Vi ÄR pigga, sa Bill. Pigga var ordet, sa Bull

Idag har det regnat och varit allmänt grått och trist. Regn är i och för sig bra, för då försvinner snön. Och Lilla A och jag har sovit flera timmar på eftermiddagen. Också bra. Tyvärr är jag fortfarande trött och mosig, och känner mej allmänt ointelligent och dum i huvudet. Det verkar vara normalstatus nuförtiden, och om jag har förstått mina vänner med barn rätt är det så här det kommer att vara de närmaste åren också.

För att låtsas att vi är pigga ska iallafall S och jag gå på dejt imorgon. Med varandra. I Stockholm. Om vi kommer iväg vill säga, och om vädret är hyfsat, om Gud vill, om tågen går som de ska, om Lilla A är på humör och om stjärnorna står i rätt position. Vi hoppas på det, för det vore trevligt.

Pigga ska vi också vara den 22:a maj då familjen, d v s S, jag och tonåringarna nu är anmälda till Blodomloppet. Vårt lag går under namnet Tjocka korvarna (eftersom vi vill vara lite ödmjuka då vi givetvis är både slanka, snabba och vältränade, och inte ett dugg tjocka eller korviga), och vi kommer att springa 5 respektive 10 km. För egen del kommer jag att på ren envishet flåsa fram 5 km, och hoppas att mitt bäcken håller ihop och lungorna och hjärtat inte ger upp. Epitetet vältränad gäller inte mej.

Apropå ingenting, men för att piffa till det här inlägget med lite bilder, får ni titta på min mammas getter, som hade så här små killingar i påskas.