onsdag 24 juni 2015

Ännu en dag

10 dagar kvar till beräknad förlossning. 10 mardrömslikt långa dagar. Jag mår inte bra. Jag mår illa, och är fruktansvärt trött, yr och orkeslös.

Maken jobbar, men jag tycker att han ska vara hemma mera. Buhuuuu, gråter jag. Tyck syhyhynd om mej då! Och så kräks jag, för det gör jag nästan alltid när jag gråter. Han är tokless. Det är jag också.

Lilla A har dock sin kompis E som hon hänger med. Jag känner att jag står i enorm tacksamhetsskuld till den familjen. Fast idag fick jag betala tillbaka lite, när jag de sista 50 minuterna innan barnens läggdags fick två griniga, övertrötta tvååringar på halsen. Jag kunde ju inte gärna säga nej till att titta efter E en stund, då Lilla A praktiskt taget bott där den här veckan.

Två arga tvååringar som inte längre håller sams, och som slåss om grejerna. Den ena cyklar åt ena hållet och den andra åt andra hållet. Vilken ska man prioritera? Och jag är inte direkt den snabbaste sprintern heller.

Min arga tvååring somnade som en sten iallafall. Efter att med sin gulligaste röst först sagt "Mamma...!" Följt av ett hånskrattande "Bajskorv, snippor, snippor, snippor...!"  Det ljuva livet med småbarn...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar