onsdag 25 juli 2012

24+0 och allmänt graviditetsgnäll

Idag fyller lillfisen i magen, allmänt kallad Fisen, 24 hela veckor. Och jag kräks fortfarande dagligen. Fisen tycks dock vara lyckligt omedveten om detta och växer så det knakar. Eller åtminstone tror jag det, för magen växer, och han/hon blir vildare och vildare där inne. Ibland tror jag han/hon håller på tar sig ut genom naveln (som obehagligt nog närmar sig stadiet "utåtstående", vilket är min stora fasa, jag hatar navlar). Att se alla Alien-filmerna inklusive Prometheus under graviditeten kanske inte var det mest lyckade draget...

Enligt graviditetsappen på min mobil är Fisen nu ca 30 cm lång och väger runt 600 g. Det låter stort tycker jag. Läskigt stort. Och med 112 dagar kvar till beräknad förlossning, också detta enligt nämnda app, antar jag att han/hon kommer att bli större. Rejält mycket större. Hjäääälp...!

Jag är alltså fortfarande sjukskriven, och kommer att vara det på heltid semestern ut. Efter detta är planen just nu att jag börjar jobba 50%. Jag har en enorm jobbångest. Jag är livrädd för att jag inte ska orka, att jag ska begå något misstag eller bara göra bort mej. Eftersom jag är ny på jobbet och så passligt blev sjukskriven genast efter min sista dag på inskolningen känner jag fortfarande ett stort behov att bevisa vad jag går för, och just nu är jag inte riktigt mitt vanliga jag. Eller rättare sagt, jag är långt i från mitt vanliga jag.

Vanligtvis håller jag mej inte hemma i lägenheten dag efter dag, jag har snarast problem att få tiden att räcka till till allt jag vill göra. Jag är också något av en arbetsnarkoman, och brukar alltid ha minst en resa inplanerad. Läget just nu är att tempot är ett helt annat. Jag kan inte planera någonting, möjligen någon aktivitet som sträcker sig någon dag in i framtiden, och som kan avbrytas om jag mår akut illa. Gärna ska detta ske på ett lagom långt avstånd från Uppsala och min egen toalett.

Min hjärna fungerar inte heller som vanligt. Jag kan inte tänka! Medicinerna som jag petar i mej mot illamåendet gör mej dum i huvudet, mer än vanligt i alla fall. Jag har svårt att få till logiska samband, och jag undviker helst att köra bil, då det blir för många intryck att hålla reda på och bearbeta samtidigt. Att vara ny på jobbet under de premisserna är inte något som jag ser framemot, jag med mina höga prestationskrav.

Och så måste jag få gnälla lite till över mitt illamående, eller hyperemesis gravidarum, som det så vackert heter. Extremt graviditetsillamående. Igår åt jag glass. Först en gång, sedan kom den hastigt upp. Därefter åt jag glass en gång till. Den kom upp lika hastigt. Att kräkas glass är förvisso mindre obehagligt än att kräkas upp en mängd andra saker (salami t ex), men där fick jag nog, och gav upp. Jag har afteblåsor i munnen, något jag periodvis brukar få, men nuförtiden tycks ha hela tiden, och en på tungan är nu i storlek av en ärta och gör jävulskt ont och blöder när jag kräks. Extremt, var ordet.

Ett sista gnäll jag måste få ur mej är att jag har lyckats få snygga bruna pigmentfläckar i pannan av solen. Jag har länge försökt skylla på att det är märken efter mina graviditetsfinnar, men nu får jag ge mej. Jag är solbränd, åtminstone fläckvis, i pannan. Och hoppas som fan att det försvinner när det här tillståndet är över!

Idag har jag i alla fall pratat med min chef i telefon, och måste säga att det alltid känns bättre efter att jag har gjort det. Jag har en väldigt förstående chef. Jag har även pratat med Försäkringskassan och löneavdelningen. Det är mycket nya grejer man ska lära sej. Jag längtar efter mitt gamla jag och min gamla vanliga hjärna!

Jag har i alla fall hängt i solen i dag, och därmed bättrat på fläckarna i pannan

2 kommentarer:

  1. Skönt att se att fisen inte är en trendig hen!

    SvaraRadera
  2. Hmm, S försöker med det emellanåt, men det funkar liksom inte ;-)

    SvaraRadera