torsdag 27 mars 2014

Jag förstår att ni undrar

...men nej, det blir inte ett jäkla dugg roligare. Faktiskt.

Egentligen är det mest synd om min man, som är den som drabbas hårdast av all nedfallande skit, men jag står bredvid och får min beskärda del och önskar att jag skulle kunna förhindra att det stänker på mej. Men det kan jag inte. Inte om jag ska fortsätta att dela mitt liv med honom, och det är ju trots allt min ambition.

Men annars är det bra. Solen skiner, och bilen går bra. Eller, det gör den ju inte heller. Den skulle behöva en rejäl uppfräschning, men vem orkar med det?

Om en vecka ska vi iallafall åka lite slalom, och om en månad drar vi till Lappland. Jag försöker tänka på roliga saker när skiten stänker omkring mej, men det är inte lätt när man håller på drunknar i den.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar