måndag 30 juli 2012

Strandraggare med babianarsle

Ytterligare en dag med illamående... Låg i Fjällnora och kände kräksmaken en stund, och sedan hem och bokade biljetter och hotell. Imorgon blir det en sväng till den danska huvudstaden. De har väl toaletter där med...

S kom hem i morse efter första cykelturen t/r till jobbet. Det hade gått bra, och lite babianarsle är ju bara att räkna med.

söndag 29 juli 2012

Söndagsångest

Jag tycker inte om söndagar, har alltid tyckt illa om söndagar, trots att jag är söndagsbarn och allt. Jag vet inte riktigt varför, det är den där tomma, tysta känslan av att klockan går långsamt, allt står stilla och ingenting händer. Jag är mycket medveten om att detta sitter i mitt huvud, inte desto mindre tycker jag illa om söndagar för det. Söndagar är som lappsjuka. Och Uppsala i juli kan ibland kännas som en enda lång lappsjukesöndag. Att vara sjukskriven och ensam hemma i Uppsala en söndag i juli är en lååååång söndag.

Jag vet att jag ältar och tycker synd om mej själv nu, men detta är mitt forum för det. Jag vet också att om jag skulle ta mej i kragen och "tänka lite KBT" så skulle jag ta mig för att göra något och därmed bryta känslan av tristess och grå ångest.

Dagen började med att jag sov för länge, och vaknade därefter aldrig riktigt till. Kylen gapar tom, och jag åt en sen frukost bestående av gröt med mjölk som sett bäst-före-datum för länge sen. Blev plötsligt sugen på kaffe, som jag sedan kräktes upp. Gjorde ett halvhjärtat försök att ringa några vänner utan att få svar, när illamåendet släppt. Har suttit och läst lite, först en halvdålig bok och sedan om andras, mycket mer spännande liv, på olika bloggar. Nu börjar fantasin ta slut. Jävla söndag.

Kanske dags att ta tag i sitt liv. Ett varv genom duschen och sedan en tur till affären. Japp. Så får det bli. Imorgon är det måndag.

Kent på slottet

Igår var det dags för konsert med Kent på slottet. Det har blivit några Kent-konserter de senaste åren, alltid med nästan samma konstellation av folk. Igår var det dock en halt, en lytt och en blind, eller rättare sagt, en med fotskada, en med knäskada och två gravida, varav den ena väldigt gravid, och utsläppt på nåder och med avgivna löften om att absolut inte röra sig mer än nöden kräver.

Konserten var i vanlig ordning, som när det gäller Kent, otroligt proffsig. Smolket i bägaren var att starten hade utannonserats till kl 19, men i själva verket var planerad till två timmar senare. All väntan kändes i ryggen, och jag läste en del sura kommentarer på Facebook igår. Som kort recension får gälla att första halvan av konserten mest inbegrep låtar från nya skivan, vilken jag tyvärr inte lyssnat in mej på, men vid halvlek drog de igång sina gamla hits och slottsgården kokade. En maffig avslutning, efter den obligatoriska Mannen i den vita hatten, var det fyrverkeri som bjöds på. Kent levererade, som alltid!

Nu är jag bara nyfiken, blev det någon postkonsertbebisleverans, S?




fredag 27 juli 2012

Svampkramp och bärfis

Idag har varit en värdelös dag ur illamåendesynpunkt. Man tror att det håller på att vända, men så kommer det sådana här dagar då man tas ner på jorden igen. Nåja, hela dagen har inte varit skit. Vi har hunnit med en skogspromenad och lite svamp- och blåbärsplockning (det börjar bli jobbigt att böja sig ner) och S har hämtat ut sin nya cykel, och cyklat en liten sväng utan att ramla trots fastlåsta fötter. Men det känns bara som en tidsfråga.

Nu är vi hemma igen, och jag är dödstrött. Men det är skönt, för egen toalett är guld värd, eller hur var det talesättet lyder?

Graciös böjning över bären, Fisen är en bärfis


Blåbärspajen kräktes jag upp...


Kvällspromenad igår kväll


torsdag 26 juli 2012

Cykelvasan

Idag började vi dagen med att köpa en skitdyr cykel. Eller S, som efter några snapsar på midsommar lovat sina kusiner att ställa upp i Cykelvasan, köpte en skitdyr cykel. Jag räknade på hur många gånger han måste cykla till jobbet för att tjäna in den.

Sen åkte vi till svärisarna i Avesta då jag fick lappsjuka i Uppsala efter att ha hängt bland folk en vecka och tyckte att lägenheten kändes tyst och tom. Nu har vi gått från hus till hus bland släktingarna och berättat om nyförvärvet (S vill visa att han är en man som står vid sitt ord, det var ju bara så synd att vi råkar vara upptagna precis när årets Cykelvasa går av stapeln, men nästa år, då...).

Nu har jag, min vana trogen kräkts klart för idag, och säger godnatt. Och S kommer att få cykla till jobbet ca 100 arbetspass framöver.

onsdag 25 juli 2012

24+0 och allmänt graviditetsgnäll

Idag fyller lillfisen i magen, allmänt kallad Fisen, 24 hela veckor. Och jag kräks fortfarande dagligen. Fisen tycks dock vara lyckligt omedveten om detta och växer så det knakar. Eller åtminstone tror jag det, för magen växer, och han/hon blir vildare och vildare där inne. Ibland tror jag han/hon håller på tar sig ut genom naveln (som obehagligt nog närmar sig stadiet "utåtstående", vilket är min stora fasa, jag hatar navlar). Att se alla Alien-filmerna inklusive Prometheus under graviditeten kanske inte var det mest lyckade draget...

Enligt graviditetsappen på min mobil är Fisen nu ca 30 cm lång och väger runt 600 g. Det låter stort tycker jag. Läskigt stort. Och med 112 dagar kvar till beräknad förlossning, också detta enligt nämnda app, antar jag att han/hon kommer att bli större. Rejält mycket större. Hjäääälp...!

Jag är alltså fortfarande sjukskriven, och kommer att vara det på heltid semestern ut. Efter detta är planen just nu att jag börjar jobba 50%. Jag har en enorm jobbångest. Jag är livrädd för att jag inte ska orka, att jag ska begå något misstag eller bara göra bort mej. Eftersom jag är ny på jobbet och så passligt blev sjukskriven genast efter min sista dag på inskolningen känner jag fortfarande ett stort behov att bevisa vad jag går för, och just nu är jag inte riktigt mitt vanliga jag. Eller rättare sagt, jag är långt i från mitt vanliga jag.

Vanligtvis håller jag mej inte hemma i lägenheten dag efter dag, jag har snarast problem att få tiden att räcka till till allt jag vill göra. Jag är också något av en arbetsnarkoman, och brukar alltid ha minst en resa inplanerad. Läget just nu är att tempot är ett helt annat. Jag kan inte planera någonting, möjligen någon aktivitet som sträcker sig någon dag in i framtiden, och som kan avbrytas om jag mår akut illa. Gärna ska detta ske på ett lagom långt avstånd från Uppsala och min egen toalett.

Min hjärna fungerar inte heller som vanligt. Jag kan inte tänka! Medicinerna som jag petar i mej mot illamåendet gör mej dum i huvudet, mer än vanligt i alla fall. Jag har svårt att få till logiska samband, och jag undviker helst att köra bil, då det blir för många intryck att hålla reda på och bearbeta samtidigt. Att vara ny på jobbet under de premisserna är inte något som jag ser framemot, jag med mina höga prestationskrav.

Och så måste jag få gnälla lite till över mitt illamående, eller hyperemesis gravidarum, som det så vackert heter. Extremt graviditetsillamående. Igår åt jag glass. Först en gång, sedan kom den hastigt upp. Därefter åt jag glass en gång till. Den kom upp lika hastigt. Att kräkas glass är förvisso mindre obehagligt än att kräkas upp en mängd andra saker (salami t ex), men där fick jag nog, och gav upp. Jag har afteblåsor i munnen, något jag periodvis brukar få, men nuförtiden tycks ha hela tiden, och en på tungan är nu i storlek av en ärta och gör jävulskt ont och blöder när jag kräks. Extremt, var ordet.

Ett sista gnäll jag måste få ur mej är att jag har lyckats få snygga bruna pigmentfläckar i pannan av solen. Jag har länge försökt skylla på att det är märken efter mina graviditetsfinnar, men nu får jag ge mej. Jag är solbränd, åtminstone fläckvis, i pannan. Och hoppas som fan att det försvinner när det här tillståndet är över!

Idag har jag i alla fall pratat med min chef i telefon, och måste säga att det alltid känns bättre efter att jag har gjort det. Jag har en väldigt förstående chef. Jag har även pratat med Försäkringskassan och löneavdelningen. Det är mycket nya grejer man ska lära sej. Jag längtar efter mitt gamla jag och min gamla vanliga hjärna!

Jag har i alla fall hängt i solen i dag, och därmed bättrat på fläckarna i pannan

Picknick av Marianne Westman och nya hyllor

Jag har ju glömt att nämna mitt senaste loppisfynd! Hittade en burk i serien Picknick av Marianne Westman för Rörstrand, inte superbilligt, men överkomligt. Locket saknas, men det funkade med det här. Jag är mycket nöjd. Mindre nöjd är svägerskan, som också har en fablesse för gammalt porslin, då jag knep den framför ögonen på henne. Fast hon har ju två serveringsfat i samma serie, som jag är avundsjuk på, så det kanske jämnar ut sej.



Här är också bilder från hylluppsättningen igår. Bra blev det!


Etta på ryska

Jag fortsätter att förvånas över alla mina ryska läsare. De minskar inte i antal, och är nästan lika många som de svenska. Fast som goda vännen M sa, vem vet vad "Etta" betyder på ryska. Kanske lika bra att inte veta. Vi får väl se om antalet ryska läsare exploderar nu efter det här inläggets rubrik.

tisdag 24 juli 2012

Veckan i bilder

Semesterveckan inleddes med besök av svärföräldrar som alltså skulle få äran att träffa min excentriska familj för första gången. De sa i alla fall att det hade varit trevligt (de kanske bara är väldigt artiga). Nej, det var faktiskt väldigt trevligt, tyvärr deltog inte jag i hela besöket då jag hade ett läkarbesök precis då. Vet inte om det hade något med graden av trevlighet att göra...




Efter att svärisarna åkte hem har vi som sagt jobbat i lite varierande grad. M har sommarjobbat, med bla getmjölkning, sandskottning och gräsklippning. Vi andra har inte jobbat riktigt lika hårt... Lite sandarbete, bara.




S, L och jag skulle ta en cykeltur en kväll men fastnade på Sjödagarna där vi sprang på bekanta, och stannade kvar hur sent som helst. Trots att det är högsommar är det vintertemperatur på natten, det var ca 7 grader när vi cyklade hem.



 

Annars har vi mest njutit av sommaren. Mycket häng i trädgården.





Vi har vilat i gräset...


...fikat...


...gungat...

 




...spelat fotboll...


...grillat och ätit...



...vilat lite...

...firat födelsedag...



...åkt motorcykel...


...badat och hängt på stranden (fast resten av strandbilderna är censurerade)...



Vi har också hunnit med Rockoff och bl a Dead by April, där B ordnade backstagebesök med autografer och fotografering med bandet för tonåringarna.



Här suktar vi efter alla fina båtar i gästhamnen och drömmer att vi är miljonärer.




På det hela taget en mycket lyckad vecka. Smolket i bägaren är väl att jag fortfarande kräks varje dag, gärna ett par, tre gånger, trots att illamåendet i stort är bättre. Detta får ni inte heller se några bilder på.

Nu är vi hemma igen och tonåringarna har åkt. Jag är SÅ TRÖTT. Fick betala för veckans utsvävningar redan igår då jag trodde att jag skulle kräkas upp bebisen i magen, som formligen vände sig ut och in. S är mer produktiv och hänger upp hyllor och är ute och springer. Jag vilar med gott samvete och tycker att det är rätt skönt att det är mulet.

måndag 23 juli 2012

Sol, bad, kräkning, grill, Rockoff, loppis, svärföräldrar, Dead by April osv

Nu är vi äntligen tillbaka i hemmets trygga vrå (läs: egen toalett att kräkas på), och teensen har åkt hem. Veckan har gått över förväntan. Jag har visserligen kräkts varje dag, men tiden mellan kräkningarna har jag för det mesta mått ganska bra. Svärisarna var nöjda med vistelsen, inga större (endast några mindre) konflikter har inträffat, tonåringarna har varit nöjda och den ena har kämpat och sommarjobbat, den andra har firat födelsedag. Solen har också skinit varje dag, endast en förmiddag med regn, fram tills idag, då det gråa vädret passade alldeles ypperligt att resa hem i.

Vi har hunnit med massor. Eller rättare sagt, alla andra har hunnit med massor. Jag har gjort en del, men också vilat en del då jag varit trött eller mått illa. Veckans program kan i alla fall summeras med grillning, bad, sol, loppis, fiske, museum, getskötsel, Sjödagarna, motorcykelåkning, Dead by April på Rockoff (autografer och backstagebesök inkluderat), suktning på dyra båtar, fika m m.

Nu måste jag vila. Semester efter semestern. Eller sjukskrivning efter sjukskrivningen, eller vad det nu heter. Ikväll blir det film och pizza. Soffhäng helt enkelt. Bilder kommer senare. Från semestern/sjukskrivningen, alltså, inte från soffhänget, det får ni gissa er till hur det ser ut.

söndag 15 juli 2012

Familjesemester på Åland

Om en liten stund är det dags för nästa prövning. En veckas "semester" och "familjeliv" på Åland. Vi ska pröva i alla fall. Som tur är går det många båtar därifrån ifall det skulle visa sig att familjesemester inte var vår grej. Eller min grej. S är en vanare familjesemestrare än jag, och styr med säker hand upp grillning, barn- (och vuxen-) konflikter, måltidsplanering och dylikt som ska till för att friden ska infinna sig. Hmm. Men så mår han inte konstant illa heller, försvarar jag mej och mitt tillkortakommande.

Jag hoppas (och måste väl någonstans försöka tro) att det kommer att bli bra. Svärisarna kommer att komma jättebra överens, tonåringarna kommer att vara superglada hela tiden och tycka att Åland är toppen, solen kommer att skina som aldrig förr och jag kommer att kräkas med ett leende på läpparna. Sen ska jag ju faktiskt breaka med ett läkarbesök i Uppsala också, och får väl se det som ett tillfälle att andas lite.

Ok, ett-två-tre, here we go... Åland är fantastiskt!

lördag 14 juli 2012

Semester vs sjukskrivning

Imorse tyckte jag att jag mådde så bra att jag struntade i att ta min Lergigan. Man måste ju testa, tänkte jag... Det straffade sej. Nu mår jag illa, och har kräkts ett par ggr. Väntar på att S ska komma hem och muntra upp mej.

På tisdag ska jag träffa min läkare och förmodligen blir det förlängning av sjukskrivningen igen. Jag går egentligen på semester på måndag, men som läget är nu känns livet inte precis som en semester. Vi hade tänkt åka till Medelhavet, men det blir nog ingenting av det. Varför åka till Grekland, när man kan vara hemma och spy?

Bilderna är från kvällspromenad längs ån för några dagar sedan.







Glass är bra mot illamående. Åtminstone är det ganska behagligt att kräkas upp jämfört med mycket annat.

fredag 13 juli 2012

Facebook och andra sociala medier

Hittade det här på Jessys blogg:


Originalbilden finns här: http://www.facebook.com/photo.php?fbid=3959530030764&set=p.3959530030764&type=1&theater

Det här med sociala medier och då bl a Facebook är svårt. Vad ska man skriva, vem kan läsa vad man skrivit o s v. Lars-Henrik har inte förstått att hans bild, som han inte vill visa, endast syns om han själv skriver något, vilket han gladeligen (eller rätt så ilsket) gör.

Samma sak här, detta dök upp på nyhetsflödet på min facebook-profil (för att inte avslöja vem som skrivit har jag censurerat lite):


Personen som har skrivit inlägget finns inte på min vän-lista. Han/hon upprör sig över att "löst folk" kan läsa vad han/hon skriver på sin facebook-sida, men har uppenbarligen inte tänkt på att han/hon ska ställa in sekretessen lite bättre. Så att när vår gemensamma vän kommenterar, och andra gemensamma vänner "gillar" kan alla våra respektive vänner läsa "vad han/hon gör och inte gör", utan att ens söka upp personens profil. Istället för att begränsa möjligheten till läsning gör han/hon nu gratis reklam för sin profil i och med att den dyker upp på nyhetsflödet hos vänners vänner! Att profilen sedan är helt offentlig verkar personen i fråga inte vara medveten om. Snacka om ironi.

För ett tag sedan cirkulerade det inlägg på Facebook där man bad folk avsluta prenumerationer på sina profiler för att man inte ville att ens aktiviteter skulle synas i det högra fältet på skärmen. Faktum är att allt som syns i högerfältet är inlägg och aktiviteter som inte är sekretessbelagda. Om du inte har ställt in sekretessnivån till att du inte vill att dina aktiviteter ska synas för t ex "vänners vänner" så kommer de att dyka upp på skärmen till höger, hos "vänners vänner". D v s  t ex hos mej, på min skärm. Jag har blygsamma 200 vänner på Facebook, många av mina vänner har över 1000 vänner. Det är alltså ganska lätt att räkna ut att t ex bilder och inlägg som kommenteras av folk som inte har ställt in sekretessnivån kommer att delas ut till tiotusentals facebookbesökare.

Detta kanske inte spelar så stor roll om du skriver om din hund, eller lägger ut en bild på din trädgård, men det blir problematiskt att förklara för barnen att man t ex inte lägger ut bilder på andra utan att fråga eller att man inte skriver vad som helst, när andra vuxna eller deras klasskamrater helt verkar ha förbisett detta. Vill du göra reklam för t ex din blogg så är detta ett ypperligt sätt att nå ut till potentiella läsare, men det är skrämmande när jag snubblar över avklädda bilder på tonåringarnas jämnåriga bekanta, där vänlistorna övergår 1000-tals profiler, och allt är helt offentligt, och som sagt, t o m delas ut på detta sätt. Var är föräldrakontrollen då? Fast det är klart, om föräldrarna fungerar som i exemplen ovan, så är det kanske inte så konstigt att allt möjligt märkligt dyker upp på min Facebook, ofta ihop med förvånande bristfälliga skrivkunskaper, men detta ska jag ondgöra mej över någon annan gång.