tisdag 20 november 2012

Jag är så BESVIKEN

Jag trodde nämligen verkligen att jag skulle föda barn inatt. Igår kväll fick jag en liten blödning, någon timme senare hade jag regelbundna sammandragningar, och efter ytterligare någon timme gjorde dessa sammandragningar/värkar så ont att jag stod dubbelvikt och inte kunde andas.

Efter ett tag tyckte jag att jag inte kände Fisens rörelser längre, det blev så svårt då magen i princip inte slappnade av mellan värkarna, och efter att ha pratat med förlossningen bestämde vi att jag skulle komma in, åtminstone för en kontroll. Väl där såg allting bra ut, och när barnmorskan sa att jag hade väldigt mycket värkar trodde jag att jag inte skulle få åka hem igen. Men fel hade jag. Jag var bara öppen 1 cm, och livmodertappen fanns det hur mycket kvar av som helst.

"Åk hem och sov", sa de. "Sova är omöjligt", sa jag, "jag har inte sovit en blund", och klockan var 05. "Ok, då ska du få lite tabletter, det är viktigt att du sover." Så fick jag en cocktail av Citodon, Bricanyl och Flunitrazepam (AKA Rohypnol), som jag svalde innan vi åkte. Väl hemma i garaget kände jag hur benen började kännas slappa, och ringde sedan och avbokade dagens barnmorskebesök på mödrarådgivningens telefonsvarare med sluddrig röst. Därefter slocknade jag som en klubbad säl, jag märkte inte när S åkte till jobbet, och vaknade med en känsla av världens största besvikelse kl 11. Inte en endaste värkjävel! Allt har stannat av. Så då grinade jag en stund.

9 kommentarer:

  1. Det kommer snart igång igen!! Imorrn är du mamma!

    Och jag med (för andra gången då alltså), annars...

    SvaraRadera
  2. Nu är det nära! Kanske du föder som bäst?! Håller tummarna!
    Kramar, M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej nej nej, ingen förlossning just nu. Soffa och tv.

      Radera
  3. Åh, lyllos dig! Så coolt att föda. Skulle lätt föda fyra till om jag ville ha så många... Lycka till!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hallå där! Det gör ju ont!!

      Radera
    2. Fast på ett bra sätt

      Radera
  4. Men då har det ju åtminstone börjat. Den där centimetern som du är öppen kan väl inte gå tillbaka utan bara bli fler? Håller tummarna för att du slipper fler falsklarm nu i alla fall, utan att "the real thing" är nära förestående! Heja dig!

    SvaraRadera
  5. Och jag läser det här ett dygn för sent... Nu är du nog på förlossningen. Hoppas allt gått bra! Kram

    /Anette

    SvaraRadera