Vad ska man skriva?

Jag funderar mycket på var jag ska lägga nivån på bloggen. Ska man skriva personliga saker? Hur mycket ska man outa om sej och sitt liv? Jag har skrivit rätt så personligt och använt bloggen som ett sätt att skriva av mej  när jag har mått dåligt. Det är dock en svår balansgång, hur mycket vill jag att folk som vet vem jag är, men inte känner mej, ska veta?

Man kan ju också välja att ha en helt anonym blogg, men då kan jag ju aldrig lämna ut adressen till någon. Å andra sidan kan jag ju i så fall verkligen skriva om allt som tynger mej, och spy ur mej ilska över personer och händelser som ingen ändå kommer att känna igen.

Jag har försökt hålla mej till något slags gyllene medelväg. Lite svenskt och lagom, sådär. Adressen har delats ut till mina vänner, och den finns också på min Facebookprofil ifall någon skulle snubbla in där. Däremot har jag inte publicerat nya inlägg i min status-rad på Facebook. Jag nämner heller ingen vid namn i inläggen, för att man inte ska kunna googla sig fram till bloggen av nyfikenhet.

Mitt eget smeknamn står däremot med, och jag har sett att folk har googlat sig fram till bloggen genom att söka på det. Där har jag inte riktigt bestämt mej för hur jag ska göra, om jag ska ta bort det eller inte. Om man väl har hittat bloggen kan man ju ändå räkna ut vem jag är, eftersom den är full med bilder.

Det är svårt, det här. Det är ju kul med läsare, men vem vill jag att ska läsa? Och för vem skriver jag egentligen, för mina läsare, eller för mej själv? Jag skulle ju kanske kunna välja en lite mer lättsam och opersonlig stil, men då blir det färre bitterhetsinlägg, och jag får hitta andra sätt att kanalisera min ångest. Samtidigt är det ju mycket jag inte skriver om här.

Vad tycker ni som läser? Ni är ju faktiskt ganska många som tittar in här varje dag, till min stora förvåning. Och vilka är ni? Skriv gärna en rad och kommentera!

Uppsala härom kvällen - en lagom opersonlig bild



S tyckte att jag skrev ett alldeles för personligt och kränkande inlägg igår, där han framstod som svag, eftersom han tyckte att revbenssparkar verkade obehagliga. Förlåt S, ska hädanefter bara skriva inlägg där jag framhäver dina maskulina och coola sidor, så som du är i verkligheten, vill säga!