måndag 30 september 2013

Badrumsbeteende

Jag spenderar inte jättemycket tid framför badrumsspegeln längre. Inte som förut, och det har sina orsaker. Man har nämligen inte särskilt mycket ro att stå och titta på sig själv medan barnet antingen äter på toabosten, undersöker kattsandlådan eller provsmakar shampooflaskorna.

Idag hittade hon dock på en ny lek. Medan jag plockade vildvuxna ögonbryn roade hon sig med att sortera tamponger. In och ut ur necessären, och sedan flyttade hon runt dem på badrumsgolvet. Med tänderna.


söndag 29 september 2013

Helgresumé

Jag erkänner att barnloppishandlandet idag gick en aning över styr, det gör jag. Men Lilla A fick sig iallafall en vinteroverall, som såg helt oanvänd ut. Sen kom det med ett antal bodysar, pyamasar, strumpbyxor och klänningar. S var inte lika road som jag. Han stod ut i ca 5 minuter, sedan påstod han att han fick andnöd, och var tvungen att gå ut.

Husvisningarna idag gav dock inte lika stort utbyte, och priserna var definitivt inga loppispriser, trots att vi snackar begagnat, så där blev det inga affärer gjorda.

Annars har helgen varit bra. Vi har varit och bowlat, jag har hunnit med två tunga träningspass och lyckats hitta lite tid med symaskinen, till min stora lycka. Så nu är jag på gång med lapptäcken igen, och så sydde jag in en jacka som jag fyndade på Myrorna för ett tag sedan. En bra helg, som sagt.


Lilla A och herr Fröding umgås

Lilla A fick en gåvagn av sin kusin i veckan. Det går bra att sitta i den om man inte orkar gå.

Så glad i sin nya overall. Hon såg dock inte lika glad ut under själva påklädningen.

På gång...

lördag 28 september 2013

Se där!

Mitt i allt gick en av bästa vännerna och gifte sig! Så där bara. Stort grattis till er, M & T!





fredag 27 september 2013

Bilder från Arkitektur- och Designcentrum, Jean Paul Gaultier

Bildbombning från Jean Paul Gaultier-utställningen i söndags:


Bostadstjat

Här i vår lägenhet avlöser besöken varann. Förra helgen vännen C med dotter, sedan lillebror och idag kom svärisarna och S äldsta arvsmassa. Jag älskar besök, men jag älskar också tid för mej själv. Jag älskar min alldeles egna lägenhet, men skulle säkert älska att äga ett hus med min älskade sambo också.

Varför ska det vara så svårt att bestämma sig? Jag både vill och vill inte flytta. Vi bor jättefint, centralt och nära till allt, men samtidigt skulle det ju vara så skönt med lite fler sovrum, uteplats och framförallt ett gemensamt hem.

Vi har hunnit titta på ett antal hus, och i helgen är det dags igen. S är för tillfället mer taggad än jag. Just nu känner jag att det står mej upp i halsen, men det tillståndet varierar lite. Det som stressar och irriterar mej just nu (förutom att jag rent allmänt tycker att det händer lite för mycket som jag inte kan påverka i mitt liv) är alla dessa käcka mäklare.

Varje gång man går på en visning måste man uppge namn och telefonnummer. Ibland har vi skrivit mina uppgifter, ibland sambons. Efter att ha gått på visningar från och till i drygt ett års tid har  vi hunnit uppge våra telefonnummer väldigt många gånger. Och pratat i telefon med diverse mäklare ännu fler gånger.

Faktum är ett en del mäklare är mer envetna än den ivrigaste telefonförsäljare. De ger aldrig upp, de ringer vid okristliga tidpunkter och tjatar, tjatar, tjatar. De vill så väldigt gärna sälja min lägenhet, och de ger sig inte. "Du måste ju föööörbereda dej", "vi kommer gäääääärna hem och tittar, och det kostar absolut ingenting", bla bla bla.

Tyvärr får det här motsatt effekt på mej. Likt en semestersvensk (eller ålänning)  i Turkiet blir jag inte särskilt sugen på att göra affärer av tjat. Jag är allergisk mot tjat. Jag blir sjuk av tjat. "Hello lady, special price, just for youuuu!"

Nej, kära vänner och mäklare. Vi får allt trängas i lägenheten ett tag till verkar det som, för jag blir bara obstinat av det här tugget. Med hjärterum och stjärterum och allt det där kanske vi står ut ett tag till. Snart kanske drömboendet dyker upp, lugnt, fint och tjatlöst.

onsdag 25 september 2013

Bjuder på andras ord ikväll istället

Sorry, gott folk. Jag är så trött, så trött, så ni får inte njuta av mina kloka ord ikväll. Jag kan nämligen för mitt liv inte komma på något klokt att skriva.

Istället länkar jag till några bloggar jag följer (när jag hinner). Läs där istället om ni vill, så återkommer jag med mer energi någon annan dag.

http://hormonerhemorrojder.com/
Sanningen om småbarnslivet

http://vuxnamanniskorharintehamstrar.blogspot.se/

http://shiwas.bloggproffs.se/

http://www.karinskonstgrepp.se/

http://lillalotta.bloggplatsen.se/
Mycket läsvärd blogg om en helt vanlig tjej som fastnar i ett förhållande med våld, maktmissbruk och övergrepp. Läs från slutet eftersom det är en löpande berättelse.


Jag läser (och skulle vilja läsa) mycket fler, men vi börjar så här. Ok?


"Surt, sa räven". Lilla A smakar på citron.


tisdag 24 september 2013

Dagarna går snabbt

Helgen har gått fort. Och måndagen och tisdagen också. Vännen C kom som sagt från Åland och hälsade på i lördags, och på söndagen var hon och jag i Stockholm och såg utställningen THE FASHION WORLD OF JEAN PAUL GAULTIER på Arkitektur- och Designcentrum. Mycket häftigt. Jag är glad att vi kom iväg, vi hade pratat om det länge, och söndagen var sista dagen. Jag lägger ut lite bilder när jag har hunnit gå igenom dem.

Igår var det ikeabesök och lite husvisningar (är det bara jag som tycker att vissa mäklare är lika påstridiga som telefonförsäljare?) och idag blev jag gräsänka. C åkte hem, och sambon drog till Karlstad med jobbet och ska vara på konferens i två dagar.

Lilla A och jag har sjungit bebissånger på öppna förskolan, och min bror borde vara på väg hitåt. Han ska sova över, eftersom han har varit på jobbresa till Stockholm, så det går ingen större nöd på oss. Vi är snarast väldigt upptagna.



När mamman går på toaletten kan man läsa en spännande bok under tiden.

lördag 21 september 2013

Lördag

Dagen har bjudit på strålande väder, och de två trötta föräldrarna som sovit i skift under förmiddagen orkade ge sig iväg på bakluckebarnloppis. Min käre sambo brukar inte vara så förtjust i sådana tillställningar, men det sköna vädret gjorde att t o  han tyckte att det var ganska trevligt. Han körde vagnen, jag skötte shoppandet (med bravur), och sedan fikade vi alla tre. Lilla A har fått en pulka, en cykelhjälm och lite kläder som än så länge är för stora.

Vi lyckades också klara av lite vanlig mathandling och inköp av nya jeans till mannen. Och så har jag införskaffat nästa bokcirkelbok. Spänningen är stor nu när jag ska ge mej på storsäljaren och snuskboken 50 nyanser av honom. S kunde inte hålla sig, utan stod och bläddrade medan jag lade Lilla A för eftermiddagsluren. Han såg framemot min läsning, sa han...

Nu på kvällen har vi fått ålandsbesök och imorgon blir det förmodligen en tripp till Stockholm. 




torsdag 19 september 2013

Annorlunda arbetsdagar

Min bror spelar trummor i ett par olika band. Ett av banden spelar progressiv metal, d v s riktigt aggressiv (läs: svårlyssnad) musik. En av deras mest speciella spelningar var för ett par år sedan när ett Kickoff-företag hade hyrt in dem till en företagsfest. Kostymklädd kontorspersonal skulle, utan att vara förvarnade, träffas på en bilskrot och slå sönder bilar ackompanjerade av aggressiv musik. Det var tydligen en hit, och folk gick bärsärkagång bland bilarna (kontorspersonal kanske bär på mycket aggressioner som de inte får utlopp för bland kopieringsmaskiner och faxar).

Igår hade sambons arbetsdag vissa likheter med detta. Räddningstjänst i samarbete med polis och ambulans i Stockholms län har idag haft en storövning (<-länk till tidningsartikel) som S har varit med och planerat och hållit i. Ca 40 bilvrak skulle vara med i övningen, och för att det skulle vara så autentiskt som möjligt skulle ju bilarna se krockskadade ut.

Detta åstadkom man med hjälp av en inhyrd grävmaskinist, som uttryckte att det var en av hans roligaste arbetsdagar, och bad att bli filmad för att kunna demonstrera sin arbetsuppgifter för vänner och bekanta. Ingen bakgrundsmusik levererades dock, men jag såg några av filmerna, och det var jubel när rutor krossades och förhållandevis snygga bilar knölades ihop under skopan.


Grävskopan rockar loss

Idag har man då övat (i ösregn) på ett scenario med masskrock med många inblandade, och bl a brinnande bilar, folk som suttit fastklämda, eller varit medvetslösa. En lite annorlunda arbetsdag det också.


Bild från storövningen idag

tisdag 17 september 2013

Produktiv dag

Idag var det meningen att S skulle ta bilen till jobbet, men så fick han plötsligt skjuts av en kollega istället. Det betydde att jag och Lilla A blev bilburna och kunde åka på en lien shoppingrunda.

Först köpte vi det här tunga, otympliga verktygsskåpet som min bror hade beställt.


Sen åkte vi till Röda Korset. Där hittade jag en skinnväska för 100 kr. Och gör man det så är man tvungen att köpa den. Så det gjorde jag.


Jag köpte också en lampskärm, som var bland de fulaste jag har sett, men jag har en plan för den. Bilder får ni se senare. Om det blir bra. 

Mycket nöjd över mina inköp. Eller ja, verktygsskåpet känner jag väl inte så mycket för, där är jag mest nöjd över att jag fick det gjort eftersom jag hade lovat. Men lillebror är förhoppningsvis mycket nöjd.

Mallorca

Mallorca, ja... Det blev ju lite konstigt med all planering där. Det var ju svärföräldrarna som skulle åka, men istället åkte vi. Utan dem. Resmålet och tidpunkten var väl kanske inte vårt förstahandsval, men efter att ha funderat fram och tillbaka bestämde vi att vi åker iallafall. Lite förlängning av sommaren och en liten paus från vardagen hemma.

Alcúdia är en typisk turistort, med lång, fin sandstrand, strandpromenad och otaliga restauranger. Och svenskar, norrmän, danskar, tyskar, engelsmän osv. Vill man se något mer genuint måste man flytta på sig.

Vi var dock ganska slitna och orkade inte röra på oss så mycket. Att resa med bebis är inte någon avkoppling. Visserligen slipper man hushållsbestyren hemma, men annars rullar ju rutinerna på, med mattider, sovtider, blöjbyten osv. Vi orkade alltså inte göra så mycket. Tyvärr blev det egentligen inte så mycket slappande heller, eftersom barnets behov styr.

Vårt hotell låg väldigt bekvämt och bra till - ca 100 meter från havet och 10 minuters promenad ner till centrum och hamnen. Vi har under veckan gått milsvis med promenader, och sedan avverkat kortare stunder på stranden, och snabbt tagit oss till hotellet när Lilla A tröttnat på sol och bad. Restaurangbesöken har förlagts tidigt på kvällen, eftersom barnet vanligtvis tar natt innan 19.30.

Vi hyrde iallafall bil en dag och tog oss upp i bergen. Otroligt vackert på slingrande smala vägar.  Vi promenerade också in till staden Alcudia som är från 1300-talet, och gick på marknad där. Resten av tiden kändes som om den gick åt till det gamla vanliga som hör småbarnslivet till.

Jag är inte superimponerad av maten, och priserna var förhållandevis höga. Hotellet trodde jag skulle vara finare med tanke på att det var så dyrt. Det var rätt slitet.

Det var iallafall trevligt att få lite sol, bad och värme, även om det inte blev så mycket strand- eller poolhäng. Och det var väldigt skönt att koppla bort vardagen ett tag. Men det skulle ha varit trevligt med svärföräldrarnas sällskap, och då kanske vi kunde ha tiggt till oss barnvakt någon kväll också, och inte behövt äta middag mitt i siestan.


Matpaus i Alcúdias gamla stadsdel, vid ringmuren


Fika i Alcúdia stad


Lyckades få mössan att sitta på en liten stund











Solglasögon på ca 2 sekunder
Hallå där!




Imponerande utsikt uppe i bergen


Sollér


 

Det ljuva livet

Man vet att man är småbarnsförälder när mobilen autokorrigerar supersnygg till supersnorig...

Tröttheten uppnår nya nivåer

Eller vad säger ni om att man går på toaletten mitt i natten, ungefär vid klockan 03 i samband med den femtielfte amningen. Man kommer ihåg att tvätta händerna men glömmer att stänga av kranen, något som uppmärksammas av mannen när han vaknar tre timmar senare och då springer (ja, han springer) till badrummet för att se vad det är som rinner.

Själv sover jag med öronproppar, så jag hörde ingenting. Tur att vi inte betalar för vattenförbrukningen... Eller att det var stopp i handfatet och rann över kanten, som det brukar göra ibland. Och hoppas att jag kom ihåg att torka mej... Man verkar ju inte kunna lita ett dugg på sig själv längre.

måndag 16 september 2013

Nöjd över mej själv

Idag har jag klivit ur min comfort zone. Jag har nämligen varit på provsjungning, eller antagningsprov, till en kör. En jäkligt avancerad kör. Mer avancerad än jag hade föreställt mej.

Jag har ungefär tusen gånger tänkt att jag ska ta upp sjungandet igen, men det blir aldrig så. Orsak? Först hittar jag ingen kör att sjunga i, sedan om jag väl hittar någon tycker jag att nivån är för låg, och för att sjunga i en mer avancerad kör krävs antagningsprov, och det fegar jag alltid ur från.

Men nu har jag alltså varit och provsjungit. Sjukt nervös innan, och inte är jag heller helt nöjd med min insats, men jag är sjukt nöjd över att jag gjorde det! Och med tanke på hur det jag hörde av deras repetition lät behöver jag inte ha den minsta ågren över att inte bli antagen. Dessutom var det tydligen rätt många som provsjöng.

Jag har uppträtt solo inför en "jury" som fick Idol-juryn att framstå som små änglar, jag har sjungit prima vista efter noter och gjort gehörstest. Till sist sjöng vi 4-stämmigt. Och sedan andades jag ut, sänkte axlarna och gick hem. Mycket nöjd över att jag pallade, och brydde mej faktiskt inte så mycket om att jag sjöng fel på den tredje notraden, och att jag inte klarade alla gehörsövningar. Jag gjorde det!

Bed bugs

Mannen i mitt liv är inte särskilt road av insekter.  De flesta är väl kanske inte det, men man skulle verkligen inte tro att han är uppvuxen på landet. Får han syn på en geting flaxar han och slår ilsket omkring sig, myror finns det alltid för många av och är det fler myggor än två så är det "sjukt mycket mygg", och då har han ändå bott så gott som hela sitt liv norr om Dalälven.

Jag har ingen särskild relation till insekter. De bekommer mej sällan speciellt mycket. Ok, jag gillar inte att bli biten, jag vill inte ha dem i maten och helst inte i sängen heller. Och så är det jobbigt att få dem innanför kläderna. Men jag blir inte hysterisk och jag kan vistas utomhus utan att notera småkryp överallt. Dessutom är myggen inte speciellt förtjusta i mitt blod, så jag brukar klara mej hyfsat bra från myggbett, om jag nu inte befinner mej mitt i en svärm.

På Mallorca var det dock ombytta roller gällande myggen. S hade några enstaka myggbett medan de spanska myggorna älskade mej. Dessutom fick jag något slags reaktion på betten så de kliade helt hysteriskt och svullnade upp. Jag kliade mej så att jag blödde på benen.

Konstigt nog var det egentligen bara den första natten det var helt överdrivet (fast de betten kliar fortfarande efter 9 dagar), sedan fick jag inte lika många bett, men de jag fick kliade som f-n och svullnade upp. Ett av betten på benet har t o m fått ett blåmärke omkring sig.

Idag slog mej en obehaglig tanke. Tänk om det inte var myggor som stack mej den där första natten. Tänk om det var vägglöss! Så idag har jag googlat hysteriskt på dessa "bed bugs". Jag känner mej dock inte särskilt mycket varken klokare eller lugnare. Bilder på bett av dessa löss ser ut som mina, men betten brukar tydligen inte börja klia direkt som mina gjorde.

Och varför ser i så fall inte S och Lilla A ut som jag? Kanske det var ett lusbo i min säng precis vid mina fötter? Jag antar att det bara är att vänta och se vart det här utvecklar sig. Men rollerna är fortfarande ombytta, S tror inte på mina lusteorier. Hoppas att han har rätt.


Mitt blåmärke ser inte så imponerande ut på bilden, märker jag nu efter att ha laddat upp de. Men det ÄR jättesynd om mej. Faktiskt.

söndag 15 september 2013

Second hand

Det har blivit lite av en grej, en sport nästan, att inte köpa något nytt i klädväg till Lilla A. Jag tycker det är fantastiskt roligt att gå på loppis, och när man är ute efter barnkläder kan man ju nästan köpa hur mycket som helst eftersom det är så billigt. Dessutom har vi haft turen att få ärva väldigt mycket av Lilla A:s kusin, samtidigt som vi har fått en del av andra vänner och släktingar.

Att köpa begagnat har många positiva aspekter, dels talar snåljåpen i mej, men också miljövännen. Det känns ibland väldigt onödigt att köpa nya (dyra)  kläder som kanske kan användas bara någon månad innan de har hunnit bli för små.

Iallafall hade jag inte riktigt uppdaterat mej i vad som fanns i Lilla A:s garderob, och plötsligt hade hon nästan inga bodys som passade. Det här upptäckte jag ungefär en vecka innan vi skulle resa bort, och eftersom barnet smutsar ner ett par-tre utstyrslar per dag och vi skulle vara utan tvättmaskin en vecka blev det bråttom.

Fast besluten att inte falla för frestelsen att köpa nytt började jag hetssurfa på Tradera. Oftast har jag varit väldigt nöjd med det jag har budat hem, men den här gången blev det en besvikelse. Dels hade jag inte tid att hålla koll på mina auktioner, så jag missade de jag helst ville ha, genom att bli överbjuden de allra sista minuterna, dels hade jag inte hunnit kolla annonserna tillräckligt noga, så mycket av det jag fick hem var väldigt slitet. Och egentligen tycker jag bättre om att gå på riktig loppis och slippa fraktavgiften, som blir förhållandevis hög på plagg som i sig själva kostar kanske 15 kr.

Men nu har iallafall barnet 6 nya bodys att kladda ner. Bra där!

Här kommer lite Mallorca-bilder. Skriver mer om resan imorgon om jag får tid.

Vi hyrde bil och gav oss upp i bergen. Second-handungen klär sig för dagen i ärvda velourbyxor och kofta köpt på loppis.

Mycket pauser i bilkörningen p g a att barnet inte var lika roat av utsikten från bilfönstret som föräldrarna var. Batman-t-shirt från Röda Korset.

Trött unge på kvällspromenad, uppklädd i loppiskofta och ärvd body med matchande röda fiskar

Hotellet hade en rolig gunga (ärvd body, men scarfen/huvudduken köpte jag faktiskt på plats eftersom hon kastade av sig mössan hela tiden. Den här hölls lite bättre på plats. Jag får väl skänka den vidare till någon annan så att återbrukstrenden upprätthålls.

lördag 14 september 2013

Fy fan

S ena dotter träffar en kille från Jemen. Idag läser jag om en 8-åring i Jemen (<- länk) som dött av sina skador hon fått under bröllopsnatten av sin 40-åriga make som hon blivit bortgift med. Observera att jag på inget sätt vill dra alla över en kam nu, men jag tycker att Jemen verkar vara ett jäkligt otäckt land. Inget land man skulle vilja vara kvinna i. Eller vara i överhuvudtaget för den delen.

Tur att S dotter inte bor i Jemen.

Hemma IRL

Vi är hemma igen. Planet landade strax efter kl 14 och med perfekt tajming hann vi med ett pendeltåg med ungefär en minut tillgodo. Nu har vi ätit pizza (som om vi inte skulle ha ätit nog med onyttigheter under en vecka) och Lilla A tog en tidig kväll.

Jag har planer på att göra detsamma, men först ska jag njuta av att för första gången på en vecka ha tillgång till internet. Med andra ord ska jag läsa Aftonbladet, uppdatera mej på lite bloggar, kolla Tradera och Instagram förstås. Ja, allt det där viktiga som jag inte kunnat göra på en hel vecka.

Fast vet ni - det har faktiskt varit riktigt skönt att vara offline och avskuren från den virtuella världen ett tag. Och rätt så avskuren från den verkliga världen också. Jag och S behövde det, att ta en paus från allt evinnerligt tjafs som pågår runt omkring oss hela tiden. Även om en resa med en bebis inte är direkt avkopplande på så vis att man skulle få sova och vila upp sig, så har vi iallafall vårdat och vilat oss mentalt och vårdat vår relation.

fredag 6 september 2013

Semester igen

När jag lägger in bilder i bloggen från mobilen blir det alltid jättekonstigt med avstånden mellan bilderna, och ofta hamnar bilderna också längst till vänster och går inte att centrera. Ibland ser det ut som om jag försöker länka till något, texten blir understruken. Är det någon annan som har problem med appen eller är det bara jag som inte fattar?

Här snurrar dagarna på så snabbt att jag knappt har fattat att vi åker till Mallorca imorgon, men det gör vi tydligen. Klockan 05.55. Fatta! Det betyder alltså att klockan ringer 03. Jag dör. Om Lilla A vägrar sova när vi kommer fram vet jag inte hur jag ska överleva dagen.

Jag vet att jag gnäller otillåtet mycket nu, jag ska vara glad över att vi åker på en (förhoppningsvis) trevlig semestervecka. Men en sovmorgon, en enda ynka sovmorgon, hade näsan varit värt mer än semesterresan känns det som. Fast bara nästan.

Lilla A har packat alla sina UV-dräkter, och jag skrattade när hon kröp runt här med häng på de där små byxorna som ska vara tajta när vi provade dem innan resan. Hon är ju så smal. Kanske hon också blir en semesterknubbis nu, det skulle inte skada.

Doktorshatt?

Jag tog en klunk kaffe och tittade ungefär en sekund i tidningen. När jag lyfte blicken var det det här jag fick syn på. 


torsdag 5 september 2013

Dagen idag

Idag har Lilla A varit på Babylab och deltagit i en studie. Sedan gick hon och shoppade på Myrorna för "lönen".


Lilla A:s loppisfynd













Funkishus i Uppsala







Jag och Lilla A

Precis...

...när barnet äntligen har somnat och jag tänkt ta mej en välbehövlig eftermiddagslur börjar grannen borra i väggarna. Och han slutar ju aldrig! Gaaah...!

onsdag 4 september 2013

God natt!

Ikväll har jag varit på bokcirkelträff och diskuterat boken Den odödliga Henrietta Lacks av Rebecca Skloot. Boken var mycket intressant, och jag kan rekommendera alla som är intresserade av forskningsetik att läsa den.

Här finns mycket att fundera över, och den gjorde mej stundtals väldigt illa berörd. Tyvärr är jag alldeles för trött-dum-i-i-huvudet för tillfället för att kunna säga något mer klokt om den just nu, så någon djupare recension bjuder jag inte på idag.

Förutom en, som vanligt, mycket trevlig bokcirkelkväll fick jag också för första gången på mycket länge uppleva att komma hem till ett mörkt och nedsläckt hem. Vad konstigt det kändes.

måndag 2 september 2013

BVC-besök

Idag har vi varit på 10-månaderskontroll, fast barnet faktiskt inte ens är 9½ månad. Vikten är fortfarande i kategorin "flugvikt". Eller kanske t o m "fluglortsvikt", för så lite väger hon. Trots god aptit väger det stackars flickebarnet fortfarande inte ens 7 kg, då det i föräldragruppen finns lika gamla bebisar som sprängt gränsen för tvåsiffrig vikt vid det här laget.

Men annars är allt bra, hon visade ivrigt alla sina färdigheter, och vinkade glatt, med både en och två händer, som hon sedan klappade och pekade på lampor med. Efter det ansträngande BVC-besöket bröt hon ihop av hunger och trötthet och sov en stund. Det är ansträngande med så mycket utveckling.


Nästa inplanerade besök på BVC är ettårskontroll. Vart har det här året tagit vägen?

söndag 1 september 2013

Fasansfullt

Efter en ganska jobbig helg med "Utökade Familjen AB" pustar vi ut i soffan. Förkylningen var iallafall av en lindrigare sort, så jag har sprungit bort lite ångest tillsammans med löparskorna, och kämpat bort lite kvarvarande ångest genom att lyfta tunga saker i gymmet.

Jag kommer själv ihåg tonårstiden som fruktansvärt jobbigt och ångestfylld, men att vara tonårsförälder tycks ha sina sidor det med. För att inte tala om tonårsstyvmorsrollen, eller vad jag ska kalla den. Alla kämpar för att hitta sin plats i tillvaron, och just när man tror att saker och ting kanske går åt rätt håll uppstår nya kaosartade situationer.

Det är väl så livet är. Lika som det är att ha småbarn, verkar hela livet bestå av "faser", som det så fint heter. Jag är ganska trött på "faser", jag vill ha lugn, ro och stabilitet. Vilket jag är fullt medveten om att är ett naivt önsketänkande, men OMG vad skönt det skulle vara ibland. Ett presentkort på fasfrihet är vad jag önskar mej, om inte förr så iallafall i julklapp.

Nej, nu "fasar jag ut" mej själv för ikväll och hoppas på mer glada miner och trevligare fasoner (höhö) nästa vecka. Tack och godnatt.