måndag 22 oktober 2012

Lyssna på kroppen

Man får ofta höra att man ska lyssna på sin kropp, t ex i sammanhang som att man ska ta det lugnt, inte överanstränga sej osv. Jag tycker att det är ett uttryck man kan fundera lite över. Det känns ju inte alltid så funktionellt. Inte för mej i alla fall.

Vadå "lyssna på sin kropp"? Då skulle ju ingenting bli gjort! Kroppen och huvudet är ju sällan överens. Tänk er själva:

- min kropp hade ingen lust att komma till jobbet idag
- kroppen vill hellre stanna hemma och äta godis och se på tv än att träna
- kroppen kände för att ta sovmorgon idag

Det skulle ju aldrig fungera, vilken chef eller kollega skulle lyssna och ha förståelse för detta?

Uppenbarligen har mitt huvud och min kropp en hel del kommunikationsproblem, på något sätt fungerar inte kopplingen alltid som den ska. Det är ju onekligen väldigt trevligt att låta kroppen bestämma ibland, men förmodligen skulle inte särskilt mycket vettigt bli gjort. Men talesättet säger ju "dumt huvud får kroppen lida", så om kroppen fick bestämma borde ju lidandet begränsas, eller?

Den här diskussionen uppstod bland några vänner ett par dagar innan Lidingöloppet skulle gå av stapeln, och ångesten inför milen som skulle avverkas började ge sig tillkänna. Vad utsätter jag min stackars kropp för, kroppen VILL INTE! Kan man muta kroppen på något sätt? Jag blev tvungen att le när jag såg Facebook-statusen efter målgången: "Öööööl! Jag menar 'mååååål'!" Någon hade uppenbarligen haft förhandlingar med kroppen innan loppet.

Tyvärr misstänker jag att det är ganska kortsiktiga mål som styr då kroppen vill bestämma. Så även om the Ark sjunger Let your body decide where you want to go, high or low, fast or slow, misstänker jag att alla mår bäst av att förvisso lyssna på sin kropp, men kanske inte alltid göra som den föreslår.

Mmm, vad det hade suttit fint med choklad nu! Tyst, kroppen!

2 kommentarer:

  1. Håller med, min kropp säger t ex väldigt ofta att den bara vill sitta i soffan...

    SvaraRadera