tisdag 11 september 2012

Svartvit med måtta

Jag har svårt att vara måttlig, d v s att göra saker med måtta. Lite svenskt och lagom sådär... Det kanske beror på att jag inte är svensk, egentligen. Mitt finska ursprung kanke gör sig påmint i de situationer som lätt blir lite för mycket. Fast det är nog inte särskilt finskt heller, när jag tänker efter.

Jag blir som sagt lätt svartvit i mitt sätt att tänka och agera, allt eller inget, liksom. S förstår inte alls, han är väldigt lagom svensk. Jag däremot blir arg, engagerad, intresserad osv utan någon som helst måtta. Det kan gälla något projekt jag ger mej på, eller något ämne jag vill veta mer om, för att inte tala om när jag blir förbannad. Då blir jag verkligen svartvit.

Jag kan sy på mina lapptäcken långt in på natten, eller läsa böcker till morgonen utan att kunna sluta. Jag bestämmer mig för att lära mej spela gitarr, och håller stenhårt på mitt övningsschema (vilket nu tyvärr är helt nedlagt, eftersom gitarren är jinxad av illamående. Allt eller inget, var det! Jag återkommer till problemet med gitarrspelet någon annan gång i ett annat inlägg.) När jag tränar tar jag ut mej så att jag blir sjuk, och när jag tar lite sovmorgon blir det till lunch.

Eftersom jag är medveten om det här, och t o m har gått i KBT för några år sedan (inte enbart p g a detta, men att hänge sig åt svartvitt tänkande är inom psykologin en välkänd tankefälla, varför vi såklart pratade om det) brukar jag försöka vara så nyanserad jag kan, när jag kommer ihåg det. Men ikväll sket det sig igen. Jag skulle ju bara äta några salta kex, och nu är paketet tomt! Det var ju så gott...

2 kommentarer:

  1. Men hallå, salta kex är ju rena rama nyttomaten!! Jag klämmer en 200 g mintkrokantchokladkaka om dagen. Det tar ca 30 min. Jag skyller på dubbelamningen.

    SvaraRadera
  2. Ha ha! Jag ammar ju inte ens ännu! Men sen ska jag äta, både salta kex OCH choklad. Var förresten sugen på choklad också, men det fanns ju inget hemma...

    SvaraRadera