Köpenhamn med illamående och foglossning

Vi drog ju, lite halvspontant sådär, iväg till Köpenhamn i veckan. Vi hade inte vågat boka någonting med tanke på mitt mående, men dagen innan bestämde vi oss för att jag lika gärna kunde kräkas där som här, så vi halade fram bankkortet och bokade tågbiljetter och ett centralt hotell med fräsch toalett.

Klockan ringde vid 05.45 och jag mådde SKIT, rent ut sagt. Men det fanns ju ingen återvändo då längre, det var bara att bita ihop. Jag tror att jag blev som folk runt klockan 11 ungefär. Vid 13.30 var vi framme, och hann med en hel del under eftermiddagen/kvällen. Eller, nja - jag upptäckte en ny krämpa; jag kan tydligen inte längre promenera ens i moderat takt, numera är det snigelfart som gäller, annars får jag ont i magen. Jag tror att det kan vara foglossning jag känner av, symtomen verkar stämma; ont över blygdbenet och i underlivet, huggsmärta i skinkorna, tryckkänsla i nedre delen av buken. Och detta blir ca 1000 ggr värre om jag går uppför en trappa, vilket jag gjorde.

Det blev lååångsamma promenader, en hel del stopp och mycket coca-cola. S drack min ölranson. Hotellet hade en mycket bra frukostbuffé, som jag kaskadkräktes upp båda dagarna. På det hela taget var det dock en trevlig resa, men det är så deprimerande att inse hur begränsad jag är. Att få ont och inte vara hemma är jobbigt, och att må illa, ja, det är också jäkligt jobbigt. När saker och ting började jävlas på hemresan kände jag starkt att det här är min sista längre tripp som gravid, det är inte värt påfrestningen. Men det känns också väldigt tråkigt att behöva bestämma sig för det.

Jag mår illa på tåget

Betydligt piggare väl framme och väntar på första lunchen

Ok, jag når bara världens längsta man upp till armbågen, men min mage är större!

Lite ruggigt på uteservering vid Nyhavn en stund, men generellt hade vi tur med vädret

S vid Nyhavn

Tar en liten vilopaus utanför teatern

Inne i Det runde tårn

Utsikt från Det runde tårn

Det runde tårn nedifrån

Jag är något av ett kart-freak, jag vet! Men man måste ju ha koll på omgivningarna.

Christianshavn

Färggranna hus i Christianshavn

Vi gjorde ett besök i Christiania. Jag är inte jättepåläst om Christiania, men det kändes på något sätt som om området har haft sin glansperiod och att eran håller på att gå mot sitt slut. Det var svårt att se någon charm i det otroligt slitna området, där påtända män låg och sov på marken och hasch såldes helt öppet vid små tältbord av mörkhyade män, trots att det är förbjudet sedan 2005. Och i allt detta strövade turister med små barn och tittade nyfiket omkring. Som vi också gjorde...

Den enda bilden inifrån Christiania, man får inte fotografera där.



Hop-on-hop-off-båt istället för buss passade bra i det varma vädret, och var skönt för en gravidtrött kropp



En av alla vilopauser. Som ni ser avnjuter jag Tuborg Superlight. S chansade o frågade om de hade alkoholfri öl (han tyckte väl lite synd om mej efter alla coca-color), och det hade de! "Ja, vi har faktiskt det", sade servitören, och lät lika förvånad som vi kände oss. Fast den var inte så jättegod...

Ända sedan vi såg menyn utanför restaurangen som serverade plankstek gick S omkring och längtade och tjatade efter att få äta där, så det gjorde vi till sist. Se så nöjd han är!

Till plankan drack han vikingaöl. Sedan bar jag hem honom till hotellet.

Hemresan förtjänar nästan ett eget kapitel, men jag har ju redan nämnt den. Jag hade sett fram emot att vila min gravittrötta kropp på tåget, men vi hann bara till Malmö. Där blev tåget stående en bra stund innan det ropades upp att ett elfel gjorde att inga tåg kunde passera Hässleholm. Det skulle komma bussar och köra oss dit, så att vi kunde hoppa på ett tåg som kommit norrifrån och blivit stående där. Det kom dock inga bussar! Tillslut blev det så att alla passagerare från vårt snabbtåg fick klämma in oss på ett lokalt pendeltåg som först skulle ta oss till Höör, fick vi veta, men detta ändrades sedan till Eslöv. Där väntade bussar som körde oss till Hässleholm.

I Hässleholm stod två tåg mot Stockholm och väntade, så vi satte oss i det ena, som faktiskt rullade iväg efter en liten stund. Tyvärr hann vi inte så långt innan strömmen på tåget försvann, och det stannade mitt ute i skogen, i mörkret. Där stod vi sedan i ca en timme, loket hade gått sönder. Runt kl 23, då vi enligt tidtabellen skulle ha varit hemma i Uppsala, evakuerades vi via stegar till ett annat tåg som körde oss till Stockholm. Från Stockholm hade SJ sedan ordnat en buss för alla som skulle vidare mot Uppsala, där vi klev av kl 04.45.

Generellt måste jag ändå säga att det flöt på rätt så smidigt. I tidningen kunde man läsa det gamla vanliga: "vi fick ingen information, ingen visste något, det var djungelns lag, ingen hjälpte handikappade och barn, folk tvingades stå på överfulla bussar...osv". Ok, det var överfulla bussar, och massor med folk (ca 3000 drabbade), men de som valde att stå gjorde det frivilligt, efter att ha blivit tillfrågade, och bristande information vet jag inte heller om jag direkt kan hålla med om, lite eget ansvar har man ju också, men det är klart, några stora självlysande skyltar och blinkande pilar fanns ju inte. Och djungelns lag... Hmm, ja, några apor fanns det väl.

Att SJ har haft mycket problem med nedrivna kontaktledningar må kanske vara sant, jag har ingen uppfattning, men att loket sedan råkar gå sönder samtidigt måste man väl ändå se som rejäl otur. Jag blev inte särskilt upprörd, men var dock ganska trött och mådde inte särskilt bra, men det finns alltid folk som orkar bli förbannade. Generellt var stämningen dock god, och som en man i vimlet uttryckte sig så var det ju ingen naturkatastrof vi hade drabbats av, värre saker har väl hänt. SJ ordnade faktiskt så att alla med anslutningar längs resan kom hem! Och vi får våra pengar tillbaka antingen som biljett eller hälften av summan som cash, så åtminstone en tågresa till inom ett år lär det bli, om vi väljer biljettvarianten.