onsdag 30 juli 2014

En tuff dag

...på jobbet igen. Adrenalinpåslag och en efterföljande ödmjukhet inför hur skört livet är. 

En annan upprörande, jobbrelaterad sak är att jag, så här efter semestern, har blivit tvungen att gå upp en storlek på arbetsbyxorna. Och det skiljer 10 (!) kg mellan storlekarna. #semesterknubbis

tisdag 29 juli 2014

De senaste dagarna

Under de senaste dagarna har vi, trots hetta och trötthet, ändå hunnit göra lite grann. Vi har gjort en dagsutflykt till Öregrund.


Pappan i familjen har cyklat, bl a till badstränder och till svampställen. Barnet i familjen tyckte cykling var ansträngande.


Vi har också strosat runt vid Ulva kvarn, och fikat och svettats igenom bakluckeloppisen utan att göra några andra fynd än en bok för 2 kr åt Lilla A. Den tuggade hon genast sönder, i ett obevakat ögonblick...




Vi har också målat klart utebordet, nu är det bara stolarna kvar. De kanske blir klara till nästa år. Eller året därpå...


Och Lilla A har "bisskat". Hoppas att det intresset håller i sig upp i åldern.




Igår jobbade jag, och kastades rakt in i skärselden med en gång. Jag kände mej faktiskt tvungen att ringa upp jobbet idag, dels för att höra mej för angående hur det hade gått för min patient, men också för att framföra min irritation över bemötande från överordnade. Och drog förmodligen därmed igång en jäkla soppa... Jag brukar oftast inte ha några större problem att "lämna jobbet" när jag går hem, men igår var det svårt.

Idag är det maken som jobbar, och jag som har gjort det till mitt mission att häckla lata brandmän måste ge dem lite cred idag. De kämpar på, och det är inte kul att slita i den här hettan.








Hjälp!!

Barnet skrämmer livet ur mamman genom att göra en störtdykning med pannan före in i det vassaste hörn som finns. Hörnet på en utdragen byrå.

I slowmotion ser jag hur det vassa hörnet tränger in genom huden i pannan och Gud vet hur långt in. Att vara neurokirurgisköterska med intensivvårdskompetens är INTE till någon fördel när det gäller att lugna nerverna i det här läget. 

Termer som "impressionsfraktur" och "frontallobsskada" dyker upp, och jag tänker mej en person som aldrig kommer att utveckla mer än en 1 1/2-årings mentala förmåga. Sedan försöker jag lugna mej och låtsas att jag är en förälder som inte kan någonting om sjukvård, framförallt inte skallskador. Hur var det nu, det där med "sunt förnuft"?

Ett ganska litet sår (oklart hur djupt, dock), blöder inte särskilt mycket, inte mycket till bula att tala om, ett skrikande barn som lugnar sig rätt snabbt och vägrar låta mej trycka påsen med frysta ärtor mot pannan. När hon några minuter senare står och hoppar på golvet och vill att jag ska blåsa på hennes fot bestämmer jag mej för att det nog knappast är någon penetrerande skada eller kontusionsblödning, och tejpar såret. 

Barnet är mest upprört över dessa "myror" (byrån) som gjort henne illa, och har nu istället hittat lådan där vi förvarar alla nycklar. Det betyder i sin tur att VI fr o m nu aldrig kommer att hitta några nycklar. Skallskadan verkar redan vara historia. 





söndag 27 juli 2014

Separata sovrum

...är vad vi har för tillfället. S står inte ut med värmen på övre våningen och har flyttat ner, på en madrass. Jag, å andra sidan, står inte ut med hans suckar, stön, snarkningar, vändningar och kast fram-och-tillbaka i sängen - allt framkallat av hettan, menar han. Och nu talar vi alltså om "hetta" som i väderlek, och inte några andra lekar, era snuskhumrar!

Visst är det lite ensamt i den stora sängen, men just nu är vi ändå rätt nöjda med arrangemanget, båda två. Och jag skulle aldrig kunna sova på bottenvåningen med öppet fönster. Allt för läskigt, enligt mej.

Vad Lilla A anser är lite svårtolkat. Nattningarna nuförtiden består av ca 2 timmar långa sessioner då hon ömsom skrattar och sjunger, ömsom skriker, ropar att hon måste bajsa/dricka vatten/har ont etc etc.

På ett sätt är det ganska skönt att jobbet startar imorgon. Vardag liksom. Smolket i den bägaren är ju då att jag råkade springa på en kollega idag. En kollega som informerade mej om att ventilationen på jobbet har krånglat hela sommaren, med mycket varma inomhustemperaturer som följd. Same shit, alltså.

lördag 26 juli 2014

Lilla A är redo

...för ett kvällsdopp, med badbyxorna på.



Ute och cyklar?

Om detta, i tillägg till den grannröda röven ( nej, inte "räven"), är resultatet av mannens cykelturer är han tillåten att cykla precis hur mycket han vill.





Lilla A gillar också cykelturer. 

Varför kan det inte vara normalvarmt?

Vi svettar oss genom de sista semesterdagarna. Lilla A vägrar somna på kvällarna, så varje nattning är ett helvete. Min man som brukar vara tålamodet personifierat är sur och tvär, och smäller i dörrar.

onsdag 23 juli 2014

Tisdag

Semestern börjar lida mot sitt slut. 5 dagar kvar nu och jag kan inte förneka att jag känner en viss panik. Varför tog jag inte fler föräldradagar? Ska jag verkligen jobba i den här hettan? Hur ska vi orka med att jobba tvärtemot varann i två månader eftersom vi inte har någon förskola förrän oktober?

Jag kämpar med "här-och-nu-tänket" och försöker tänka ut något trevligt som vi kan ägna resten av veckan åt. Samtidigt som S nyss tog över läggningen av en uppspeedad Lilla A som står upp i spjälsängen och vrålar "LILLA SNIGEL ATTA DEJJ!" med alla sina röstresurser.







måndag 21 juli 2014

Livet fortsätter

Efter ett antal dagar på Gotland och bara smutsiga kläder i väskan lovar jag att jag var den enda i den här delen av landet som hade svarta jeans på sig idag. Och med en AC i bilen som fungerar ungefär en gång av tio, och 30 grader utanför bilrutan kan jag säga att det var djävulskt varmt. Med bara någon mil kvar gav jag upp och satt sedan i bara trosor i bilen tills vi var hemma på gården och jag försökte smyga in, obemärkt.

Vi är alltså hemma igen efter fantastiskt härliga dagar på Gotland. Underbart väder, mysigt kusinhäng och annars bara skönt och trevligt. Smolket i bägaren (för visst finns det ju alltid, verkar det som) är personer i min närhet som gör mej så besviken och ledsen.

En annan fundering - varför väljer man att frivilligt dra på sig en turban under årets typ varmaste dag? (ja, jag har sett människor göra det). Utan någon övertygad religiös åskådning, kraftigt håravfall, eller så? Tell me! Jag kanske kan lära mej något.











söndag 13 juli 2014

Semester-mode

Vi har ett körsbärsträd på vår gård. Ett högt körsbärsträd med massor av röda körsbär. Tyvärr finns det inga bär på de lägre grenarna, men desto fler ungefär i höjd med vårt tak. Ibland hittar vi lite påtuggade bär på marken, men än så länge har inga ätliga trillat ner. Vi bara får se på när ekorren sitter och mumsar med försmädlig min, högst uppe bland löven.

Ikväll fick mannen nog och letade upp världens längsta käpp och lyckades ruska ner en hög bär. Fantastiskt goda. Tills jag plötsligt fick för mej att de såg ut som rått kött i färgen. Så nu blundar jag och äter istället.

Dagen idag har vi för övrigt ägnat åt mountainbikecykling (S), slipning av utemöbler (jag), fika med goda vänner som vi träffar för sällan (alla i familjen), bajsning på altanen (Lilla A). Ok, den sista var faktiskt igår.

Vi spontanåt också på thairestaurangen som ligger ett stenkast härifrån, och där man skulle kunna begå självmord genom att helt enkelt äta ihjäl sig - så gott är det. Imorgon ska vi åka till Furuvik. Premiär för mej och Lilla A, gammal skåpmat för S som har typ hundra ungar sedan tidigare.

lördag 12 juli 2014

Fortsättning...

Kopphistorien fortsätter, fast vi backar ett steg. Jag betvivlar nu nämligen starkt att det här verkligen är vattkoppor, trots flera jakande svar på min fråga när jag frågade runt på Facebook bland vänner med många småbarn. Jag såg nämligen hur en mygga sög sig fast i barnets panna igår, och imorse var där, på exakt samma plats, en "vattkoppa"! Ha! Got you! Så nu har vi frigång igen.

För övrigt har svärföräldrarna varit här och hälsat på, så S och jag fick oss en behövlig sovmorgon. Vi har också grillat och ätit så mycket kött så magarna känns fulla med sten och kläderna trånga.




fredag 11 juli 2014

Handarbete

Kolla in detta och häpna! Medan barnet har sovit har jag tagit mej tid till något jag inte kan minnas att jag har gjort sedan högstadiet. Jag har nämligen sytt korsstygn! Vad tror ni texten kommer att bli? Bu!? Bullar? AbuDabi? Burka? Ambulans?

Den som lever får se. Och blir jag någonsin klar med detta projekt lovar jag att ni ska få se slutresultatet!






torsdag 10 juli 2014

Vem uppfann vattkopporna?

P g a de förhatliga kopporna har vi haft utegångsförbud idag. Eller åtminstone husarrest. Bad och shopping i Roslagens Ullared - Thun´s - var planerat, men kopporna satte stopp för förlustelserna i sann luthersk anda.

De där förbaskade kopporna, som under dagen visserligen har ökat en aning i antal, men fortfarande ser små och rätt beskedliga ut. Som myggbett ungefär. Eller värmeutslag. Jag är högst osäker på diagnosen, som nu ändå begränsar oss till lekar och målning av utemöbler på baksidan av huset. I stekande hetta, alldeles för oss själva.

Ni hör ju hur synd det är om oss! Och kvällens två timmar långa nattning i klibbig svett späder bara ytterligare på mitt bittra humör. S kommer att vara skyldig mej minst 20 nattningar som kompensation för denna, när han nu dessutom kommer hem en dag senare än planerat. (För rättvisans skull ska det vara nattningar som inbegriper högljutt skrik av karaktären "kommer BAAAJS, kommer BAAAJS, mera mjölk, mera mjölk, mera mjölk, många många bajs" osv)

Annars är det inte så illa, faktiskt. Jag slafsar för närvarande i mej en (läs: tre) varm macka med finsk mögelost, och har för avsikt att ägna mej åt att slösurfa helt ifred, och utan dåligt samvete. Innan samvetet säger att jag måste gå lägga mej för att orka upp imorgon, förstås.

Dessutom har jag ju också blivit med teakbyrå. Den införskaffades igår. En liten, dyr och ganska sliten sak, men visst är den fin! Och så har jag klippt håret på Lilla A, och känner mej väldigt nöjd med mina frisör-skills. Hon blev så söt (jag mutade henne med att hon fick leka med vattenkranen).


Nykomlingen i familjen

Nyfriserat troll


Koppor

För en dryg vecka sedan skulle vi åka med Eckerölinjen mot Åland. I bilkön bredvid oss får vi syn på två barn som hänger ut genom en bilruta och ordagrant ser ut som två salamis i ansiktet. Vattkoppor, av den mer uttalade graden.

Upprört svor jag till min man över vad det är för idioter som väljer att åka med sina extremt smittsamma barn på ett färdmedel med drygt 1000 resenärer, och muttrade att jag förutsatte att de skulle ta en hytt och gå raka vägen för att låsa in sig där.

Men nej då, de första vi fick syn på i cafeterian var salamisarna som styrde stegen mot det överfulla lekrummet, och sedan hängde där hela resan. Jag gjorde mitt bästa för att hålla Lilla A så långt ifrån dem som möjligt, samtidigt som ilskan över att riskera att få min semester förstörd bubblade inombords.

I morse när de myggbett som Lilla A haft över hela kroppen i flera dagar hade ändrat utseende till att allt mer likna vätskefyllda blåsor började jag ana oråd. Efter att ha konsulterat Google, 1177 och gjort ca 1000 bildsökningar blir jag mer och mer övertygad om att jag får ge mej. Myggbetten är förmodligen vattkoppor.

Lite ödmjukt skäms jag nu, dels över hur jag svor över familjen på båten, vilka omöjligt kan vara de som smittat oss eftersom det gått för kort tid, men också över mitt eget agerande. P g a min okunskap har vi nu förmodligen smittat halva Uppsala med vattkoppor mitt i semestertider. Den överfulla badstranden två dagar i rad, inklusive våra vänners barn, och en av stans största mataffärer igår. Förlåt!





onsdag 9 juli 2014

Så fantastiskt med barn (illamåendeframkallande inlägg, jag vet)

Nu är Lilla A och jag hemma på tumanhand. Pappan har åkt iväg på midnattssolsrallyt i Västerås på något slags blandning av rekreation och arbete. Han ska sitta i en räddningsbil i över 30 graders värme med larmställ på sig. Inte särskilt avkopplande i mina öron, men rallybiten låter rolig.

Jag och det lilla trollet ska alltså hänga hemma. Idag tror jag vi undviker solen ett tag, hon har redan fått några timmar, och igår hade jag lite ångest när jag såg hur trött och påverkad hon var på kvällen. Idag har hon värmeutslag trots att hon har spenderat en hel del tid i badbaljan på altanen.

Det här blir ett sådant där trist inlägg när jag hyllar föräldraskapet, men det är verkligen häftigt att se hur hon växer och utvecklas. För ca 2 månader sedan var hon på 1½-års kontroll, och imponerade stort med sin språkutveckling. Normalt (om man nu kan kalla något som gäller barn normalt) kan 1½-åringar ca 8-10 ord. Jag räknade då ut att Lilla A talade omkring 80 ord. Och efter det har språkutvecklingen formligen exploderat.

Nu pratar hon oavbrutet, och jag blir varje dag förvånad över vilka ord hon kan. Hon sätter ibland ihop meningar med 4 ord; "jag vill också ha". Annars är det mest använda ordet "bajs". Just nu pratar vi också mycket om båtar och att bada. Att åka båt förra veckan var tydligen mycket spännande, och att bada är ju det vi mest gör på dagarna för tillfället.






tisdag 8 juli 2014

Sommarvärme

Högsommaren har tagit fart. Det är gassande varmt, och jag som i alla år hysteriskt maniskt har jagat sol och värme, tycker nu nästan att det kan bli lite plågsamt.

Vi har ju turen att bo på någon minuts gångavstånd från badstrand, och har nu spenderat två dagar där. Lilla A badar tills hon huttrar, men tycker att det är fantastiskt roligt. Nu har hon slocknat av utmattning, och jag sitter inomhus. Vår altan är som en ugn, och man bränner fötterna om man inte har skor på sig.


Promenad mot badstranden, med min Fjällrävenryggsäck, som äntligen anlände häromdagen. En traderavinst med mycket lång leveranstid.

Barnet och barnafadern

Semesteravkoppling

Hemma igen sedan någon dag. Vi har haft semester, både mentalt och fysiskt och på alla sätt man nu har semester. Resan inleddes hos goda vänner, som vi ser alldeles för sällan, i Nagu på deras sommarstuga. Riktigt stugliv utan rinnande vatten, och Lilla A provade på både fästingar och utomhustoalett.

Efter två nätter fortsatte vi färden österut, mot Pellinge och sommarstället där jag för ungefär 30 år sedan spenderade de där oändliga sommarveckorna med bara fint väder, som det ju alltid var när man var barn. Det är 15 år sedan jag var där senast, och stugorna är nu min faster och hennes familjs.

Mera stugliv utan rinnande vatten, men otroligt vackert och fantastiskt kul att komma tillbaka, och också att träffa alla. Lilla A fascinerades av båtar och vattenpölar, och vi av stillheten, lugnet och naturen. Miljön har betydelse för måendet, och vi har faktiskt inte tänkt särskilt mycket på tråkigheter under vår vecka.

Sista dagen på resande fot hann vi med en snabbvisit i gamla Borgå, ett kaffebesök i huvudstaden hos min farfar, som uppnått den ärevördiga åldern av 90 år samt en kort promenad i Helsingfors centrum. Väl ombord på båten som skulle ta oss hem slocknade jag och Lilla A ovaggade medan S roade sig med att titta på fotboll. Alla har vi våra intressen.



Utetoa med havsutsikt

Hamnen i Nagu

Pellinge

I Pellinge-skogarna finns Mårran, som har firat midsommar

Poserar på Senatstorget i Helsingfors

tisdag 1 juli 2014

Andas in.

Första semesterveckan var väl sådär. Alla ambitioner att inte gräva ner sig, att försöka skippa onödiga förpliktelser och tänka på sig själv misslyckades. En tung vecka som bl a avslutades med ett vredesutbrott på Försäkringskassans värdelösa hemsida och ett annat vredesutbrott på en person i min närhet. 

Ny vecka, nya tag. För närvarande ligger vi i en nedsläckt hytt på Viking Grace medan det utmattade barnet sover middag. Jag är väldigt väldigt kissnödig, men om jag stiger upp kommer hon att vakna, så jag håller mej en stund till. 

Vi är på väg österut, till fädernelandet, för att hälsa på goda vänner och släktingar. Och det ska bli kul. 

Och tusen tack för krislösningen, C. Du är en klippa!


Lilla A har tagit selfies. Hon måste nog öva lite på tekniken.