Bebisuppdatering

Om 5 dagar blir vår lillfis, Lilla A, 9 månader. Det är inte klokt vad tiden går fort. Klyschigt sagt, men så är det. Med den här takten kommer jag att vara ålderspensionär alldeles snart.

Vid det här laget kan vår lilla bebis krypa med en rasande takt. Hon står upp med stöd, och sliter gärna ner saker med den handen hon inte håller fast sig med. Hon klättrar upp på saker som inte är allt för höga, t ex in i diskmaskinen om luckan är öppen, ner i nedersta byrålådan eller in i köksskåpen.

Hon äter med god aptit (även om hon helst föredrar söta saker efter Prag-resan), och älskar gröt. Trots ett enormt matintag är hon en liten tunnis, som för en månad sedan bara vägde 6,5 kg och var 67 cm lång. Byxor i storlek 68 är passliga på längden men alldeles för lösa i midjan.

Lite rutiner har vi lyckats få in, men vi är fortfarande lite semesterlata. Morgnarna startar allt mellan kl 04.30 och 06.30 (oftast närmare det tidigare alternativet), med amning och sedan uppstigning och oftast ett strålande morgonhumör (observera att vi pratar om barnet nu. Barnets mor har så vitt jag kan minnas aldrig haft strålande morgonhumör. Inte en enda gång faktiskt). Under förmiddagen äter hon en stor portion gröt, och sedan vet man aldrig när energin tar slut och det blir dags för taktikvila.

Hon sover oftast ganska korta perioder under dagen, vanligtvis två eller tre gånger ca 30 minuter, och sedan är det full fart. Lilla A är oftast en glad och nöjd bebis, och skriker inte särskilt mycket. Natt tar hon någon gång efter kl 19, efter att ha laddat med kvällsgröt. Här har den slöa mamman inte tagit tag i nattningsrutinerna, så allt som oftast somnar hon i vår säng, liggande vid bröstet. Det blir höstens projekt, jag måste bara samla lite mental energi inför några skrikiga kvällar först.

Favoritleksakerna är mammas iPhone, fjärrkontrollen och tomflaskorna under diskbänken. Om inte dessa finns att tillgå funkar det bra med någon leksak, men de gamla vanliga tröttnar hon på rätt fort. Böcker är kul, både att läsa och att äta på, och hon följer med med intresserad uppsyn då man läser.

Att sjunga är skoj, och när hon känner igen sångerna hoppar hon och klappar i händerna. Katten är också en stor favorit, och han står numera hyfsat tålmodigt ut med hennes hårda klappar och slitande i pälsen. Kssss, säger hon när hon får syn på honom.

Hon säger också mamma, eller mamamam då hon är ledsen och hon vet var lampan är. Att vinka håller hon på lär sig, men det gör hon bara ibland och inte på beställning.

Att byta blöja har hon inte alls tid med längre, det är alldeles för tråkigt att ligga stilla på rygg så länge, så numera byter vi för det mesta stående. Rastlös som sin mor, kanske? Fast jag brukar faktiskt sitta ner på toaletten.

Ett långt bebisinlägg blev det, men det är så mitt liv ser ut nuförtiden. Lilla A tar största delen av min tid och energi i anspråk. Men det gör inte så mycket, för det är ju fantastiskt roligt.