Året närmar sig sitt slut

Dagarna har sprungit iväg, och vi har nu hunnit fira jul till förbannelse. Ändå har det varit lite si sådär med julkänslan i år. Jag hann liksom aldrig uppfatta att julen närmade sig under december månad, då fokus låg på flytt och annat tjafs, och sedan mitt i allt hade den passerat och jag lyckades inte få iväg ett enda julkort och knappt tända ett enda ljus, eftersom de var nerpackade.

Det gör i och för sig inte så mycket, jag är inte mycket för jul, men lite konstigt känns det. Däremot känns det skönt att julmaten nu äntligen är uppäten. Varför ska man pina sig? Jag tycker inte ens att julmat är särskilt gott. Ja, choklad är ju gott, men det räknas knappast som mat.

Igår och idag har mannen jobbat, och nu är det snart bara två månader tills det är min tur. Jag börjar faktiskt känna mej ganska redo, även om jag inte är jättesugen. De senaste veckorna är det inte många minuter som har spenderats utan barn klängande på mej, eftersom mannen har varit tvungen att ränna land och rike runt de dagar han inte har jobbat.

Kvällarna har ägnas åt flyttbestyr, och någon ytterligare gnutta energi till t ex träning har jag inte lyckats leta fram. När vi någon stund har varit lediga samtidigt har vi antingen sovit i skift, haft besök eller haft tusen saker att göra.



Men nog känns det onekligen tråkigt att behöva byta ut det här:

Lilla A provar mammas mössa och vantar

 Mot det här:

Bild lånad från Neurointensivens hemsida