Jag är, som jag tidigare nämnt, med i en bokcirkel där vi träffas och diskuterar böcker och äter gott. Inför föregående träff hade vi läst August Strindbergs självbiografi där han skriver om sitt äktenskap med Siri von Essen, En dåres försvarstal.
Jag trodde det skulle bli långsam och tung läsning, men blev positivt överraskad över att jag i princip sträckläste en bok skriven 1887. Det är det första jag läser av Strindberg, och boken är väl kanske inte representativ för hans arbete överlag, speciellt eftersom den ursprungligen är skriven på franska och han t o m förbjöd utgivning av den i Sverige före sin död, för att skona sitt rykte.
Hur som helst verkade Strindberg vara en mycket knepig man. Tiderna, i slutet av 1800-talet var förmodligen också knepiga, men nu måste jag bara läsa hans hustrus version av det hela.
Och trots att jämlikhetskampen fortfarande har mycket arbete kvar har åtminstone något hänt sedan Strindbergs beskrivning av kvinnan som bäst lämpad för barnafödande då hennes hjärna inte är lika välutvecklad som mannens. Där ser man. Det kanske förklarar min amningshjärna. Den är inte så välutvecklad helt enkelt, jag ska inte hålla på med mer komplicerade saker än att amma, och möjligen byta någon blöja nu och då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar