torsdag 12 december 2013

Huset

I förrgår fick S och jag ett plötsligt sug att få se vårt hus. Ett sug som var så starkt att det inte gick att stå emot, så vi ringde säljarna, som var mitt i sin flytt. Jodå, vi kunde komma och kika, men helst efter att de hade åkt därifrån eftersom de var stressade och allt var kaotiskt. De skulle lämna en nyckel ute, så kunde vi åka dit under kvällen.

Hela dagen gick vi runt som osaliga andar, och väntade och längtade, och klockan 17.45 bestämde vi att det var kväll, och satte oss i bilen och åkte dit. På uppfarten stod en flyttbil, och allt såg allmänt rörigt ut, med massor av prylar överallt.

Fan också, så hade vi ju inte tänkt oss att det skulle vara. Vi ville ju inte komma och störa dem, och vi insåg ju att det jobb de hade kvar inte skulle vara gjort på fem röda.

Stark beslutsångest uppstod. Hur skulle vi göra? In och störa? Åka hem? Det kändes samtidigt jättefånigt att bara åka hem utan att ge oss till känna, när vi dels hade laddat hela dagen och sedan faktiskt hade kört dit också.

Vi körde en runda till med bilen och funderade. Och en till. Sedan började vi tjafsa. Och så klev vi ur och gick in.

Kaos och prylar och sopor överallt, men så kul ändå att få se vårt blivande hem igen. Och det var jättebra att vi ändå gick in, för nu hann vi gå igenom alla tekniska prylar, vilket vi annars skulle fått göra vid ett senare tillfälle. Och inte alls stressade och sura säljare, utan jättetrevliga igen.

Det här kommer att bli så bra! Idag har vi fått nycklarna, klockan 17 ska vi godkänna städningen och sedan är det VÅRT! På riktigt.

2 kommentarer:

  1. Måste kännas helt underbart !!!!:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det gör det! Lite konstigt och lite blandade känslor, men mest bara bra :-)

      Radera