Året närmar sig sitt slut

Dagarna har sprungit iväg, och vi har nu hunnit fira jul till förbannelse. Ändå har det varit lite si sådär med julkänslan i år. Jag hann liksom aldrig uppfatta att julen närmade sig under december månad, då fokus låg på flytt och annat tjafs, och sedan mitt i allt hade den passerat och jag lyckades inte få iväg ett enda julkort och knappt tända ett enda ljus, eftersom de var nerpackade.

Det gör i och för sig inte så mycket, jag är inte mycket för jul, men lite konstigt känns det. Däremot känns det skönt att julmaten nu äntligen är uppäten. Varför ska man pina sig? Jag tycker inte ens att julmat är särskilt gott. Ja, choklad är ju gott, men det räknas knappast som mat.

Igår och idag har mannen jobbat, och nu är det snart bara två månader tills det är min tur. Jag börjar faktiskt känna mej ganska redo, även om jag inte är jättesugen. De senaste veckorna är det inte många minuter som har spenderats utan barn klängande på mej, eftersom mannen har varit tvungen att ränna land och rike runt de dagar han inte har jobbat.

Kvällarna har ägnas åt flyttbestyr, och någon ytterligare gnutta energi till t ex träning har jag inte lyckats leta fram. När vi någon stund har varit lediga samtidigt har vi antingen sovit i skift, haft besök eller haft tusen saker att göra.



Men nog känns det onekligen tråkigt att behöva byta ut det här:

Lilla A provar mammas mössa och vantar

 Mot det här:

Bild lånad från Neurointensivens hemsida

 

Julfirande

Om det är någon som fortfarande läser den här stackars bloggen kan jag meddela att vi idag kom på att sambon har annan operatör på sin jobbmobil än vi har på våra privata icke-fungerande. Det betyder alltså att vi har ett modem. Och att jag således t ex kan skriva blogginlägg på datorn. Jag tycker nu alltså att han kan lämna jobbmobilen hemma fortsättningsvis, eftersom jag behöver den mer än honom.

Helgen har vi ägnat åt ett tidigt julfirande, så nu är julmaten uppäten för i år. S äldre avkomma och föräldrar har varit här och umgåtts med oss och imorgon kommer min bror med familj. Lilla A är helt uppvarvad av alla besökare, och nu verkar det plötsligt ha gått upp för henne att hon sover i eget rum, trots att hon har gjort det en vecka. Det är alltså läskigt att somna på kvällarna.

Bilder från vårt fantastiska hus ska ni också få, men inte idag, eftersom jag inte orkar flytta över dem från den nätverkslösa mobilen.

Jag har glömt vad jag tänkte skriva här

I ett litet hörn i sovrummet, nära fönstret, kommer jag åt internet med mobilen. Ibland. Så nu håller jag mej blickstilla och formulerar ihop några meningar och hoppas att  kontakten med omvärlden inte bryts. 

Jag tycker egentligen inte om att blogga från mobilen, det går så långsamt att skriva jämfört med datorns tangentbord att jag hinner glömma vad jag tänkt säga innan jag lyckas få till meningarna. 

Hur som helst börjar den här flyttproceturen sakta gå i mål. Imorgon ska lägenheten lämnas över, städad och klar, och sedan är allt som har en deadline klart. De ouppackade kartongerna lär snällt stå kvar och vänta. 

Jag hoppas att vi inte har glömt något nu. Vår bankman ringde förra veckan och påminde oss om att skriva under lånepappren och några timmar senare var det försäkringskassan som bedrev uppsökande verksamhet och ville göra mej uppmärksam på att jag borde ansöka om fler föräldradagar. 

Nu är nycklar till styrelsen överlämnade, garageplatsen tömd, torktumlaren dammfri (jag lyckades inte lossa avloppsfiltret på tvättmaskinen, så jag hoppas att ingen kollar där när städningen ska godkännas) och ungefär hälften av julmaten inhandlad. 

Att jag glömde köpa den andra hälften av maten, att Lilla A inte har fått D-droppar på en vecka och att jag inte vet hur köksfläkten i huset fungerar får jag väl stå ut med för tillfället. Det snurrar på fort i min värld just nu, men kanske en lugn jul kan sakta ner takten lite. 

Avskärmad

Jobbig upptäckt vid flytt till hus:

Inget 3G på mobilen och således inget internet. Alls. 

Därav frånvaron av blogginlägg. Men annars är allting bra. Vi har hunnit packa upp en hel del, och imorgon är det städning av lägenheten, på torsdag överlämning av nycklar och en jäkla massa pengar, och sedan borde det vara klart. God jul!

Flytt-koma

Vi har flyttat hela helgen, och när jag idag öppnar ett av köksskåpen ser jag att det inte bara är jag som är trött och sliten. 

Huset

I förrgår fick S och jag ett plötsligt sug att få se vårt hus. Ett sug som var så starkt att det inte gick att stå emot, så vi ringde säljarna, som var mitt i sin flytt. Jodå, vi kunde komma och kika, men helst efter att de hade åkt därifrån eftersom de var stressade och allt var kaotiskt. De skulle lämna en nyckel ute, så kunde vi åka dit under kvällen.

Hela dagen gick vi runt som osaliga andar, och väntade och längtade, och klockan 17.45 bestämde vi att det var kväll, och satte oss i bilen och åkte dit. På uppfarten stod en flyttbil, och allt såg allmänt rörigt ut, med massor av prylar överallt.

Fan också, så hade vi ju inte tänkt oss att det skulle vara. Vi ville ju inte komma och störa dem, och vi insåg ju att det jobb de hade kvar inte skulle vara gjort på fem röda.

Stark beslutsångest uppstod. Hur skulle vi göra? In och störa? Åka hem? Det kändes samtidigt jättefånigt att bara åka hem utan att ge oss till känna, när vi dels hade laddat hela dagen och sedan faktiskt hade kört dit också.

Vi körde en runda till med bilen och funderade. Och en till. Sedan började vi tjafsa. Och så klev vi ur och gick in.

Kaos och prylar och sopor överallt, men så kul ändå att få se vårt blivande hem igen. Och det var jättebra att vi ändå gick in, för nu hann vi gå igenom alla tekniska prylar, vilket vi annars skulle fått göra vid ett senare tillfälle. Och inte alls stressade och sura säljare, utan jättetrevliga igen.

Det här kommer att bli så bra! Idag har vi fått nycklarna, klockan 17 ska vi godkänna städningen och sedan är det VÅRT! På riktigt.

Sur som fan

Idag är gnällkärringen upprörd över hur folk beter sig när det gäller annonser på nätet. Jag har vid lite olika tillfällen handlat saker från t ex Blocket eller köp- och säljgrupper på nätet. Generellt måste jag säga att folk är allmänt oartiga när det gäller hur man sköter kommunikationen, och då gäller det både säljare eller potentiella köpare.

När man vill köpa en vara verkar det vara mer regel än undantag att folk inte ens hör av sig när man mailar och visar intresse. Varför då? Vill man inte sälja sin grej? Och om man redan har sålt den - varför tar man då inte bort annonsen?

Och tvärtom, när man själv har annonser ute är de en mängd personer som hör av sig, ofta med skambud, men när man sedan försöker avtala något dör konversationen ut.

Orsaken till att jag surar över detta idag är att jag större delen av dagen har suttit och väntat på en tjej som skulle komma och hämta ett skötbord hon ville köpa. Strax efter kl 13 skulle hon komma. Och visst, klockan är ju förvisso efter 13 (den är 19.30) men vad "strax" betyder verkar vi ha lite olika uppfattningar om.

Innan jag började sura över detta var jag och Lilla A på Babylab och deltog i en studie igen. Hon fick titta på samma film ungefär tio ggr - en film där en hand släpper ner en boll i en hink. Den var tydligen spännande och bra, för hon tittade väldigt koncentrerat. 5 blöjor av 5 möjliga blev betyget.

På Babylab finns det blåa hästar

Och så kan man lära sig räkna där

Tomtar och troll

Det här lilla trollet är mitt älskade barn. Jag fick nyss ett mail från hussäljarna som undrade om vi ville överta lite grejer, bl a ett staket de har haft runt tomten för att hålla sina hundar instängda. Ja tack, sa vi. Små troll måste kanske också måste hållas inhägnade ibland.

Nu är det mindre än en vecka kvar tills vi flyttar.

Ber om ursäkt om jag provocerar någon nu

...men JA, jag gillar snö! Och den kan gärna få stanna kvar, trots att det verkar osannolikt.

Annars då? Ja, nya jävligheter att stressa upp sig och gräva ner sig över. Magsjukan är på bättringsvägen, men livet fortsätter att ge oss käftsmällar. Så imorgon åker S mot Dalarna och jag och Lilla A blir ensamma hemma. För typ tusende gången i år. Ja, jag är bitter också. Frågor på det?

Packningsprioritering

Om jag var utsvulten och sugen på sushi igår så är jag iallafall absolut inte det idag. Jag mår rätt ok, men mat vill jag inte ha. Lilla A verkar inte heller vara speciellt sugen, varken på sushi eller annan mat, och fortsätter på mandarin-dieten.

Inne på tredje mandarinen

Jag skulle dock måna om min käre make och steka lite pannkakor. Han fick nämligen springa från julbordet i huvudstaden igår och åka tåg med toalettplats hem igår, och är inte så kaxig idag. Då konstaterade jag att vi har packat ner en hel del som man kan behöva när man gör pannkakor.

Saker som behövs till pannkakor, men är nerpackade:
- visp
- skål
- salt

Saker som sannolikt inte behövs innan vi flyttar, men som inte blivit nerpackade:
- ett tio-tal påsklämmor i varierande färger
- maraccas
- solskyddsfaktor
- badskum (notera att vi inte ens äger ett badkar i nuläget)
- vissna blommor (kommer sannolikt inte att behövas i huset heller)

Det går att vispa till smet för hand med en visp tillhörande en "vispmaskin" som min trötte make kallade det. I en kastrull.

Vissen blomma. Oklart varför den finns kvar.

Magsjukeföljetongen, för er med sjuka böjelser

Efter att ha varit magsjuk, som jag ju redan har gnällt om, har jag varit utan aptit i ett par dagar. Faktum är att sedan i söndags vid 17-tiden har jag endast ätit sammanlagt 4 mackor och en tallrik yoghurt fram tills idag.

Idag mådde jag dock ganska bra, men var trots det inte särskilt hungrig. Jag pinade i mej lite frukt för att inte ramla ihop, och medan jag och Lilla A var ute och promenerade slog den till. HUNGERN. Pang! Så där bara, utan förvarning, när jag passerade McDonalds. Jag hade kunnat äta vad som helst tror jag. Omedelbart.

Jag höll mej borta från Donken och beställde istället sushi som jag tog med mej hem. Väl hemma fick jag slåss mot ettåringen för att kunna äta min mat. Hon skrek och rev efter min tallrik, men givetvis inte för att äta, utan för att förstöra. För hon är ju som sagt på sin mandarin-och-gröt-diet och äter såklart inte sushi.

Efter att ha kämpat och hållit henne undan med den ena armen samtidigt som jag åt med den andra hann jag sätta i mej mer än hälften av portionen innan jag reflekterade över att den inte ens var god. Det var något med wasabin, som var fruktansvärt besk. Så går det när man glufsar i sig och sväljer utan att tugga.

Sushi kanske inte är den optimala post-magsjukematen, men det har hänt förut att jag har blivit våldsamt sugen på det när jag har blivit frisk efter en omgång. Och nu är jag mätt iallafall.

Lilla A däremot, hon har heller knappt ätit något alls. Hon kanske också har magsjukekänningar trots att hon inte kräks. Det enda hon vill ha är i princip mandarin, som sagt. Gröt går någorlunda. Och nu undrar jag hur mycket mandarin en ettåring bör äta? Är det hälsovådligt att äta för mycket?

Mmm, mandarin...

Hm, det här smakar suspekt.

VAD FAN, det där var ju inte mandarin, det var ju ÄPPEL, din förrädare!

Åååh, jag bryter ihop...!

Hur många dagar

...kan ett barn överleva på gröt och mandarin? All övrig mat som serveras gnids nämligen in i håret, sprutas ut över bordet eller kastas på golvet, och så har det varit nu i fyra dagar. En fas?

Spännande liv

Innan jag träffade S har jag som vuxen aldrig varit magsjuk. Jag gjorde nästan en grej av att jag skulle tillhöra de där få procenten som är genetiskt immuna mot vinterkräksjukan. Men så var det alltså inte. Och 2013 är året då jag har varit magsjuk tre gånger, och året är inte slut ännu.

Nu var det då alltså dags igen. I förrgår kväll låg jag med dödslängtan på badrumsgolvet, och mer detaljer än så låter jag förbli onämnda med hänsyn till känsliga läsare. Idag har jag fortfarande ingen matlust, och har genomlevt dagen på en halv skål yoghurt och två smörgåsar som jag nyss tvingade i mej, klockan sju på kvällen.

Jag vet inte om det här med magsjuka och att jag träffade S egentligen har något samband, jag bara råkade skriva så. Min magsjuka har spridit sig till huvudet. Förutom att jag producerar konstiga sambandsresonemang har jag också en jäkla huvudvärk, som blir värre när mitt barn skriker eller mannen skär saker hårt mot tallriken.