torsdag 25 oktober 2012

Dr Spock om barnavård och barnuppfostran

När jag träffade min mamma sist vi var på Åland fick jag med mej denna bok som min mormor fått av min morfar på 50-talet. Den har inskriptionen "en aktuell gåva", och om vi alla i släkten är uppfostrade i Benjamin Spocks anda (för lätt tankarna till rymdskepp) är det lätt att förstå varför vi blev som vi blev.



Än så länge har jag bara bekantat mej med de första kapitlen. Man kan glädjas åt att könsrollerna och ansvarsfördelningen inom relationen ser annorlunda ut än på 50-talet! Dr Spock skriver om den första tiden hemma, då man som nybliven mor lätt blir trött och deprimerad. Då kan man ta hjälp av sin egen mor, "om ni har lätt att dra jämnt med henne. Om ni tycker att hon är överlägsen och fortfarande behandlar er som ett barn bör ni inte vända er till henne".

Om barnafaderns roll skriver han att den stackars fadern är en fullständig utböling på förlossningen medan modern åtminstone vet att hon står i centrum för uppmärksamheten. "Han får gå i ensamheten och vänta i timmar medan barnet föds, och känna sig onyttig och ynklig", beskriver Spock tiden på förlossningen.

Väl hemma är det bra om fadern kan visa sig vara en verklig far redan från första början, det blir enklast så, och "man kan mycket väl vara en varmhjärtad far och en riktig karl på samma gång". Men han menar naturligtvis inte, understryker han, att fadern måste ge precis lika många flaskor eller byta precis lika många blöjor som modern, men han kan mycket väl göra sådant då och då.

Om fadern har tid kan han också gå med barnet till doktorn. Då får han tillfälle att komma fram med "sådana frågor som bekymrar honom och som han inte tror att hans hustru inser betydelsen av. Det tycker också doktorn om".

Om man som nybliven mor känner sig deprimerad under den första tiden ska man försöka koppla av från den dagliga barnavården genom att "gå på bio, till något skönhetsinstitut eller skaffa sig en ny hatt eller klänning". Sedan måste man, trots att man har mycket att göra, betonar Spock, också komma ihåg att ta hänsyn till sin man, som kanske uppför sig reserverat och känner sig åsidosatt när alla övriga i familjen inte har ögon för annat än barnet.

Jag läser vidare och kommer säkert att publicera fler visdomsord från dr Spock. Jag ser ju S i ett helt annat ljus nu, stackaren. Det är inte lätt att bli far! Men det är ju en tröst att veta att han, trots allt, kan vara en varmhjärtad far OCH en riktig karl på samma gång, bara jag kommer ihåg att bekräfta honom, och gå på skönhetsinstitut nu och då för att inte riskera att bli allt för deprimerad.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar