måndag 27 oktober 2014

Organdonation

Har ni koll på vad era anhöriga vill att ska ske med deras organ om de plötsligt avlider? Är det något ni har talat om hemma? Om inte tycker jag att ni ska göra det. Och hur är det för er egen del? Har ni funderat över detta?

Plötslig och oväntad död är inget man planerar för, men för en liten del av oss händer det att vi utan förvarning står inför detta faktum, och då kan det vara skönt att åtminstone veta svaret på den här frågan. För ingen är för gammal eller för sjuk för att kunna donera organ, det ska man känna till.

80 % av oss svenskar vill att våra organ ska doneras om möjlighet finns, men det är bara en bråkdel, 1,6 % rättare sagt, som har dokumenterat sin vilja i donationsregistret. Om man önskar donera så är det ju väldigt tråkigt om man inte får chansen att göra det, för att man aldrig har talat om hur man tänker.

Döden drabbar inte oss, tänker vi. Men det gör den. På ett eller annat sätt. Förhoppningsvis senare än förr. Men ibland blir inte saker och ting som man har tänkt sig, och det ser jag på mitt jobb varje dag. På ett ögonblick kan livet förändras, och någon har förlorat en familjemedlem, eller plötsligt ser livet helt annorlunda ut.

Att arbeta med organdonation ger en mycket speciell känsla. Av något tragiskt och oåterkalleligt kan det ändå komma något fint. I sorgen med de anhöriga kan det ge en stor tröst och känsla av mening när beslutet om organdonation är fattat, och den omfattande processen kring donationen drar igång.

Tänk på saken! Och prata om det. Det underlättar så mycket för er själva eller era anhöriga om det tråkiga skulle vara ett faktum. Detta är inget man vill diskutera när man står mitt i en tragisk livsomvälvande situation.


Hälsningar,
intensivvårdssjuksköterskan



Länkar:
Donationsregistret
Mer organdonation
och på Facebook

2 kommentarer:

  1. Jättebra ämne! Hos oss har saken diskuterats ett flertal gånger och vi vet vad vi vill. Problemet är att vi bor på en ö i havet och för vår del gäller det att passa på att dö när vi är Sverige eller fasta Finland. Det tycker jag är jättetrist, men organdonationskortet är i alla fall noga ifyllt och på synlig plats i plånboken.
    Jag kan inte hitta en enda orsak till att inte donera organ. Misstänker att det inte är mycket som är i toppskick, men en hornhinna eller två kanske går att rädda =D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det folk ofta inte känner till är att man kan donera organ till folk som är i lika risigt skick som en själv. Det finns människor i donationskön som är gamla och sjuka, men som ändå förväntas få en radikalt mycket bättre livskvalitet med nya organ, och därför kan ha stor nytta av lite "halvdana" njurar eller vad det nu kan vara ;-)

      Radera