av huset. På framsidan har vi iallafall lite bättre odds för att få något att växa, eftersom det brukar vara soligt och varmt där. 

Trots detta är den lilla, lilla gräsplätten numera (ja, ni gissade rätt) brun och lerig. Vårt fåfänga försök att tillföra skönhet och villaidyllgenom att plantera ett äppelträd häromdagen överskuggas nu av att trädet står omgivet av lerig, brun jord. Ungefär resten av den lilla forna gräsplätten på framsidan är täckt av en förskönande fiberduk, vilket nästan ger ett bättre helhetsintryck än synen innan övertäckningen. 

På framsidan kan jag iallafall skylla en del av eländet på att bergvärmeborrningen och grävningen för fiberinstallation hade en betydande påverkan på grönheten, men ska jag vara ärlig, så undrar jag om det hade sett bättre ut om det hade varit jag själv som gjort försök till "förbättringar". 





fredag 8 maj 2015

Toalett

A: Jag vill inte bajsa på pottan. Jag vill inte bajsa på toan. 
Jag: Nähä? Var vill du bajsa då?
A: Jag vill bajsa på dej!

Jahapp. 

onsdag 6 maj 2015

Lilla snigel akta dej

I våra hoods finns det väldigt mycket snäckor/sniglar. T ex stora läskiga vinbärssnäckor. Jag tycker de är otäcka. Lilla A älskar dem, och är väldigt fascinerad.

Igår var de på utflykt i skogen med förskolan. En mycket bra utflykt, enligt Lilla A, för det fanns massor med sniglar att titta på. Och på vägen hem hade hon en i knät där hon satt i vagnen. En stor grön en, som hon enligt personalen satt och klappade på hela vägen tillbaka. Mysigt.

Vi kanske måste skaffa ett husdjur åt ungen.

tisdag 5 maj 2015

En kort uppdatering

Dags för en uppdatering här. Bättre sent än aldrig, eller hur var det...

Vi lever. Efter månader av intensiv terapi, antidepressiva läkemedel och våldsamma urladdningar med hjälp av kampsporter (trädgårdsarbete, enstaka tillfällen av snöskottning och annat kraftkrävande som hör till när man bor i hus) har vi uppnått något slags terrorbalans.

Eller nej, det har vi egentligen inte alls gjort, men livet fortgår på något sätt iallafall. Och vi är oftast ganska sams. Kanske för att S jobbar så djävulskt mycket så att vi knappt hinner ses, och när vi väl ses är vi för trötta för att orka gräla.

Egentligen är vi ganska överens. Överens om att allt för mycket i vårt liv är åt helvete. Och att vara överens, och att kämpa mot gemensamma fiender är helt klart ganska skönt. För fiender och kamp tycks vi inte komma undan.

Utökade familjen AB är svårt splittrad, och många saker orkar vi inte tänka på. Hur teenage mom ska ha någon chans att ta tag i sitt liv, t ex. Eller hur den andra tonåringen ska kunna hävda sin rätt bland tomtar och troll.

Cancermonstret gnager, medan andra familjemedlemmar briljerar genom att fatta häpnadsväckande dåliga beslut gällande sin livsföring. De gamla blir äldre, och nya små människor är på gång.

Om ca två månader är det nämligen dags för Lilla A att ikläda sig rollen som ansvarsfull storasyster. Något hon ser framemot. Hon ska krama och trösta bebisen, som enligt henne är en lillebror som heter Preja.

Den blivande mamman då? Ja, jag alltså. Mår illa, dock inte riktigt lika illa som sist. Har inte jobbat en dag sedan december, och försöker vara en engagerad och bra mamma, när jag helst bara vill sova, sova, sova. För jag är så sjukt trött hela tiden. Blodvärdet är långt nere på tvåsiffrigt, och trappan i huset skulle jag gärna byta ut mot en hiss.

Men hallå - snart är det sommar (och då ska Lilla A gå utan byxor, och bada, enligt uppgift). Det ser vi framemot. Samtidigt som vi räknar ner mot Prejas ankomst.


   
En "pressa"


"Måste hoppa"

Vi bor väldigt nära vattnet. Det är trevligt. Fast inte lika trevligt vatten som hav.

torsdag 30 april 2015

Jag vet inte riktigt vad som hände här... En förlamande trötthet kom och tog mej. 

måndag 16 februari 2015

Blöjhumor

Lilla A använder sedan ett tag tillbaka blöjor av märket Libero, och just de vi brukar ha har bilder av olika djur på. 

Som vuxen kanske man har svårt att förstå hur stor grej det här kan vara, men för en tvååring är det mycket viktigt att reda ut vilket djur det ska vara på den nya blöjan när man byter. 

Ibland står elefanten högt i kurs, och ibland känns det bättre med en giraff på rumpan, men den som alltid är bäst att kissa i är apblöjan. Skulle barnet få bestämma skulle hon bara använda apblöjor, så vi argumenterar dagligen över att även de 80% av blöjor med andra djur på måste användas innan man köper nya. 

Idag överraskade hon mej genom att uppvisa synnerligen smart argumentationsteknik. En stor kartong med nya blöjor hade införskaffats. Givetvis visste hon att de åtråvärda apblöjorna fanns där i, och eftersom det bara skräpade ett fåtal pandor och leoparder på hyllan tyckte hon å det bestämdaste att vi kunde öppna kartongen och plocka ut bättre vara därifrån. 

"Nej", förklarade jag för miljonte gången. "Man måste använda slut alla på hyllan innan man kan öppna ett nytt paket"(tråkkärring). Då lyfter ungen resolut ut de ca 10 kvarvarande blöjorna, håller dem i famnen med världens största flin och säger "Nu det är slut, mamma". 

Ack den som förstod tjusningen med att kissa i en apblöja. Det måste verkligen vara något alldeles extra. 

onsdag 14 januari 2015

En morgon med barn

... kan tydligen se ut på många olika sätt. Den gemensamma nämnaren är oftast att det är tidigt och att man är stressad och trött. Sen kan det gå lite hur som helst. 

Som idag, t ex. Barnet vaknade klockan 06 när pappan klev upp, och hon grät hjärtskärande efter sin far. "Yes, några minuter sovmorgon för mej!", tänkte mamman elakt, och vände sig på andra sidan. 

Sovmorgonen varade dock inte då länge, och byttes sedan ut till morgonen då vi bytte tröja 5 gånger. Först från pyjamas. Sedan var tröjan för liten, sedan blev den blöt, sedan blöt igen och slutligen dränktes hela framsidan in i parfym. 

Jag trodde faktiskt inte att hon skulle få ut något ur flaskan som hon lekte med medan jag borstade tänderna! Men nu ligger det alltså en tung doft av parfym (blandat med bajsblöjor, som väntar på transport ut till soprummet) över vårt hem. Trots att kläderna är i tvättmaskinen och flaskan konfiskerad och rengjord. 

Hur barnet luktar på förskolan idag vågar jag inte tänka på... Och då försökte jag ändå tvätta hennes parfymerade putmage efter bästa förmåga. 

onsdag 7 januari 2015

Längtar efter ordentlig vinter

Vardagen är tillbaka, och imorgon är det jobb och förskola för berörda. Jag önskar att jag skulle orka skriva en mängd roliga, inspirerande inlägg här, men det har alltså ännu inte skett. Men hoppet har inte övergett mej...

Jag väntar och väntar på ordentlig vinter, men på nyårsafton hann vi iallafall känna på lite snö. Och idag har vi faktiskt också dragit pulka på ca 2 cm nysnö. På posten ligger Lilla A:s nya snowracer och väntar. Mamman kunde inte hålla sig, utan beställde hem en, i mitt tycke, rätt så dyr leksak.