Idag har jag och Lilla A haft besök av svärmor/farmor. Hon har varit här hela dagen och hjälpt oss genom att först ta Lilla A på promenad så att jag fick sova, och sedan med städning och matlagning. Jag har suttit som en primadonna (med brösten framme, vilket kanske inte är så primadonnaaktigt) i soffan större delen av dagen.
När vi började prata om det här kändes det först väldigt obekvämt att jag skulle sitta still medan svärmor skulle feja omkring hemma hos mej, men nu i efterhand är det otroligt skönt att ha fått hjälp och att hemmet är städat.
Varför är det så svårt att ta emot hjälp trots att man behöver det? Jag ska försöka bli bättre på att släppa på stoltheten, och komma ihåg hur bra det känns just nu. Tack A!
Jag känner så igen det där, jag vill gärna klara allt själv. Så jag ger dig verkligen en eloge som släppte kontrollen och lät henne greja lite.
SvaraRaderaHar också jättesvårt för det och instämmer med Mathilda, bra gjort!
SvaraRaderaMan ser det som något av en förlust att ta emot hjälp, och tror att man är stark när man fixar allt själv, men det kanske eentligen är tvärtom?
SvaraRaderaBra gjort att 1) inse att du behövde hjälpen och 2) ta emot den! Jag är också dålig på att ta emot, eller kanske framför allt på att be om, hjälp, men jag jobbar på det.
SvaraRadera