måndag 12 november 2012

Illamående i 9 månader

Jag har inte gnällt så mycket över mitt illamående här på bloggen på sista tiden, så jag kände att det kanske var dags för det. För jag mår fortfarande illa. Det är dock betydligt bättre än vad det har varit, men jag kräks fortfarande mer än varannan dag, kanske 4-5 dagar i veckan. Oftast kommer det på kvällen när jag ska lägga mej, men även på morgnarna mår jag illa, och måste sitta och samla mej en stund innan jag klarar av att äta frukost.

Att jag skulle kräkas i 9 månader fanns inte i min värld när jag insåg att jag var gravid. Tanken hade liksom inte slagit mej. Men nu har jag alltså gjort det, 40 fulla veckor har gått på onsdag, och jag började må illa redan innan jag hade kissat på stickan. Många kräkningar har det blivit. Jag har fört dagbok hela tiden, så någon gång kanske jag roar mej med att sammanställa statistiken.

Nu mår jag inte längre illa så mycket på dagarna, så jag tycker egentligen att jag har det rätt så bra jämfört med i somras. Första trimestern mådde jag som mest illa, kunde knappt äta, och låg mest på soffan. Men då var jag hela tiden inställd på att det skulle gå över efter v 12, och levde mitt liv i tvåveckorsperioder i takt med att sjukskrivningarna förlängdes. "Om två veckor är det nog bra, då kan jag nog jobba igen. Nähä, två veckor till då..."

Andra trimestern var mest psykiskt påfrestande. Då trodde jag att illamåendet skulle släppa, men det gjorde inte det. Jag började se framför mej hur jag skulle fortsätta och fortsätta i oändlighet. Sommaren gick, och jag klarade inte av att göra något, och blev begränsad till hemmet och närmaste toalett.

Nu i slutet av tredje trimestern mår jag faktiskt bättre. Så pass mycket bättre att en kräkning om dagen känns överkomligt. Men igår, när kvällsmackorna kom upp igen, kände jag hur otroligt jävla less jag är på det här! Nu får det fan vara nog! Jag vill kunna dricka mitt kaffe med normal smak, och äta min mat utan att känna hur den sitter fast i halsen.

Nu har jag bara gnällt över illamåendet. Jag har ju råkat ut för diverse andra krämpor också, men jag ska spara det gnället till ett annat inlägg.

Jag undrar om det kommer att bli fler graviditeter. När den här är över kommer jag att vara skadad, på så sätt att:

  • jag kommer att fortsätta fälla upp toalettlocket varje gång jag borstar tänderna
  • jag krossar alla tabletter jag tar eftersom allt känns som om det fastnar i halsen, och framkallar kräkning
  • jag kommer förmodligen aldrig mer att äta ajvarsås
  • jag kommer alltid att ha en kolsyremaskin i mitt hem - kolsyrat vatten funkar mot illamående
  • yoghurt kommer för alltid att vara förknippat med sekunderna efter att man har kräkts och behöver något för att få bort smaken av spya ur munnen
Dessutom måste jag nog uppsöka tandläkare, och förmodligen bli ruinerad. Jag misstänker att mitt tandstatus inte är lika perfekt som det brukat vara längre.

10 kommentarer:

  1. men oj! jag hade nog kolavippat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det har varit väldigt nära ibland ;-)

      Radera
  2. Åhh- någon annann än jag som mått dåligt hela tiden! Alla andra har bara "mått lite smått illa" de första veckorna- My as!
    Men snart är ju du i mål iaf! :) När har du BF??
    Jätte spännande! Vet ni vad det blir för kön? Har ni namn?

    Kram och lycka till! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! :-) Jag har BF IMORGON!! Fatta! Helt plötsligt är man där. Fast det kommer antagligen att dra över, har en massa sammandragningar, men det har jag haft hela tiden. Det blir liksom inget mer än det, även om det kanske gör lite mera ont nu.
      Vi har inte kollat kön, och vi har heller inte bestämt oss för namn. Vi har några KANSKE-namn, antar att vi helt enkelt bara får bestämma oss sen. Det kanske ger sig när man ser vad det är för en figur som kommer.
      Lycka till du med!!

      Radera
  3. Jag har en kollega som hade det som du, men hon sade att det släppte direkt efter förlossningen och morgonen därpå kunde hon äta en rejäl frukost för första gången på nio månader. All pepp till dig, snart är det över!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har också hört liknande, typ att man blir kaffesugen direkt efter att inte ha kunnat dricka kaffe på 9 månader. det ser jag fram emot :-)

      Radera
  4. Vecka 33 är här och än har inte illamåendet gått över. Har snart gått en hel graviditet jag med och har hela tiden fått höra att det snart går över. Det värsta är nog att folk knappt tror mig, för man mår ju bara illa i början. Den som väntar på något gott heter det ju, så jag hoppas du slipper vänta så mycket längre :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är sååå drygt att må illa hela tiden! Hoppas att det släpper för dej snart! Jag har också känt lite grann att jag har fått "försvara" mej och mitt mående, att jag inte alltid har blivit trodd. Nu är det i alla fall bättre, och snart förhoppningsvis helt borta.

      Radera
  5. Hej, hittade precis in på din blogg och insåg att jag inte är ensam. Började också må illa dagarna innan jag fick beskedet att jag var gravid och har sedan dess varit sjukskriven, är nu i vecka 22. Har du varit sjukskriven hela graviditeten?

    SvaraRadera
  6. Hejsan!
    Nu är jag inte längre gravid, men mår fortfarande lite illa. Det har gått en vecka sedan förlossningen nu, och det är mycket mycket bättre, men jag känner fortfarande av "klumpen" i halsen. BM trodde att det kunde vara för att jag har mått illa så länge och för att mitt näringsstatus kanske inte är så bra. Bokade in beöket med efter kontrollen hos BM lite tidigare än man brukar för att kolla upp att allt är bra.
    Ja, jag var sjukskriven hela graviditeten. Jobbade 25% en månad innan det blev dags för graviditetspenning, som jag beviljades 60 dagar innan bf.
    Sista månaden blev det något bättre, så på slutet kräktes jag bara ungefär varannan dag ;-)

    SvaraRadera