lördag 28 december 2013

Året närmar sig sitt slut

Dagarna har sprungit iväg, och vi har nu hunnit fira jul till förbannelse. Ändå har det varit lite si sådär med julkänslan i år. Jag hann liksom aldrig uppfatta att julen närmade sig under december månad, då fokus låg på flytt och annat tjafs, och sedan mitt i allt hade den passerat och jag lyckades inte få iväg ett enda julkort och knappt tända ett enda ljus, eftersom de var nerpackade.

Det gör i och för sig inte så mycket, jag är inte mycket för jul, men lite konstigt känns det. Däremot känns det skönt att julmaten nu äntligen är uppäten. Varför ska man pina sig? Jag tycker inte ens att julmat är särskilt gott. Ja, choklad är ju gott, men det räknas knappast som mat.

Igår och idag har mannen jobbat, och nu är det snart bara två månader tills det är min tur. Jag börjar faktiskt känna mej ganska redo, även om jag inte är jättesugen. De senaste veckorna är det inte många minuter som har spenderats utan barn klängande på mej, eftersom mannen har varit tvungen att ränna land och rike runt de dagar han inte har jobbat.

Kvällarna har ägnas åt flyttbestyr, och någon ytterligare gnutta energi till t ex träning har jag inte lyckats leta fram. När vi någon stund har varit lediga samtidigt har vi antingen sovit i skift, haft besök eller haft tusen saker att göra.



Men nog känns det onekligen tråkigt att behöva byta ut det här:

Lilla A provar mammas mössa och vantar

 Mot det här:

Bild lånad från Neurointensivens hemsida
 

söndag 22 december 2013

Julfirande

Om det är någon som fortfarande läser den här stackars bloggen kan jag meddela att vi idag kom på att sambon har annan operatör på sin jobbmobil än vi har på våra privata icke-fungerande. Det betyder alltså att vi har ett modem. Och att jag således t ex kan skriva blogginlägg på datorn. Jag tycker nu alltså att han kan lämna jobbmobilen hemma fortsättningsvis, eftersom jag behöver den mer än honom.

Helgen har vi ägnat åt ett tidigt julfirande, så nu är julmaten uppäten för i år. S äldre avkomma och föräldrar har varit här och umgåtts med oss och imorgon kommer min bror med familj. Lilla A är helt uppvarvad av alla besökare, och nu verkar det plötsligt ha gått upp för henne att hon sover i eget rum, trots att hon har gjort det en vecka. Det är alltså läskigt att somna på kvällarna.

Bilder från vårt fantastiska hus ska ni också få, men inte idag, eftersom jag inte orkar flytta över dem från den nätverkslösa mobilen.

onsdag 18 december 2013

Jag har glömt vad jag tänkte skriva här

I ett litet hörn i sovrummet, nära fönstret, kommer jag åt internet med mobilen. Ibland. Så nu håller jag mej blickstilla och formulerar ihop några meningar och hoppas att  kontakten med omvärlden inte bryts. 

Jag tycker egentligen inte om att blogga från mobilen, det går så långsamt att skriva jämfört med datorns tangentbord att jag hinner glömma vad jag tänkt säga innan jag lyckas få till meningarna. 

Hur som helst börjar den här flyttproceturen sakta gå i mål. Imorgon ska lägenheten lämnas över, städad och klar, och sedan är allt som har en deadline klart. De ouppackade kartongerna lär snällt stå kvar och vänta. 

Jag hoppas att vi inte har glömt något nu. Vår bankman ringde förra veckan och påminde oss om att skriva under lånepappren och några timmar senare var det försäkringskassan som bedrev uppsökande verksamhet och ville göra mej uppmärksam på att jag borde ansöka om fler föräldradagar. 

Nu är nycklar till styrelsen överlämnade, garageplatsen tömd, torktumlaren dammfri (jag lyckades inte lossa avloppsfiltret på tvättmaskinen, så jag hoppas att ingen kollar där när städningen ska godkännas) och ungefär hälften av julmaten inhandlad. 

Att jag glömde köpa den andra hälften av maten, att Lilla A inte har fått D-droppar på en vecka och att jag inte vet hur köksfläkten i huset fungerar får jag väl stå ut med för tillfället. Det snurrar på fort i min värld just nu, men kanske en lugn jul kan sakta ner takten lite. 

tisdag 17 december 2013

Avskärmad

Jobbig upptäckt vid flytt till hus:

Inget 3G på mobilen och således inget internet. Alls. 

Därav frånvaron av blogginlägg. Men annars är allting bra. Vi har hunnit packa upp en hel del, och imorgon är det städning av lägenheten, på torsdag överlämning av nycklar och en jäkla massa pengar, och sedan borde det vara klart. God jul!



söndag 15 december 2013

Flytt-koma

Vi har flyttat hela helgen, och när jag idag öppnar ett av köksskåpen ser jag att det inte bara är jag som är trött och sliten. 


torsdag 12 december 2013

Huset

I förrgår fick S och jag ett plötsligt sug att få se vårt hus. Ett sug som var så starkt att det inte gick att stå emot, så vi ringde säljarna, som var mitt i sin flytt. Jodå, vi kunde komma och kika, men helst efter att de hade åkt därifrån eftersom de var stressade och allt var kaotiskt. De skulle lämna en nyckel ute, så kunde vi åka dit under kvällen.

Hela dagen gick vi runt som osaliga andar, och väntade och längtade, och klockan 17.45 bestämde vi att det var kväll, och satte oss i bilen och åkte dit. På uppfarten stod en flyttbil, och allt såg allmänt rörigt ut, med massor av prylar överallt.

Fan också, så hade vi ju inte tänkt oss att det skulle vara. Vi ville ju inte komma och störa dem, och vi insåg ju att det jobb de hade kvar inte skulle vara gjort på fem röda.

Stark beslutsångest uppstod. Hur skulle vi göra? In och störa? Åka hem? Det kändes samtidigt jättefånigt att bara åka hem utan att ge oss till känna, när vi dels hade laddat hela dagen och sedan faktiskt hade kört dit också.

Vi körde en runda till med bilen och funderade. Och en till. Sedan började vi tjafsa. Och så klev vi ur och gick in.

Kaos och prylar och sopor överallt, men så kul ändå att få se vårt blivande hem igen. Och det var jättebra att vi ändå gick in, för nu hann vi gå igenom alla tekniska prylar, vilket vi annars skulle fått göra vid ett senare tillfälle. Och inte alls stressade och sura säljare, utan jättetrevliga igen.

Det här kommer att bli så bra! Idag har vi fått nycklarna, klockan 17 ska vi godkänna städningen och sedan är det VÅRT! På riktigt.

måndag 9 december 2013

Sur som fan

Idag är gnällkärringen upprörd över hur folk beter sig när det gäller annonser på nätet. Jag har vid lite olika tillfällen handlat saker från t ex Blocket eller köp- och säljgrupper på nätet. Generellt måste jag säga att folk är allmänt oartiga när det gäller hur man sköter kommunikationen, och då gäller det både säljare eller potentiella köpare.

När man vill köpa en vara verkar det vara mer regel än undantag att folk inte ens hör av sig när man mailar och visar intresse. Varför då? Vill man inte sälja sin grej? Och om man redan har sålt den - varför tar man då inte bort annonsen?

Och tvärtom, när man själv har annonser ute är de en mängd personer som hör av sig, ofta med skambud, men när man sedan försöker avtala något dör konversationen ut.

Orsaken till att jag surar över detta idag är att jag större delen av dagen har suttit och väntat på en tjej som skulle komma och hämta ett skötbord hon ville köpa. Strax efter kl 13 skulle hon komma. Och visst, klockan är ju förvisso efter 13 (den är 19.30) men vad "strax" betyder verkar vi ha lite olika uppfattningar om.

Innan jag började sura över detta var jag och Lilla A på Babylab och deltog i en studie igen. Hon fick titta på samma film ungefär tio ggr - en film där en hand släpper ner en boll i en hink. Den var tydligen spännande och bra, för hon tittade väldigt koncentrerat. 5 blöjor av 5 möjliga blev betyget.

På Babylab finns det blåa hästar

Och så kan man lära sig räkna där

söndag 8 december 2013

Tomtar och troll

Det här lilla trollet är mitt älskade barn. Jag fick nyss ett mail från hussäljarna som undrade om vi ville överta lite grejer, bl a ett staket de har haft runt tomten för att hålla sina hundar instängda. Ja tack, sa vi. Små troll måste kanske också måste hållas inhägnade ibland.

Nu är det mindre än en vecka kvar tills vi flyttar.

lördag 7 december 2013

Ber om ursäkt om jag provocerar någon nu

...men JA, jag gillar snö! Och den kan gärna få stanna kvar, trots att det verkar osannolikt.

Annars då? Ja, nya jävligheter att stressa upp sig och gräva ner sig över. Magsjukan är på bättringsvägen, men livet fortsätter att ge oss käftsmällar. Så imorgon åker S mot Dalarna och jag och Lilla A blir ensamma hemma. För typ tusende gången i år. Ja, jag är bitter också. Frågor på det?

torsdag 5 december 2013

Packningsprioritering

Om jag var utsvulten och sugen på sushi igår så är jag iallafall absolut inte det idag. Jag mår rätt ok, men mat vill jag inte ha. Lilla A verkar inte heller vara speciellt sugen, varken på sushi eller annan mat, och fortsätter på mandarin-dieten.

Inne på tredje mandarinen
Jag skulle dock måna om min käre make och steka lite pannkakor. Han fick nämligen springa från julbordet i huvudstaden igår och åka tåg med toalettplats hem igår, och är inte så kaxig idag. Då konstaterade jag att vi har packat ner en hel del som man kan behöva när man gör pannkakor.

Saker som behövs till pannkakor, men är nerpackade:
- visp
- skål
- salt

Saker som sannolikt inte behövs innan vi flyttar, men som inte blivit nerpackade:
- ett tio-tal påsklämmor i varierande färger
- maraccas
- solskyddsfaktor
- badskum (notera att vi inte ens äger ett badkar i nuläget)
- vissna blommor (kommer sannolikt inte att behövas i huset heller)

Det går att vispa till smet för hand med en visp tillhörande en "vispmaskin" som min trötte make kallade det. I en kastrull.

Vissen blomma. Oklart varför den finns kvar.

onsdag 4 december 2013

Magsjukeföljetongen, för er med sjuka böjelser

Efter att ha varit magsjuk, som jag ju redan har gnällt om, har jag varit utan aptit i ett par dagar. Faktum är att sedan i söndags vid 17-tiden har jag endast ätit sammanlagt 4 mackor och en tallrik yoghurt fram tills idag.

Idag mådde jag dock ganska bra, men var trots det inte särskilt hungrig. Jag pinade i mej lite frukt för att inte ramla ihop, och medan jag och Lilla A var ute och promenerade slog den till. HUNGERN. Pang! Så där bara, utan förvarning, när jag passerade McDonalds. Jag hade kunnat äta vad som helst tror jag. Omedelbart.

Jag höll mej borta från Donken och beställde istället sushi som jag tog med mej hem. Väl hemma fick jag slåss mot ettåringen för att kunna äta min mat. Hon skrek och rev efter min tallrik, men givetvis inte för att äta, utan för att förstöra. För hon är ju som sagt på sin mandarin-och-gröt-diet och äter såklart inte sushi.

Efter att ha kämpat och hållit henne undan med den ena armen samtidigt som jag åt med den andra hann jag sätta i mej mer än hälften av portionen innan jag reflekterade över att den inte ens var god. Det var något med wasabin, som var fruktansvärt besk. Så går det när man glufsar i sig och sväljer utan att tugga.

Sushi kanske inte är den optimala post-magsjukematen, men det har hänt förut att jag har blivit våldsamt sugen på det när jag har blivit frisk efter en omgång. Och nu är jag mätt iallafall.

Lilla A däremot, hon har heller knappt ätit något alls. Hon kanske också har magsjukekänningar trots att hon inte kräks. Det enda hon vill ha är i princip mandarin, som sagt. Gröt går någorlunda. Och nu undrar jag hur mycket mandarin en ettåring bör äta? Är det hälsovådligt att äta för mycket?


Mmm, mandarin...

Hm, det här smakar suspekt.

VAD FAN, det där var ju inte mandarin, det var ju ÄPPEL, din förrädare!

Åååh, jag bryter ihop...!



Hur många dagar

...kan ett barn överleva på gröt och mandarin? All övrig mat som serveras gnids nämligen in i håret, sprutas ut över bordet eller kastas på golvet, och så har det varit nu i fyra dagar. En fas?

tisdag 3 december 2013

Spännande liv

Innan jag träffade S har jag som vuxen aldrig varit magsjuk. Jag gjorde nästan en grej av att jag skulle tillhöra de där få procenten som är genetiskt immuna mot vinterkräksjukan. Men så var det alltså inte. Och 2013 är året då jag har varit magsjuk tre gånger, och året är inte slut ännu.

Nu var det då alltså dags igen. I förrgår kväll låg jag med dödslängtan på badrumsgolvet, och mer detaljer än så låter jag förbli onämnda med hänsyn till känsliga läsare. Idag har jag fortfarande ingen matlust, och har genomlevt dagen på en halv skål yoghurt och två smörgåsar som jag nyss tvingade i mej, klockan sju på kvällen.

Jag vet inte om det här med magsjuka och att jag träffade S egentligen har något samband, jag bara råkade skriva så. Min magsjuka har spridit sig till huvudet. Förutom att jag producerar konstiga sambandsresonemang har jag också en jäkla huvudvärk, som blir värre när mitt barn skriker eller mannen skär saker hårt mot tallriken.

lördag 30 november 2013

Ett år som gick

Vår Lilla A fyllde som sagt ett år för en dryg vecka sedan. Ett helt år har jag alltså hunnit vara mamma, och ett helt år har gått sedan jag låg på förlossningen och kände som att jag bara ville strunta i allting och gå därifrån.

Det har varit ett omtumlande år på många sätt. Först graviditets- och förlossningsdepression, säkert delvis till följd av mitt 9 månaders intensiva illamående. Att vara dödstrött men inte kunna sova. Sedan alla andra känslor i omställningen i att bli mamma.

När jag småningom landade i den rollen och började må bra, har den ena händelsen efter den andra avlöst varandra. Det har varit flera tråkiga sjukdomsbesked och kriser inom familjen, det har krånglat otroligt mycket med vårdnadsbiten kring S andra två barn, det har varit diverse olika tonårsproblem av olika allvarlighetsgrad och vi har sökt hjälp hos kommun och socialtjänst för att ta oss igenom problemen med näsan över vattenytan och förståndet (och relationen) i behåll.

Vi har också hunnit med två utlandsresor (förutom otaliga dagar på Åland), vi har gift oss, köpt hus och sålt min lägenhet. Innan 2013 är till ända ska vi också ha hunnit flytta. Dessutom har både S och jag bytt jobb (även om jag inte har börjat jobba än), S ena dotter har flyttat till internatboende i en annan stad och vi har tagit farväl av vår gamla älskade kattfarbror, som inte orkade längre.

Det sägs att ett par sådana stora livshändelser under samma år kan utlösa livskriser, depressioner eller liknande, och när man ser tillbaka på det som varit måste jag ändå utvärdera vår bedrift som att vi har klarat oss ganska bra. Jag ser dock framemot att Lilla A:s andra levnadsår ska präglas av mera lugn och stabilitet, om inte annat så för min mentala hälsa.

Just idag känns dock livet rätt så bra. S jobbar förvisso hela dygnet, vilket han gör en gång var 4:e vecka, och Lilla A och jag skrotar på för oss själva i lägenheten som till största delen är nerpackad i kartonger. Just nu sover hon, vi har varit ute på promenad i kylan, och jag trycker i mej pepparkakor för allt vad jag är värd. För jag måste väl vara värd en hel hög med pepparkakor efter att ha tagit mej igenom allt ovanstående, eller hur? Och så kan jag ju behöva boosta för att orka vara snäll om livet fortsätter att ge mej käftsmällar i samma takt också inkommande år.

Bröllopstårta

Ettåringen förbereder sig för att blåsa ut ljuset

fredag 29 november 2013

Pensionärsbuss

För ovanlighetens skull sitter jag och väntar på att Lilla A ska vakna så att vi kan åka iväg och hälsa på M med familj, men hon bara sover och sover. Vilket jag väl i och för sig borde vara glad över, eftersom det tog en evighet att försätta henne i sömn.

Vi ska åka med "pensionärsbussen", d v s Mjuka Linjen, som den så fint heter, som borde ta oss hyfsat nära dörr-till-dörr, men den går snart, och Törnrosa sover tungt med sin tygkanin under armen. Hoppas bara att Mjuka Linjen inte går så långsamt att vi är framme vid 20 ikväll, vi ska  ju trots allt bara till andra ändan av stan.

torsdag 28 november 2013

Gjort om hemma

Vi har numera en alternativ möblering här hemma. Vardagsrumsbordet är utbytt mot en trave med kartonger och säckar, och ena bokhyllan fylld med lådor.


onsdag 27 november 2013

Hjälm

Lilla A skyddar sig mot mobilstrålning.

Dagen idag

Idag har Lilla A och jag fikat hemma hos en kompis från föräldragruppen och hennes dotter. De är i samma läge som oss, och håller på med lägenhetsförsäljning eftersom de precis har köpt radhus, så vi passade på att diskutera räntor, renovering och flyttstäd. Lilla A passade på att lära sin kompis Lilla E att säga "tack-tack", och så tryckte hon i sig nästan ett helt äpple, med skal och allt.

Sedan fyndade vi spel på Myrorna och köpte strumpor på Åhléns. Detta tog tydligen på krafterna, för när S kom hem och jag skulle dra iväg på bokcirkel hade jag lika gärna kunnat gå och lägga sig. Men nu har vi iallafall analyserat sönder Sigge Eklunds bok Det är 1988 och har precis börjat snöa, och jag överraskades återigen av hur värdefull den här vuxentiden ändå är.


söndag 24 november 2013

Hjärterum osv

Nu har vi haft gäster hela helgen, och de avlöser varandra. Ikväll återkommer min bror, som var här igår. Det är jättekul, men det blir bra med ett hus med lite mer plats. Själv är jag trött som få, men hoppas på förnyad energi till rafflande spännande blogginlägg imorgon. Och lite energi till packning också.

fredag 22 november 2013

1 år har gått

I dag är det ett år sedan Lilla A kom till oss, och imorgon ska detta firas med våra familjer. Vi passar också på att fira lite att vi har gift oss. Det kändes som om det var på sin plats med lite vimplar, så jag sydde ihop några i veckan efter att barnet hade somnat.

torsdag 21 november 2013

Pengar

Efter många turer fram och tillbaka har vi äntligen enats om ett flyttdatum. Den 12/12 får vi nycklarna och flytten blir den 14/12. Tänk vad fort allting gick när vi äntligen hittade det hus vi ville ha. Och hade råd med. Eller som banken gav oss lån till.


Nu ska vi flytta över lite pengar hit och dit, skriva lite testamenten, äktenskapsförord och sådant. För det är helt sjukt mycket pengar. Handpenningen för lägenheten finns på mitt bankkonto nu, och jag hoppar till varje gång jag loggar in och får se summan. Kanske man skulle skita i flytt och dra utomlands istället. Novembervädret lockar ju onekligen till det.

onsdag 20 november 2013

All denna konsumtionshets

...gör mej stressad. Julhandeln förväntas återigen slå rekord, något som den tycks göra varje år (dock inte ifjol). Jag tycker inte om att ha skåpen fulla med saker jag inte använder, och jag tycker inte om att slänga prylar som fungerar.

Däremot är jag en glad förespråkare av second hand och loppis, och tycker att det är hur roligt som helst att fynda begagnat. Man sliter lite mindre både på ekonomi och jordens resurser, och jag är en snål fan. Och så kan jag få utlopp för eventuellt och plötsligt påkommet shopping-begär utan att det får alltför stora proportioner. Sedan kan man ju bara sälja vidare eller skänka till Röda Korset eller Myrorna när man vill rensa och så kan någon annan kanske få glädjas åt att handla billigt.

Något jag dock aldrig gör mej av med är böcker. Jag har försökt några gånger, men det känns inte rätt. Jag älskar mina bokhyllor, och snart har jag ju ett helt hus som jag kan fylla med litteratur.

Konsumtionshetsen drabbade mej lite grann häromdagen, så här får ni bilder på mina senaste materiella tillgångar.


Koffert att förvara t ex leksaker i. S tycker att den är skitful.

Djup tallrik Gefle Marta

Bozz åkpåse från Tradera





Och så har vi en ettåring som snart börjar gå. I övermorgon har det gått ett år sedan jag stånkade på förlossningen, och Lilla A går nu några steg utan stöd. Jag tror att man kan säga att hon går på sin ettårsdag.


Fånig bild på ett barn som börjar bli svårfotograferat med mobilkameran.

tisdag 19 november 2013

Ett tungt beslut

Jag är så ledsen. Min gamla gamla kattfarbror fick till sist somna in igår efter att han plötsligt blev väldigt dålig under dagen. Tros att jag har väntat länge på att det här skulle ske blev det ändå väldigt jobbigt och ledsamt.

Och vem är jag att leka gud och bestämma över liv och död? Det känns bisarrt att behöva bestämma när tiden är inne för ett sådant beslut. Nu är lägenheten så tom, och inga tassar kommer smygande på morgonen för att påminna om att frukosten ska serveras.

söndag 17 november 2013

Lägenhetsvisning

På förmiddagen hade vi besök av familjen som köpte lägenheten. Något som gått mej förbi är att de köpte den (och budade) utan att ha gått på visningen! De hade alltså aldrig sett lägenheten före idag. Men de var jättenöjda, som tur var, och mätte och planerade inför sin kommande inflyttning.

Eftersom de redan har ett barn och nu väntar tvillingar kommer de att möblera lite annorlunda än vi har gjort. De kommer t ex att sova i vardagsrummet. Jag kände mej plötsligt lite överdriven med mitt enda barn och mina sex sovrum...

fredag 15 november 2013

Flytten närmar sig

S tittar på fotboll och jag tittar på Tradera. Fredagsmys för hela slanten. Såg på Instagram att Panduro har 20% på hela sortimentet medan matchen pågår. De kanske förtjänar ett besök också, bara för det.

Eftersom det nu ser ut som att flyttdatumet eventuellt redan blir någon gång i mitten av december är det väl lika bra att börja ta tag i packandet. Så det har Lilla A och jag gjort idag. Jag har packat i kartonger, hon har packat ur.  Och det kanske är dags att bjuda på lite bilder från (snart) vårt hus, nu när det börjar verka som att allt är i hamn.










Bilderna kommer från Fastighetsbyrån.

torsdag 14 november 2013

Den egna tiden

Ikväll har jag haft egentid, detta laddade begrepp. Och nu snackar vi för en gångs skull inte om slösurfning på mobilen efter att barnet har somnat, eller att få klippa tånaglarna ifred. Nej, jag har varit med mina bokcirkelvänner på föreläsning med barnmorskan och psykoterapeuten Louise Hallin (<- länk, klicka alltså här, för er som glömt bort vad det betyder ;-)), som ni kanske känner igen från TV4:s Nyhetsmorgon.

Dels var det skönt att få klä på sig lite vanliga kläder, utan rester av snor och barnmat, och komma utanför huset och träffa vuxna människor, utan barn närvarande. Dels var det en rolig och intressant föreläsning. Jag behöver varje kvitto på att vi tänker rätt när det gäller tonårsproblem, och nu fick jag det igen, och det är jag tacksam för. 2-årstrotset har vi ju inte kommit till ännu, så det kanske behövs en förnyad föreläsning om ett år.

onsdag 13 november 2013

Lekland och lekpark

Igår provade jag och Lilla A något nytt - Leos Lekland. Jiiiises, tänk om man hade fått gå på något liknande när man själv var barn! Vilken lycka! Nu var ju Lilla A dock för liten för att förstå storheten i det här. Det som roade henne allra mest på stället var personalens dammsugare med tillhörande sladd (märkligt, eftersom hon är rädd för dammsugaren hemma).

Sällskapet O däremot, årsbarn men född i början av året, var däremot helt på det klara med vad som gällde. Med livet som insats kastade han sig ut för branta rutschkanor, och trots smärta och skräck i blicken gav han sig omedelbart upp igen. Tvååringar har väl knappast utvecklat något konsekvenstänk  - "det där gjorde ont - jag måste åka en gång till".

Svårt att hoppa studsmatta när man inte kan gå, men det funkar

Idag var vi i lekparken en stund, men det var KALLT

tisdag 12 november 2013

På mjuka tassar

Älskade gamla katt. I snart 10 år har kattfarbrorn Fröding bott hos mej. En arrogant och envis kattherre på 17 år. Så irriterad jag har varit stundvis, och så mycket kärlek och mjuk päls han har gett mej.

Jag förstår att våra dagar tillsammans är räknade. Av den forna bastanta (han skulle aldrig förlåta mej om jag skrev "tjocka") kattkroppen återstår nu endast en skugga. Stegen är långsamma, stundvis okoordinerade och stela.

Av det enerverande höga mjauandet i tid och otid hörs det nu endast några hesa kraftlösa försök. Och maten lämnas kvar på tallriken, något som aldrig skulle ha hänt tidigare.

Det är inte mycket kvar av den kraftfulla, stolta och stiliga katten med egensinnig karaktär och stark vilja. Sällskaplig är han fortfarande ibland, då han smyger sig fram och spinner lågt, men av det gamla påstridiga finns det inte mycket.

Nu sover han för det mesta, och vaknar knappt fast Lilla A hårdhänt klappar och river i hans tunna päls. Älskade katt, du kommer att lämna ett stort tomrum efter dej den dagen dina mjuka tassar trampar vidare.

Tradera

Angående min tradera-affär häromdagen är jag nu ägare till en Andy-Warholaffisch som kostade mej 485 kronor + frakt. Jag kan ju konstatera att jag inte hade bjudit så mycket om det inte hade varit för hjälpen jag fick av Lilla A, men det blev ju inte 1500 kr iallafall.

Och den var fin. Hoppas den är lika fin när jag får hem den.

måndag 11 november 2013

Överraskad

Efter en relativt tidig morgon gick Lilla A och jag och lade oss igen runt 8-snåret. Efter en stund av gnäll och stök, som sig bör (det är ju trevligare att somna bredvid mamma), somnade hon klockan 08.17.

Det gjorde jag med, och sov tungt. Därför blev jag väldigt förvånad när jag tittade på klockan då hon vaknade en stund senare och ville gå upp. 08.20. Vi sov i exakt tre (3) minuter. 

Nu är hon pigg och undersöker eluttagen. 

Är det förresten fysiologiskt möjligt att hosta upp lungorna? Jag skulle bli mindre förvånad om lungorna plötsligt låg bredvid mej i sängen än jag blev nyss när jag tittade på klockan, för det känns onekligen som att någonting går sönder i bröstkorgen när jag hostar. Vilket jag gör ungefär hela tiden. 

söndag 10 november 2013

Hoppsan

...så det kan gå när man sitter och budar på Tradera med gnälligt barn i knät. Ett knapptryck för mycket när man lägger bud blir lätt lite mer pengar än man tänkt sig, t ex kan 155 kr bli 1550 kr. Tur att det inte var ännu ett knapptryck. Vi lär ju vinna den här tavlan iallafall.


lördag 9 november 2013

S k i t

Bajsdag idag. Jag är sjuk, med feber, förkylning, huvudvärk och någon konstig ömhet i hårbotten, som gör skitont. Dessutom har jag typ hundra munsår på hakan, och lika många blåsor i munnen.

Lilla A är också sjuk, och snorar och hostar. Och i vanlig ordning var S tvungen att ge sig iväg på sin lediga dag. Men jag är inte bitter. Nej, inte alls. Älskar mitt liv, och känslan av att alltid behöva vara på topp, för alla andras skull.

Och godiset som jag skulle ha behövt nu, det åt jag upp redan igår.

torsdag 7 november 2013

Snart flyttar vi!

HÄRREGUD! Jag har sålt min lägenhet! Till ett fantastiskt bra pris också! Jag som trodde att jag skulle gråta, tvivla och våndas fick en försäljningsprocess som passade mitt ältande psyke alldeles utmärkt - bara kör på! För fort har det gått, ända sedan vi hittade HUSET.

Jag har inte hunnit ha någon ångest eftersom dagarna har bestått mestadels av städning, styling, snortorkning och annat. Visst känner jag att jag kommer att sakna min älskade lägenhet, men jag har ju också något fantastiskt roligt att se framemot. Och sörjt och förberett mej har jag ju faktiskt gjort ganska länge under husletarprocessens gång. Det kanske småningom räcker till så.

Nu väntar vi på att de nya köparna ska sälja sin lägenhet så att flyttdatum kan spikas. Drar det ut på tiden är det skrivet till slutet av januari, men rätt vad det är flyttar vi tidigare. Roligt, spännande, ångestfyllt, nervöst, vemodigt och fantastiskt kul samtidigt. Jag är dålig på känslor, och just nu känns det väldigt snurrigt inombords.

De nya ägarna var mycket sympatiska, så det känns bra att det blev just de som flyttar in här. En 8-års era är över. Nu lämnar jag centrum och provar livet som husägare. Shit, alltså.

Och det gick bra att skriva kontrakt utan röst, ifall någon undrade.

onsdag 6 november 2013

Förkylt

Jag har blivit förkyld och tappat rösten. Det känns extra jobbigt eftersom jag förmodligen ska skriva kontrakt med köparna av lägenheten imorgon. Men jag kanske inte behöver säga så mycket, min namnteckning kanske räcker, tillsammans med nickningar och huvudskakningar på lämpliga ställen.

Det pågår budgivning, och den är ännu inte klar, men beräknas vara det imorgon. Det har verkligen gått över förväntan, och det känns jätteskönt. Vi slipper fler visningar, och vi kan renovera badrum i huset.

Förutom det har det tyvärr varit en skitdag. Jag undrar ibland när jag ska få ägna mej åt att leva MITT liv, och få vara odelat glad åt familj, husköp osv. Tyvärr får jag fortsätta att vara störigt kryptisk i mitt skrivande här, men det pågår så mycket elände runt omkring bland våra nära och kära, att det ibland blir jobbigt att hålla näsan över ytan. Oavsett om den är igentäppt av snor eller ej.

tisdag 5 november 2013

Tillbaka i Uppsala

Alla utom kattpensionären herr Fröding är tillbaka på hemmaplan. Det tog inte många minuter före det såg ut som vanligt här hemma och man aldrig skulle kunna gissa sig till att det hade varit visnings-stylat. Jag skrattade lite när jag såg att mäklaren hade gömt en av kryddväxterna som vissnat i kylskåpet.

Nu är innehållet från köksskåpen utspritt över golvet, tvätten ligger på hallgolvet, resterna av Lilla A:s gröt sitter stenhårt fasttorkade på bordskanten och schampoflaskorna och sophinken i badrummet är upplyfta i handfatet för att inte undersökas allt för närgånget av små barnfingrar (och mun).

Själv har jag nervositetskissat ett antal gånger idag. Först för att mäklaren sa att hon hade förväntat sig mer folk på visningarna. Och sen för att buden började ramla in. Inte mindre än fyra (4!!) budgivare, trots relativt få besökare alltså.

Nu ska jag vara nervös ett tag till, men samtidigt är det så skönt att veta att lägenheten kommer att bli såld, så att vi slipper ha fler visningar med allt pyssel runt omkring.


Eckerölinjen på väg mot Åland. Spännande bok.

Jag är så avundsjuk på min svägerskas burksamling. Och att hon har ett perfekt ställe att ha alla sina burkar på.

Bra bok, som jag kan nörda ner mej i och läsa hur många gånger som helst

Några av helgens loppisfynd. Jag vet inte vad jag ska göra med alla plåtbrickor jag har samlat på mej. Det kanske blir många fikastunder på altanen framöver.

Fat i Rörstrands Verdura, tyvärr väldigt sliten och kantstött

Lilla A kör moped i lekrummet på Rosella

fredag 1 november 2013

November idag

Lilla A och jag flyr till Åland i helgen och S jobbar. Det är lika bra att hålla oss hemifrån under de dagar det är visning, eftersom vår paradgren inte är att hålla hemmet städat (snarare att dö i soffan när barnet somnat, eller att på så många sätt som möjligt uttrycka vår frustration över att inte orka hålla ordning och sedan dö i soffan).

Kattpensionären Fröding är inte heller någon mästarnas mästare i städning eller att hålla ordning på allt hår han tappar. Han briljerar snarare i konsten att strö kattsand över en så stor yta som möjligt på så kort tid som möjligt. Dessutom är han rätt bra på att utnyttja tyngdkraften till att få ner saker från hög höjd till golvnivå, t ex blommor, mat från matbordet eller föremål han inte tycker att behöver stå på handfatskanten.

Därför befinner sig också Fröding i exil för närvarande. Tillsammans med de andra pensionärerna (läs: svärföräldrarna) vistas han nu utanför Avesta och ägnar tiden åt att njuta av diverse delikatesser och titta på tv. Han har också hunnit undersöka terrassen underifrån, men den såg bra ut, hälsade han.

För att inte stöka ner mer än nödvändigt idag tog Lilla A och jag en promenad, och konstaterade att det verkligen är november.


Overall, vantar och mössa

Svandammen med slottet i bakgrunden. Men vad är det där i mitten?

Typiskt Uppsala att någon mystisk varelse tagit Svandammen i besittning.

Visdomsord på elskåp

Löv och nedstängd uteservering

Mera löv. De är ju fan överallt! Utom på träden.

Sommaren är verkligen ett minne blott.

torsdag 31 oktober 2013

Städfrågor

Här gnuggas skurtrasorna för fullt fortfarande, men egentligen är det mest att stuva undan saker vi ägnar oss åt. Vid en lägenhetsvisning ska man tydligen visa upp en lägenhet där det ser ut som att ingen bor. Allt som man inte tänker på att man har ska alltså förvisas ut genom dörren, eftersom också garderoben ska kunna visa upp sina fina vita väggar och vackra tomt gapande hyllor.

Vårt förråd nere i källaren var väldigt fullt redan innan vi påbörjade det här projektet. Nu är det en studie i live-tetris. Tredimensionellt. Det går inte att få in en pryl till, utom möjligen ett pappersark (inte dubbelvikt, då blir det för tjockt) eller kanske en tandborste eller något annat otyg i liknande storlek, som inte får märkas i den tillsynes obebodda lägenheten.

S och jag funderar och spekulerar. Hur mycket drar en synlig toapappersrulle ner priset i en eventuell budgivning? Hur mycket är städningen av ugnen värd? 10 000;- för att kladdet är borta och man kan låtsas att ingen någonsin lagat mat här?

Om vi putsar bort kalkfläckarna från kranen i badrummet, får vi 20 000,- mer då? Och vad ska vi göra med dammsugaren? Eftersom jag vid något tillfälle ansåg att mitt städskåp var fult och inte passade i lägenheten bar jag ner det i förrådet. Dammsugaren bor således i garderoben, men denna ska ju nu se ut som en utställningsmonter med färgmatchade kartonger och skor. Och dammsugaren är ju, förutom att den är just en dammsugare, dessutom helt fel färg!

Om dammsugaren (som är grön, och påminner folk om något som heter städning) står kvar i garderoben, förlorar vi 100 000,- då? Mer? Folk kanske inte vill ha lägenheten överhuvudtaget?

Förutom att grubbla mej gråhårig över detta har jag också hunnit luncha med en gammal vän och kollega, som faktiskt precis har sålt sin lägenhet, och det till ett mycket högre pris än hon begärde. Jag kanske borde ha bett om några tips. Vad gjorde hon av disktrasan t ex?




måndag 28 oktober 2013

Det går fort nu

Jag har fortfarande inte hunnit reflektera särskilt mycket över allt som händer, men det kanske är lika bra. Jag brukar ha en förmåga att gräva ner mej och analysera sönder saker och ting. Nu rusar allt på, och jag hinner inte göra annat än ta det för vad det är.

Än så länge känns det iallafall bara fint att vara fru och husägare (trots att jag ännu inte är inflyttad i huset). För tillfället är det lägenhetsförsäljningen som upptar all energi (den som är kvar när barnet har tagit sitt, alltså), och vi har idag burit ner några kubikmeter prylar i förrådet, som nu är fyllt från golv till tak.

I helgen är det visningar, och jag hoppas verkligen att vi kommer undan med bara dem och slipper planera in fler, för det blir ett stort projekt när vi, förutom att avpersonifiera lägenheten, också måste evakuera barn och kattpensionär.

En trevlig överraskning idag var den här tavlan som vi fick i bröllopspresent. Konstnären heter Pernilla Nyman och kommer från makens hemtrakter. Dalahästar som ylar mot månen känns ju bara så rätt, och kommer att pryda väggen i nya huset.


lördag 26 oktober 2013

Vuxenpoäng så in i h-vete

Just nu känns det som att livet rusar på som i videon till Madonnas låt Ray of Light (<- länk - för er "lite mindre internetvana läsare" betyder det att när texten framträder i annan färg och muspekaren ändrar utseende kan man klicka på den färgade texten för att länkas vidare till någon annan internetsida, i det här fallet musikvideon till nämnda låt. Så nu slipper ni missa så mycket information när ni läser ;-) )

För två veckor sedan lyckades vi på ca 48 timmar fira min födelsedag retroaktivt, köpa hus och gifta oss. Sedan dess har vi påbörjat försäljning av min lägenhet, vi har städat som två maniska möss på speed för att få snygga bilder inför fotograferingen, som avklarades i förrgår, och nu fortsätter städandet och plockandet inför visningen som är om en vecka.

Lägenheten ligger nu på hemnet (<-länk igen - ni minns det som står några rader upp. Så klicka nu på det färgade ordet! Såja, bra.) Jag konstaterade att det faktiskt kändes lite jobbigt för den personliga integriteten att outa mitt hem sådär, men å andra sidan känns det faktiskt inte som mitt hem på bilderna, eftersom det är så avskalat. Och nu outar jag det alltså igen, för er som läser här.

Huset vi har köpt är ett parhus från 1989, och jag hoppas hoppas hoppas att det blir bra. Allt har gått så fort nu när det äntligen händer något, så jag har överhuvudtaget inte hunnit landa känslomässigt. Både bra och dåligt, kanske. Jag är, någonstans bakom all stress, fylld av en mängd motstridiga känslor inför flytten. Jag både ser framemot det samtidigt som jag tycker att det känns väldigt jobbigt att lämna det här. Mitt hem.

Att vara någons fru har jag knappt hunnit reflektera över, men jag kallade S för "min man" för första gången häromdagen. Jag märker det mest på att jag har en väldigt fin ring på mitt vänstra ringfinger.

Samtidigt som jag stressar, har ångest, drömmer märkliga drömmar om "nya dimensioner" och dricker alldeles för mycket kaffe för att orka med, så känns livet väldigt roligt just nu. Vuxenpoängen bara rasslar in (på tiden kanske) och det ska bli så kul att få inreda vårt hus. Vårt nya hem.

tisdag 22 oktober 2013

Skinande rent

De senaste dagarna har jag städat som en galning. Helt sjukt vad jag har städat. Bland annat har jag tvättat fönster. Det är så många år sedan sist, så jag tänker inte ens tala om hur många. Det spelar ingen roll att ni försöker pressa mej, men det var iallafall svårt att se ut.

Nu ser man ut. Klart och tydligt. Ungefär som när man har putsat glasögonen eller tagit ett par nya linser. Allt är så märkligt skarpt. Till skillnad från min hjärna då, där är det fortfarande tröttma och allmänt dimmigt.

Att städa med en snart-ettåring har sina sidor. Hon röjer ur skåpen fortare än jag hinner plocka in, men jag har ju övertaget ändå genom att hon oftast somnar runt klockan 19. Så nu medan hon ligger och snusar har här putsats och fejats. Jag har t o m skurat badrumsgolvet med Citek och putsat runt knapparna på tvättmaskinen med en kniv (och skar av mej halva pekfingret på kuppen).

Jag är så nöjd med min bedrift att jag bara skulle kunna sitta här och njuta av hur rent och fint det är hela natten. Men det går ju inte. Trötthjärnan behöver vila.

måndag 21 oktober 2013

Kära bloggläsare

...om ni är några som orkat stanna kvar trots det här ofrivilliga avbrottet. Jag har inte glömt bort er, jag lovar. Det händer bara sjukt mycket i mitt liv just nu. 

söndag 13 oktober 2013

Retroaktiv födelsedag

Fredagen var en händelserik dag. Vissa delar återkommer jag till senare, men födelsedagsfirandet kan ni få läsa om. Jag fyller år i maj, och firade alltså retroaktivt i fredags, med restaurangbesök och opera i Stockholm. S bjöd mej på Trollflöjten på Kungliga Operan.

En fantastiskt trevlig dag. Lilla A:s farmor och farfar var barnvakt, men kom redan vid lunchtid, så vi hann umgås och fika lite med dem först. I Stockholm åt vi middag på Oljebaren vid St Eriksplan (tack Erika för recensionen på din blogg!). Så gott, så trevlig miljö och så lyxigt att få sitta ner och äta varm mat utan uppmärksamhetskrävande bebis.

Operan var också bra. Även S var imponerad, och tyckte att det var mycket roligare och bättre än han hade kunnat föreställa sig. Och dagen efter bjöds det på sovmorgon. Också det en sällsynt lyx nuförtiden.

Operan

Jag på operan

Väderberoende konst på Centralstationen

Sällsynt företeelse för småbarnsföräldrar