Skinande rent

De senaste dagarna har jag städat som en galning. Helt sjukt vad jag har städat. Bland annat har jag tvättat fönster. Det är så många år sedan sist, så jag tänker inte ens tala om hur många. Det spelar ingen roll att ni försöker pressa mej, men det var iallafall svårt att se ut.

Nu ser man ut. Klart och tydligt. Ungefär som när man har putsat glasögonen eller tagit ett par nya linser. Allt är så märkligt skarpt. Till skillnad från min hjärna då, där är det fortfarande tröttma och allmänt dimmigt.

Att städa med en snart-ettåring har sina sidor. Hon röjer ur skåpen fortare än jag hinner plocka in, men jag har ju övertaget ändå genom att hon oftast somnar runt klockan 19. Så nu medan hon ligger och snusar har här putsats och fejats. Jag har t o m skurat badrumsgolvet med Citek och putsat runt knapparna på tvättmaskinen med en kniv (och skar av mej halva pekfingret på kuppen).

Jag är så nöjd med min bedrift att jag bara skulle kunna sitta här och njuta av hur rent och fint det är hela natten. Men det går ju inte. Trötthjärnan behöver vila.