onsdag 31 oktober 2012

Lunch på stan och vila

Idag har jag lunchat med vännen M på stan, grön ärtsoppa med pepparrot, och jag ska tala om att det var skitgott. Baktanken (hehe) är ju givetvis att om ärtsoppan sätter fart på magen så kommer förlossningen igång. Eller inte vet jag. Jag tar till desperata knep.

Det var dock så tröttsamt att promenera ner till stan och hem så jag måste sova lite nu. Kanske Fisen kan komma ut medan jag sover, så han/hon bara ligger där när jag har vaknat? Jag spekulerade kring det igår kväll, men S trodde inte riktigt att det gick till så. Vad vet jag, jag har aldrig fött barn förut.

tisdag 30 oktober 2012

Facebook-irritation igen

Bespara mej dessa (och liknande) inlägg på Facebook! Jag efterfrågar filter.



Vad har hunden med texten (gruppens namn?) att göra? Varför ska man gilla inom 2 sekunder, och vad ska hunden räddas från? Lögner och otrohet? Jag trodde inte hundar brydde sig om sådant. 


Facebook är inte bra för mina nerver, jag har för klent psyke för det.


Uppdate: Och mailet om hur man ska skriva sin Facebook-status ("jag ska åka till_____i ___ månader") för att öka medvetenheten om bröstcancer klarar jag mej också utan. Jag tror inte att detta fungerar särskilt bra för att komma åt denna sjukdom. Att betala in pengar för att understöda forskning fungerar garanterat bättre. Men jag ska försöka att inte bli upprörd på dem som väljer att skriva statusen ändå, det skadar ju ingen, förutom mitt redan klena psyke, igen.

När kan man åka skidor?

Något som jag tycker är superroligt att göra är att åka skidor, och nu pratar vi om slalom. Detta intresse upptäckte jag för ca 4 år sedan, d v s ungefär 30 år senare än alla andra i min ålder. Det betyder att de flesta jag känner antingen har tröttnat på skidåkning eller är avancerade entusiaster. Eller så har de aldrig gillat att åka skidor. Jag har kommit på det här intresset alldeles för sent i mitt liv! Och är fortfarande galet entusiastisk nybörjare. Den enda jag vet, som är 30+.

Nu när jag går hemma och skrotar hela dagarna läääängtar jag efter skidsäsongen. Jag plågar mej med att surfa runt på arrangörernas hemsidor och drömmer om nypistade backar. Jag planerar fjällsemestrar och dagsutflykter i smyg och klurar på hur vi ska lösa barnvaktsproblemet.

För det är ju just det lilla problemet, vi ska få barn vilken dag som helst, och detta kommer med största sannolikhet att spoliera vinterns skidorgier. För en liten bebis kan väl inte åka skidor? Det är väl bra om man kan gå först, åtminstone?




Jag tror att den här fixeringen bottnar i att jag, med min rastlösa själ och mitt i vanliga fall ganska fullspäckade schema, har gått i månad efter månad med alldeles för lite att göra p g a illamående och sjukskrivning. Sommaren passerade som en enda stor parentes, och nu bara kliar det i min kropp efter sysselsättning och fysisk aktivitet.

Högst antagligen kommer jag att tycka att jag har alldeles tillräckligt att göra bara Fisen kommer ut, och så slutar jag älta det här. Jag har ju förstått att amning och sådant tar både tid, kraft och energi, och det kanske stillar mitt behov av sysselsättning... Sömnlöshet gör möjligtvis också att suget minskar. Annars kanske barnvakten kan vänta nere vid liften, så att jag kan amma mellan åken?

måndag 29 oktober 2012

Tomt i lägenheten

Tonåringarna har i tur och ordning, en igår och en idag, åkt hem, och S jobbar natt och väntas hem någon gång vid lunchtid imorgon. Jag är således allena i lägenheten. Skönt å ena sidan, jäkligt långtråkigt å andra sidan.

Jag är trött och grinig, och har knappast varit något jättetrevligt sällskap i helgen. Vi har iallafall umgåtts med symaskinen lite, förutom lapptäckessömnad har Fisen fått en liten filt med vindögda pingviner (tack för tyget S!).



Hur fasen fållar man trikå så att det blir snyggt?

Åerbruksutmaning del 6, lapptäcket är klart

Idag är det måndag och dags att presentera veckans återbruk i Återbruksutmaningen som Klockarbarn drar på sin blogg. Jag har ju sytt på ett lapptäcke ett bra tag, men nu är det färdigt! Täcket mäter ca 215 cm x 115 cm och är en beställning. Det ska användas som överkast på en bäddsoffa. Tygerna är återbruk, och har tidigare fungerat som kläder, gardiner, kuddöverdrag, dukar o s v, you name it! En hel del lappar blev det!

Nu ska jag inte ge mej på riktigt så här stora arbeten på ett tag, dels är det inte så lätt att krypa runt på golvet och nåla längre, och dels kan en förlossning lätt sätta käppar i hjulen för stora sömnadsarbeten.

Så här blev det:

lapptäcke, överkast, lappteknik, återbruk

lapptäcke, överkast, lappteknik, återbruk

lapptäcke, överkast, lappteknik, återbruk

söndag 28 oktober 2012

Sovmorgon

Söndag, vintertid, och ingen bebis. Jag kanske är tidigt ute med att ha lessnat på graviditeten när det faktiskt är drygt två veckor kvar till beräknad förlossning, men med lite falsklarm nu och då och allt illamående och andra krämpor känns det som om Fisen bara luras. Det kanske dröjer länge ännu, med lite otur kan det dröja en hel månad...

Vintertiden gjorde att det blev lite extra sovmorgon idag, för vissa mer än för andra. Vann gjorde tonåringen som somnade vid 18 igår och klockade ca 17 timmars sömn imorse. Jag brukar anse mej rätt duktig på att sova, men där ligger jag i lä (det blev 9 timmar för mej).

lördag 27 oktober 2012

Kan den här graviditeten ta slut någongång?

S och teensen är på badhuset medan jag har något slags egentid här hemma. Är trött, slut, less, illamående och irriterad. Kan den här annalkande förlossningen äga rum snart? Inatt hade jag igen en massa smärtsamma förvärkar, men det blir liksom inget mer än det, trots att jag häromnatten packade den berömda bb-väskan vid kl 01.30. Jag kom då på att det kanske kunde vara bra att ha det gjort, så nu är jag förberedd!

Ska sura på soffan en stund, och se om någon inspiration att göra något infinner sej. Annars blir jag kvar där. Blä.

Nej, vi har inte någon snö i Uppsala. Inte några löv på träden heller.

torsdag 25 oktober 2012

Hovets informationsfilm

Jag vet att jag är ute på hal is när jag kommenterar något som har med kungahuset att göra, jag är ju inte ens svensk medborgare. Och rojalist är iallafall något jag inte är. Men när jag läser Elaine Eksvärds blogginlägg idag om hovets informationsfilm angående förlovningen mellan Madeleine och Chris är det som att läsa mina egna ord (så läs där istället så säger jag inget dumt).

Dessutom måste jag bara få lägga till - tycker ni inte att Chris ser otroligt amerikansk ut (trots att någon sa att han var uppvuxen i England) med sin breda kraftiga haka? Lite som skådespelarna i Glamour på 90-talet.

Dr Spock om barnavård och barnuppfostran

När jag träffade min mamma sist vi var på Åland fick jag med mej denna bok som min mormor fått av min morfar på 50-talet. Den har inskriptionen "en aktuell gåva", och om vi alla i släkten är uppfostrade i Benjamin Spocks anda (för lätt tankarna till rymdskepp) är det lätt att förstå varför vi blev som vi blev.



Än så länge har jag bara bekantat mej med de första kapitlen. Man kan glädjas åt att könsrollerna och ansvarsfördelningen inom relationen ser annorlunda ut än på 50-talet! Dr Spock skriver om den första tiden hemma, då man som nybliven mor lätt blir trött och deprimerad. Då kan man ta hjälp av sin egen mor, "om ni har lätt att dra jämnt med henne. Om ni tycker att hon är överlägsen och fortfarande behandlar er som ett barn bör ni inte vända er till henne".

Om barnafaderns roll skriver han att den stackars fadern är en fullständig utböling på förlossningen medan modern åtminstone vet att hon står i centrum för uppmärksamheten. "Han får gå i ensamheten och vänta i timmar medan barnet föds, och känna sig onyttig och ynklig", beskriver Spock tiden på förlossningen.

Väl hemma är det bra om fadern kan visa sig vara en verklig far redan från första början, det blir enklast så, och "man kan mycket väl vara en varmhjärtad far och en riktig karl på samma gång". Men han menar naturligtvis inte, understryker han, att fadern måste ge precis lika många flaskor eller byta precis lika många blöjor som modern, men han kan mycket väl göra sådant då och då.

Om fadern har tid kan han också gå med barnet till doktorn. Då får han tillfälle att komma fram med "sådana frågor som bekymrar honom och som han inte tror att hans hustru inser betydelsen av. Det tycker också doktorn om".

Om man som nybliven mor känner sig deprimerad under den första tiden ska man försöka koppla av från den dagliga barnavården genom att "gå på bio, till något skönhetsinstitut eller skaffa sig en ny hatt eller klänning". Sedan måste man, trots att man har mycket att göra, betonar Spock, också komma ihåg att ta hänsyn till sin man, som kanske uppför sig reserverat och känner sig åsidosatt när alla övriga i familjen inte har ögon för annat än barnet.

Jag läser vidare och kommer säkert att publicera fler visdomsord från dr Spock. Jag ser ju S i ett helt annat ljus nu, stackaren. Det är inte lätt att bli far! Men det är ju en tröst att veta att han, trots allt, kan vara en varmhjärtad far OCH en riktig karl på samma gång, bara jag kommer ihåg att bekräfta honom, och gå på skönhetsinstitut nu och då för att inte riskera att bli allt för deprimerad.

Insomna igen

Vad gör jag vaken innan kl 7? Speciellt då jag somnade sent och dessutom har varit vaken en hel del inatt. Det är helt nya problem för mej det här med att inte kunna sova, jag brukar sova som en klubbad säl. Speciellt på morgonen.

Jag lägger väl lite ord på Wordfeud i väntan på att somna om då, för den här tiden kan man ju inte gå upp om man inte är tvungen.

onsdag 24 oktober 2012

Vardagsproblem och problemvardag

Ta orden särskola, LSS, särskilda behov, sjukgymnastik, habilitering, kontaktperson, godman, Försäkringskassan.

Blanda detta med en touch av gemensam vårdnad, kommunikationsproblem, ekonomi och gymnasium med internat.

Tillsätt en nypa pubertet. Låt mogna med varannan-helgumgänge och grädda sedan tillsammans med all annan vardagsmat och vi får en kaka som åtminstone gör mej väldigt mätt.

Bokcirkel ikväll

Ungefär var 6:e vecka träffas vi några stycken i vår bokcirkel. Då diskuterar vi böcker, äter mat och har det allmänt trevligt. Ikväll är det dags igen, och den här gången hemma hos mej. Det betyder alltså att jag borde göra ett ryck nu, slita mej från Wordfeud och duscha, handla, städa lite och småningom börja laga mat. Men jag är så trött. Ska bara vila lite på soffan först. Kanske maten lagar sej själv om jag har lite is i magen.

Fisens farmor är iallafall effektiv och produktiv, fick det här mms:et nyss.

tisdag 23 oktober 2012

Fröding testar ny look

När Fröding har tråkigt och har lessnat på att slicka sig i skrevet, vilket han gör större delen av sin vakna tid, kan det hända att han testar någon ny look:

Androgyn 70-talsartist i David Bowie-anda

Besatt spåkvinna

Sjöman med påssjuka

Afro

Pianist och kompositör

Hjälmfrisyr

Wordfeud är tydligen inte alls ute!

Jag har inte tid att skriva, spelar Wordfeud så att skärmen på telefonen är alldeles nött. Efter att ha skickat ut en trevare på Facebook visade det sej att det är fler än jag som är omoderna och fortfarande spelar, så nu har jag 10 matcher på gång. Jag har alltså inte tid för någonting annat. Mat, vad är det? Måste lägga ord nu, hinner inte skriva mer.

måndag 22 oktober 2012

Jag hatar Wordfeud

Jag lärde mej av programmet "Partaj" häromkvällen att det var helt ute att spela Wordfeud nuförtiden. Jag och S är gammalmodiga och omoderna och brukar fortfarande roa oss med ett spel nu och då. Eller roa och roa, han kanske roar sej, jag åker jämt på storstryk, och blir sur.

Som ikväll t ex. Jag var supernöjd över ordet "fes" som genererade 54 poäng, men då ska han såklart briljera i vanlig ordning och lägger "sexolog" och kasserar in 262 poäng. Jag riktigt ser framför mej hur han och Malena Ivarsson ler och myser ihop. Jag hatar Wordfeud.

Långsam måndag

Vilken seg dag det har varit idag. Den började bra med lunch på stan med en f d kollega och kursare. Det tog så på krafterna så jag blev tvungen att sova två timmar på soffan. Med förnyad energi gav jag mej på det enorma lapptäcket jag fick beställning på för ett tag sedan. Det ska bli skönt när det är klart, det börjar bli lite jobbigt att krypa omkring på golvet med magen.

Måndag idag betyder Återbruksutmaning, men eftersom jag inte har åstadkommit så mycket den här veckan lämnar jag inget bidrag idag, utan ni får hålla er till nästa vecka.

Det är tre veckor kvar till beräknad förlossning. Kom ut nuuuu! Fast ibland drabbas jag av insikten av att vi snart har en bebis, och då blir jag supernervös och tycker att Fisen kan stanna inne i magen ett tag till. S provgår med barnvagnen i lägenheten. Det kanske är hans sätt att dämpa ångesten.

Lyssna på kroppen

Man får ofta höra att man ska lyssna på sin kropp, t ex i sammanhang som att man ska ta det lugnt, inte överanstränga sej osv. Jag tycker att det är ett uttryck man kan fundera lite över. Det känns ju inte alltid så funktionellt. Inte för mej i alla fall.

Vadå "lyssna på sin kropp"? Då skulle ju ingenting bli gjort! Kroppen och huvudet är ju sällan överens. Tänk er själva:

- min kropp hade ingen lust att komma till jobbet idag
- kroppen vill hellre stanna hemma och äta godis och se på tv än att träna
- kroppen kände för att ta sovmorgon idag

Det skulle ju aldrig fungera, vilken chef eller kollega skulle lyssna och ha förståelse för detta?

Uppenbarligen har mitt huvud och min kropp en hel del kommunikationsproblem, på något sätt fungerar inte kopplingen alltid som den ska. Det är ju onekligen väldigt trevligt att låta kroppen bestämma ibland, men förmodligen skulle inte särskilt mycket vettigt bli gjort. Men talesättet säger ju "dumt huvud får kroppen lida", så om kroppen fick bestämma borde ju lidandet begränsas, eller?

Den här diskussionen uppstod bland några vänner ett par dagar innan Lidingöloppet skulle gå av stapeln, och ångesten inför milen som skulle avverkas började ge sig tillkänna. Vad utsätter jag min stackars kropp för, kroppen VILL INTE! Kan man muta kroppen på något sätt? Jag blev tvungen att le när jag såg Facebook-statusen efter målgången: "Öööööl! Jag menar 'mååååål'!" Någon hade uppenbarligen haft förhandlingar med kroppen innan loppet.

Tyvärr misstänker jag att det är ganska kortsiktiga mål som styr då kroppen vill bestämma. Så även om the Ark sjunger Let your body decide where you want to go, high or low, fast or slow, misstänker jag att alla mår bäst av att förvisso lyssna på sin kropp, men kanske inte alltid göra som den föreslår.

Mmm, vad det hade suttit fint med choklad nu! Tyst, kroppen!

Färdigläst

Ok, klockan är 02.10 och boken utläst. Den var bra.

söndag 21 oktober 2012

Bra skit

Jo, den blev riktigt god, kycklingen!

Nu ska jag panikläsa Himlen börjar här av Jandy Nelson inför vår träff med bokcirkeln på onsdag. Men det gör inget, för den är bra, än så länge i alla fall.

Middagsdags

Det deprimerande vädret fortsätter, även om det inte ösregnar just nu. Dagens uteaktivitet blev en promenad fram och tillbaka till Willys, totalt ca 500 meter. Vi blev ju tvungna att tänka om gällande maten, när köttet plötsligt var grönt igår. Nu blir det kyckling med mango chutney istället. (Tack E för receptet på Facebook igår! Jag kan tydligen även få positiva upplevelser av Facebook även om det inte alltid verkar så. Fast det kanske är bäst att vänta med uttalandena till efter att jag har smakat på maten.) Nu väntar vi bara på middagsgästerna.

Kan kött bli dåligt i frysen?

Fick en äckeldos igår kväll. Vi tog fram kött ur frysen för att göra tjälknöl över natten. Kan kött bli dåligt i frysen? Den här köttklunsen var omgärdad av någon brungrön sörja och såg minst sagt osmaklig ut. Trots att den var djupfryst! Allt annat i frysen verkar vara ok.

Jag blev kräkfärdig (inte så ovanligt för att vara mej, dock), och tvingade ut S med soporna fast det var sent på kvällen, klarade inte av vetskapen att denna köttalien skulle ligga i mina kökssopor. Det blir kyckling idag istället.

lördag 20 oktober 2012

Hackade sig in på jobbet - höjde sin egen lön

Återigen länkar jag till Aftonbladet. Någonstans kan jag känna en viss förståelse för henne, det verkar ju som om det enda sättet att höja sin lön som sjuksköterska inom landstinget är att hacka sig in i lönesystemet, och fixa det på egen hand.

Hackade sig in - höde sin egen lön

Deprimerande väder resulterar i IKEA-besök


Det är deprimerande väder i dag. Det har regnat hela dagen, eller hela veckan faktiskt. För att muntra upp oss åkte vi till IKEA, som alla andra uppsalabor tydligen. Vi gav upp försöket att hitta det ultimata skötbordet på Blocket, då alla antingen fanns tiotals mil bort, och således skulle bli dyrare än ett nytt, eller var av fel sort. Fisen vill att hans/hennes blöjor ska bytas på rätt skötbord. Plus att vi har ett trångt badrum.


Se hur lycklig jag blev när jag fick stå bland IKEAS julpynt. Den dåliga hållningen behöver ni inte notera.


När vi kom hem lagade S köttfärssås för ett helt kompani, så nu har vi frysen full, bara att värma på under amningspsykosen.

När S började skruva ihop skötbordet upptäckte vi detta. "Lämna inte barnet utan tillsyn" tryck i skivan på tio olika språk! Vad jag kan se går det inte att få bort texten heller. Detta börjar likna USA. Eller trygghetsnarkomani (om det inte hade stått något skrivet, hade det givetvis varit ofarligt att lämna barnet ensamt). Tur tur att texten finns där, med bokstäver som aldrig kommer att nötas bort, för jag hade ju tänkt lämna Fisen ensam på skötbordet, men nu, tack vare detta, kommer det aldrig att ske. Nä, det blir till att försöka täcka över, med en trave blöjor eller toapapper, sorry IKEA. Sorry Fisen.


Usch, vad jag är uttråkad! Jag skulle lätt kunna liva upp tillvaron med en förlossning nu!

fredag 19 oktober 2012

Nytt vs begagnat

Vi skulle absolut inte köpa ny barnvagn, hävdade åtminstone jag å det bestämdaste. Nya barnvagnar är oförsvarbart dyra, det är materialism, och ungen sover förmodligen lika bra i en begagnad sak. Så lät mina argument.

Vi skulle bara gå in på Barnens Hus och titta runt och provköra lite för att bestämma oss för vilken barnvagn vi skulle hålla utkik efter på Blocket. När vi kom ut därifrån hade vi betalat handpenning på en splitterny Brio Go-vagn. Jag trodde verkligen att jag hade mer pondus och kraft att stå emot än så, men barnvagnsförsäljare tycks vara ett manipulativt släkte (något som bekräftades av andra blivande föräldrar på föräldrautbildningen, det känns skönt att veta att man trots allt befinner sig i gott sällskap).

Den närmaste veckan efter händelsen hade jag sådan ångest att jag hela tiden kände mej tvungen att försvara mitt handlande; en likadan begagnad vagn var ju bara någon tusenlapp billigare då vi fick ett så förmånligt pris, vi var ju faktiskt tvungna att bestämma oss där och då, annars skulle vi inte ha fått det superfina erbjudandet, det ingår faktiskt både försäkring och garanti, vi kan sälja den dyrt sedan, osv osv, malde jag på i min skamsenhet.

Men den är faktiskt jättefin! Och Fisen kommer förmodligen att sova jättebra i den. Medan hans föräldrar ligger vakna med ekonomisk ångest.

torsdag 18 oktober 2012

36+1

Fisen är idag 36 hela veckor och en dag gammal, 36+1 således. Vi har varit på förlossningens bedömningsmottagning och nu hos barnmorskan. Allt ser bra ut, och Fisen är välkommen ut om det skulle vara så att han/hon känner för det. Vi diskuterade förlossning, smärtlindring och amning, och jag känner mej som ett ufo. Måste nog läsa lite i mina broschyrer, tror jag.

Jag har inte grottat ner mej så mycket eftersom jag känner att jag inte kan påverka skeendet så mycket ändå, utan överlämnar besluten till de sakkunniga. Och så är det väl lite grann en försvarsmekanism också kanske.

Däremot trodde min barnmorska inte att jag skulle gå två veckor över tiden, utan att Fisen sannolikt vill ut innan dess, så vi får väl se hur det blir. Jag har ju sammandragningar hela tiden, och var öppen 1 cm vid besöket på förlossningen föregående vecka, men har samtidigt inte alls ont. Det kändes lite skumt när hon sa hej då, och "vi får väl se om vi ses nästa vecka".

När jag tittar neråt ser jag bara en jättemage, men det är mina fötter som skymtar under den.

För att hänvisa till föregående inlägg om avsaknad av kondition, så beräknade jag också helt fel när jag skulle bestämma hur lång tid jag skulle avsätta för promenaden upp till sjukhuset på förmiddagen. I vanliga fall går jag på ca 10-15 minuter, idag tog jag i och gick hemifrån en halvtimme före mitt besök. Och kom försent. Och blev omsprungen av igelkottar och åldringar med rollatorer på vägen.

onsdag 17 oktober 2012

Dansa - pausa, eller vart tog konditionen vägen?

Dansa - pausa sjunger Panetoz i årets sommarplåga. För min del blir det inte så mycket dans, däremot kan jag utveckla konceptet till att gälla promenera - pausa, klä på sig - pausa, plocka upp något från golvet - pausa, äta - pausa, ja t o m vila - pausa, eftersom jag ibland känner mej yr och får andnöd om jag ligger i fel ställning. Jag blir numera andfådd så fort jag rör mej minsta lilla, och förstår precis hur KOL-patienter känner sig. Jag inser dock att genomslagskraften i en sådan låt kanske inte skulle bli så stor.

Redan efter att ha varit gravid i ca två veckor började jag flåsa, och fick be S gå långsammare om vi var ute och promenerade. Mycket märklig känsla, eftersom jag med min rastlösa kropp i vanliga fall rusar fram. Nu, snart 8 månader senare, är min marschtakt ett skämt. Jag går med små myrsteg, och blir omsprungen av igelkottar när jag är ute.

Det här börjar kännas lite tröttsamt, i dubbel bemärkelse. Jag räknar ner och vill börja träna igen. Förutom att jag saknar konditionen, är de små muskler jag ägde också ett minne blott, eftersom jag större delen av graviditeten har mått så illa så träning inte har varit att tänka på. Dessutom antog min mage redan runt v 15 en märklig strutaktig form, eller fick liksom något slags ås på mitten, något som enligt barnmorskan berodde på separerade magmuskler.

I fredags var vi och hämtade ut Fisens åk och babyskyddet som vi lite snabbt beställde. Vi insåg att det kanske var dags att se till att ha grejerna hemma, då han/hon började visa tecken på att vara på väg ut förra veckan. Den där barnvagnen kommer förmodligen att nöta asfalt ett antal mil i Upplands underbara vinterväderlek. Men promenader ska ju vara bra för formen har jag hört, så jag ser fram emot det.

Fisens åk, fyllt med babyskydd, sittdel, väskor. Den har bra lastningskapacitet!

Det här med barnvagnsköpet, det är en annan historia. Vi skulle ju köpa begagnat. Det får bli ett annat inlägg.

tisdag 16 oktober 2012

Julstress i oktober

Affärerna börjar julpynta redan nu. Detta påminner mej om att julen är en ångestframkallande högtid. Av de tio senaste jularna har jag frivilligt valt att jobba sju för att slippa engagera mej så mycket. Nuförtiden är det dock en mängd barn involverade i julfirandet och det gör att jag inte riktigt kan välja att planera julhelgen helt utifrån mina egna syften. Helst hade jag valt ett julfirande i all stillhet, den dag som passar mej bäst, med den mat jag tycker att är god, och bara de jultraditioner och den sysselsättning jag är sugen på.

Dessutom har vi generationen över oss. Av någon konstig anledning är julen mitt i allt väldigt viktig för dem, något den inte varit på samma sätt tidigare, och detta berör nu även mej och mitt firande. Det kanske har att göra med att det föds nya barn, och som bekant kommer vi antagligen att vara ytterligare en familjemedlem den här julen.

I år kommer vi i alla fall bara att vara hemma. Vill någon komma över är de välkomna. Vill någon laga mat går det också bra. Men det stressar mej lite i alla fall (Sobril i julklapp, kanske?). Jag skulle gärna skippa julen helt. I år kommer vi dock att ha tomte. Den allra minsta tomten.

måndag 15 oktober 2012

Återbruksutmaning del 4, chachimomma-byxor och lapptäcke

Då var det måndag igen, och dags för Återbruksutmaningen. Det blev dock inget rosabandet-tema för mej. Den här veckan tar jag mej friheten att visa tonåringens omsydda mjukisbyxor som var färdiga för soporna, men istället blev ett par chachimomma-byxor att ha på danslektionerna. Hon hade letat upp en tutorial på youtube och sydde och klippte till med det här resultatet:



Själv syr jag på ett lapptäcke. Jag fick en beställning på ett överkast, och har dragit igång med det. Det kommer förmodligen att ta ett tag att färdigställa, men jag är en bit på väg, och visar resultatet så här långt. Tygerna är återbruk av olika saker. En hel del gardiner, dukar och gamla kläder, en del från mina egna lådor, men också en mängd loppisfynd.

Måtten på täcket är 210cm x 110 cm, så det blir en del lappar. Jag har inte riktigt klurat ut hur jag ska quilta ihop det, eftersom det blir ganska stort att få in i symaskinen. Jag brukar sy mest barntäcken, som är mindre i storlek, men jag ska nog komma på något.








Stackars Kicki

Jag läser Aftonbladet. Stackars, stackars Kicki Danielsson. Varför ska inte hon få smuggla 240 Diazepam-tabletter, när alla andra får det? Och hennes doktor hade ju faktiskt skrivit ut det åt henne tidigare (av någon anledning ville han tydligen inte göra det nu, märkligt).

Men det är ju för att hon "är kvinna och känd", säger hon. För om hon hade varit man och okänd hade det givetvis varit helt okej. Alla okända män smugglar ju Diazepam till höger och vänster utan att åka dit. Så orättvist. Och nu hade ju både hunden och katten dött också, klart Kicki måste få smuggla lite Diazepam! Hon sover ju så dåligt annars.

Hon trodde ju faktiskt att det fanns "ett hopp för det svenska rättssystemet", uttalar sig Kicki när det såg ut som om hon skulle frias, men där hade hon ju fel. Tyvärr är vi alla lika inför lagen här, och det är ju jäkligt synd. Både kända kvinnor, och okända män. Usch!


söndag 14 oktober 2012

Barnhelg

Varannan helg bor två tonåringar hos oss. Det är jättekul, för det mesta, också ganska energikrävande ibland, eftersom jag då ska vara vuxen, och klok, vilket jag inte alltid känner mej som. Dessutom är jag nuförtiden trött, sliten och illamående, vilket gör att energin och humöret inte alltid är på topp (läs: mer förbannad än vanligt). Då spelar det ingen roll om man är tonåring eller pensionär, jag vill helst inte umgås med någon.

Den här helgen har dock varit jättebra, trots att jag är höggravid, lider av diverse graviditetsrelaterade krämpor, regnet öser ner och bankkontot ekar tomt. Vi har räknat matte, haft otroligt givande och bra diskussioner, övat gitarr, sytt och grejat (jag sparar resultatet till Återbruksumaningen imorgon) och så skickade jag iväg hela flocken för att kolla in uppstoppade djur på Evolutionsmuséet, så att det här uppstoppade djuret kan få vältra sig lite på soffan en stund.

En del av tvätthögen bestående av ärvda barnkläder som jag har grottat ner mej i de senaste dagarna


Edit: Jag höll ju på att glömma det viktigaste av allt - vi har tittat på Dirty Dancing med en ung Patrick Swayze. Tonåringarna måste ju lära sig kulturhistoria!

lördag 13 oktober 2012

Svåra ekvationer

Det är mycket matematik hemma hos oss just nu. S läser matematik C, eller 3B som det det heter nuförtiden. Ena tonåringen sliter också med högstadiematten, så nu sitter de vid köksbordet och termer som x, y, derivata, negativa tal, kvot osv når mina öron.

Jag har själv läst väldigt mycket matematik i gymnasiet, men valde sedan sjuksköterskeutbildningen, där jag inte har haft så mycket nytta av derivering, geometri och andragradsekvationer. Det blir påtagligt att det är väldigt länge sedan jag ägnat mej åt detta när mattesessionerna pågår. Men samtidigt är det ju lite roligt. Kanske man skulle börja plugga. Men vad? Det finns ju så mycket annat än matte som också verkar kul. Och först ska jag ju föda barn och hålla på... Plugg, barn, tid och lägenhetslån får bli en senare ekvation att lösa.

S räknar på Eckerölinjen

Lite bilder

Här är lite bilder från förra helgens ålandsbesök.

Brorsdotter pratar i telefon

Vissa är dubbelt så effektiva och ritar med två pennor samtidigt

Elsa Pälsa

Perfekt stol

Stånk och stön
Igår hade vi snabbesök av lillebror R som idag åker till Mora för att köpa en motorcykel av en entusiast som är tvungen att skapa lite plats i sitt garage. R ställer generöst upp och köper en, och fyller därmed upp sitt eget, ännu inte byggda, garage. Jag tror att det här blir motorcykel nr 5. Plus en moped. Det kan ju vara bra att ha...

fredag 12 oktober 2012

Förbannad eller bitter

Egentligen är jag mer förbannad. När man är bitter har man ju gett upp (jag har tittat på Skavlan med Ulf Lundell ikväll). Jag kanske borde omformulera beskrivningen av min blogg. Det här visste jag ju redan, men jag tycker att ordet bitter låter så roligt.

Men faktum är att en bitter person inte är ett dugg rolig, bittra människor är riktiga energitjuvar. Trots det skrattade jag som fan när de intervjuade gamla bittra människor i slutet av programmet, och det framkom att t o m årstiderna var bättre förr! Och det är det ju onekligen svårt att på individnivå göra något åt, hur förbannad man än är över regniga somrar.

torsdag 11 oktober 2012

Sluta särskriv...

...och lär dej stava, för helvete, tänkte jag irriterat när jag såg den här Blocket-annonsen. Men efter en stund tyckte jag att det egentligen var rätt roligt.


Det känns lite hokus pokus att ha en spjäl(l)säng hemma. Just nu ser den ut ungefär så här:

Bilden lånad från bloggen Vardagslinjer
Användningsområdet för tillfället är förråd/kattsäng/tvättställning. Jag vet inte riktigt hur jag ska klara mej sedan när Fisen vill börja använda den som säng. Vart ska jag då lägga alla prylar? I en Hokus pokus-stol kanske?

Jag fortsätter gnälla - Facebook duger inte som källa

Jag fortsätter att gnälla på Facebook, och vad folk ägnar sig åt där. Föregående vecka hade en av mina vänner lagt upp följande statusuppdatering:

Låt oss säga att du kommer hem (ensam naturligtvis) efter en ovanligt hård dag på jobbet. Du är riktigt trött, orolig och frustrerad.

Plötsligt börjar du att känna en svår smärta i bröstet som börjar sprida sig ut i din arm och upp i din käke.
Du är i ditt hem... ensam... men bara 2 mil ifrån närmsta sjukhus. Men du inser att du inte kommer att kunna köra så långt..

Du har fått utbildning i HLR, men den personen som lärde ut det berättade inte hur man gör det på sig själv! Eftersom många människor är ensamma när de drabbas av en hjärtinfarkt och utan hjälp så har dessa personer bara ca 10 sek på sig innan de blir svimfärdiga och sedan förlorar medvetandet.

Därför är det viktigt att sprida följande kunskap!!
Under tiden man larmar 112 att göra följande:
Man kan rädda sig själva genom att ta ett djupt andetag och sedan hosta mycket kraftfullt. Och sedan upprepa detta varannan sekund, tills hjälp anländer. Det djupa andetaget gör att lungorna får syre och hostans rörelse ”kramar” till hjärtat så att blodet hålls i cirkulation. Hostan kan göra att hjärtat återfår normal rytm. På detta sätt ökar chanserna till att man hinner till sjukhuset i tid!

Dela detta till så många som möjligt!
Kanske just din delning räddar någons liv!!
  Detta är rent skräp, och tydligen något som cirkulerar på Facebook just nu! Som sjuksköterska, tidigare inom akutsjukvård och numera intensivvård kände jag mej tvungen att agera Facebook-polis, och frågade efter källa. Det hade hon ingen, och förstod själv att hon kanske hade gjort bort sej och tog bort inlägget.

Inget i denna uppmaning stämmer! Man kan inte häva ett hjärtstopp genom att hosta, och HLR är rätt omöjligt att utföra på sig själv om man är medvetslös. Möjligen kan hosta bryta en rytmrubbning, men det är osannolikt. Det enda jag i det här fallet kan rekommendera är att ringa 112 fort som fan, och om man är hemma se till att ytterdörren är olåst så att ambulanspersonalen kan komma in. Detta är ungefär samma saker som en artikel i SvD om nämnda kedjebrev rekommenderar.

Det är skrämmande att vuxna människor är så okritiska till det de läser, och att man utan att ägna en tanke åt sanningshalt bara sprider falsk information vidare! Denna delning kommer inte att rädda några liv. Skärpning! Ta reda på vad som är sant innan ni sprider vidare! Och gå en kurs i HLR.

//Nurse Ratched
(länk, för den som inte vet vem det är)

"Gillar" att gnälla på Facebook

Mitt favoritämne att gnälla på är Facebook. Gilla-kulturen på Facebook är rätt intressant, tycker jag. Det är lätt att låtsas att man engagerar sig i seriösa och allvarliga ämnen, när man i själva verket bara tryckt på en knapp. För i ärlighetens namn, hur många gör något mer än trycker på knappen, när det verkligen kommer till kritan?


Uppsala Nya Tidning hade en intressant artikel om just detta för någon vecka sedan. Där diskuterar man bl a vilka statusuppdateringar som gillas, och varför vi "gillar" saker och ting. För ett tag sedan kritiserades klädkedjan på Facebook för att lansera sexiga barnkläder, och detta inlägg gillades sedan av 52 000, och kommenterades av 2800 personer. Undrar hur många av dem som kommenterade som verkligen har bojkottat Lindex sedan dess.

Vi gillar också andra saker. Facebooks nyhetsflöde liknar numera en rullande reklampelare med alla företagsannonser som erbjuder rabatter och lockar med tävlingar för alla som gillar, och detta erbjuds såklart också deras vänner.

Och tråkigare än så, tonåringarnas väggar fylls av kommentarer som "Tryck gilla om du tycker att jag är snygg", eller "Gilla, så skriver jag vad jag tycker om dej". Tur att man inte hade Facebook när man själv var tonåring, vad fruktansvärt det skulle ha varit! Tänk om man trycker "gilla" och får höra att man är ful eller på annat sätt inte duger? Eller inte får någon respons alls, vilket måste betyda ungefär det samma sak.


Nej, usch för detta. Jag "gillar" sarkastiska och fyndigt skrivna statusuppdateringar, och gillar när jag får många "gilla" på mina egna. För trots mitt utspel är ju trots allt Facebook många gånger en bekräftelseboost. Och det är ju det jag samtidigt stör mej på. Är det bara att gilla läget, eller?


Bitter och less på att vara gravid

Jag är så less på att vara gravid! De senaste 8 månaderna känns det som om jag har haft alla krämpor man kan få vid en graviditet. Det är nästan så att det hade varit skönt om Fisen skulle ha kommit ut i måndags, även om jag vet att det bästa är om det dröjer ett tag till.

Jag hade några bättre dagar förra veckan, det kändes så skönt! Illamåendet under kontroll, relativt pigg, foglossningen verkar ha försvunnit, men jag ropade väl hej för tidigt för sedan slog det till med all kraft igen. Först sammandragningarna och besöket på förlossningen, och sedan diverse andra graviditetsrelaterade underlivskrämpor som jag inte tänkter gå in närmare på här, men tänk er att man känner sig fräschast av de fräschaste och har råkat ut för det som börjar på H.

Igår bröt jag ihop med en känsla av hopplöshet, och de sista veckorna som är kvar känns oändligt långa. Idag biter jag ihop och fortsätter att räkna ner. Det finns ju ett helt koppel med nya spännande komplikationer man kan se fram emot att prova på när bebisen är ute, har jag hört!

onsdag 10 oktober 2012

Trött idag

Jag är så trött, så trött, så trött... Jag lovar att jag ska skriva något intressant och rafflande inlägg så fort hjärnan funkar. Men den gör inte riktigt det idag, så ni får ge er till tåls.

Dagen har ägnats åt att röja i garderoben. Fisen fick så mycket ärvda kläder när vi var på Åland, så garderoben svämmar över. Och så har vi ringt och bett att få hämta barnvagnen och beställt babyskydd. Det verkar ju som att man måste vara beredd på bebisankomst nu.

Patient på förlossningen


tisdag 9 oktober 2012

Spenderat natten på förlossningen

Jag borde inte ha skämtat om att föda på Eckerölinjen igår. Klockan 23 hade jag regelbundna sammandragningar med mindre än 4 minuters mellanrum, och klockan 00.30 ringde jag förlossningen och fick komma in för kontroll. En snabbkontroll och sedan hem, tänkte jag, men så tänkte inte de. Jag fick stanna kvar hela natten och blev utskriven med bricanyl nu på eftermiddagen, med order om att ta det lugnt och hålla mej hemma de närmaste dagarna.

Så kan det gå! Det var inte riktigt vad jag hade räknat med, så jag blev rätt förvånad när läkaren talade om att förlossningen hade börjat och att det inte var säkert att det gick att stoppa förloppet. Nu gick ju det, så förmodligen slutar det ändå med att jag blir igångsatt när jag har gått över tiden ett par veckor, men vi får väl se! Inte riktigt vad jag hade räknat med, som sagt.

måndag 8 oktober 2012

Gratis båtresor med Eckerölinjen?

Jag har nuförtiden väldigt mycket sammandragningar på kvällarna. Ibland så mycket att jag börjar tro att Fisen kanske är på väg ut. Men sedan är det oftast lugnt igen nästa dag, tills det blir kväll igen.

Tidigare ikväll när vi skulle köra ombord på Eckerölinjen för att ta oss hemåt hade jag fyra kraftiga och smärtsamma sammandragningar på 10 minuter. Sedan glesades de ut något, men fortsatte att komma under resten av båtresan och hela kvällen. Vi bestämde redan tidigare att det här skulle bli vår sista ålandsresa innan Fisen befinner sig på utsidan av magen, men man kan ju inte låta bli att leka med tanken - tänk om Fisen skulle födas på båten!

Om man föder ombord på ett flygplan sägs det att barnet flyger gratis under hela sitt liv. Undrar om Eckerölinjen har någon motsvarande deal - gratis båtresor hela livet. Usch vad vi skulle bli tvungna att åka båt. Vilken mardröm! Jag som hatar båtresor! Tur att det inte blev någon förlossning, och nu blir det, som bestämt, inte några fler ålandsresor på ett tag. Man vill ju inte tvingas spendera mer tid än absolut nödvändigt på båten.

Illamåendestatus

Mitt illamående har varit något bättre den senaste tiden. Jag mår dock fortfarande illa periodvis under dagen, och kräks ännu så gott som dagligen (i förrgår var en kräkfri dag!). Däremot är det hanterbart och hindrar mej inte lika mycket från att göra saker som tidigare.

Men jag längtar efter mitt kaffe! När ska kaffet börja smaka som det brukar? Och så undrar jag hur lång tid det kommer att ta innan jag slutar fälla upp toalocket när jag ska borsta tänderna.

Återbruksutmaning del 3, muddbyxor

Veckan bidrag till Återbruksutmaningen, som Klockarbarn håller i, får bli de här muddbyxorna som jag sydde av ett gammalt linne. Det är det första par bebisbyxor som jag har sytt, och det var mycket blod, svett och tårar innan de var klara.

Jag sydde fel, sprättade, sydde fel, sprättade. Jag vet inte hur många gånger jag fick ge mej på dem med sprättaren. Men tillsist fick jag ihop dem. Skam den som ger sig! Jag hade inget mönster utan ritade av ett par byxor jag hade, och fick klippa till och anpassa lite där det blev alldeles för snett. Mudden hade jag liggande hemma. På håll ser de ju rätt ok ut, eller hur!

Innan muddarna har kommit på plats ser midjemåttet enormt ut.


Men det blev ju ändå rätt bra tillslut!


söndag 7 oktober 2012

Ålandsbesök

Imorse hämtade jag S på jobbet och så åkte vi till Åland. Jag kräktes i Grisslehamn, och sedan åt vi buffé på båten. Inkomster och utgifter, så att säga.

Vi kan konstatera att Fisen kommer att bli ett vintage-modelejon som blir tvungen att byta kläder sex gånger per dag för att hinna använda alla ärvda kläder. Eller brås på sin mor och bli en kräkbebis, då har man också användning för mycket kläder.

lördag 6 oktober 2012

Härmed döper jag dej till... ja, vadå?

Det här med att komma på namn till bebisen har fått oss att svettas och våndas ett tag. Ganska länge har vi kunnat ursäkta vår oförmåga att komma på det perfekta namnet med att det ännu är lååång tid kvar. Men det är ju inte lång tid kvar längre. Fisen kan faktiskt komma ut om bara ett par veckor, och även om namnet Fisen har fungerat bra hittills tror jag tyvärr inte att det fungerar lika bra på utsidan. Speciellt inte när man börjar skolan.

Vi måste alltså komma på ett annat namn. Jag har krystat ur mej några förslag, vilka de flesta ratats med ett hånskratt av Fisens far. Däremot har han inte kontrat med ett enda seriöst förslag. Dock en mängd icke-förslag.

Att jag sedan också gärna önskar att för- och efternamn, samt eventuella mellannamn passar bra ihop, att namnet fungerar internationellt, inte låter som ett husdjur eller går att rimma på könsord känns vid det här laget som överkursernas överkurs (men dock inte något som S ägnat någon längre tanke).

Vi har alltså en lång lista på namn som Fisen inte kommer att få, men har inte lyckats komma på ett enda som vi skulle kunna enas om och kanske tänka oss döpa vårt barn till. Annat än Fisen. Hur sjukt är inte det? Kanske vi kan flytta till något annat land där man inte vet vad det betyder? Annars blir det jobbigt i skolan.

Loppisturné

Idag har jag och vännen M varit på loppisturné ända till Norrtäljetrakten. Jag gjorde en massa fynd, saker som jag verkligen behöver, de fyller ett stort hål i mina skåp. Faktiskt.
 
Det var otroligt fint höstväder


Två av fynden var den här kaffepannan, designad av Kaj Franck, och plåtburken utan känt ursprung.

Två burkar, den vänstra från Arabia, och den högra serien Irene från Rörstrand.


En burk till med okänt ursprung, och tallrikar från Upsala-Ekeby - Karlskrona
  

Utanför Annas Allehanda får man gå på utedass om man blir nödig. Vilket man blir ganska ofta som gravid.