Hon vill väldigt gärna ha just de saker som jag håller på med för tillfället. Vanligtvis är det iPhonen som väcker hennes habegär, men även andra, ickebarnvänliga saker som nagelsaxar, plastpåsar eller heta kaffekoppar. Annat åtråvärt är elkablar, som oftast sitter fast i något som kan ramla ner, t ex lampor eller plattänger. Att slita tidningen man försöker läsa i småstrimlor är också en efterlängtansvärd syssla (hur bra är det att äta tidningspapper?)
Till saken hör nu att barnet i fråga börjar uppvisa attityd. Hon blir helt enkelt förbannad och skriker om man tar ifrån henne det hon vill ha. Vid 6 månaders ålder! Är inte det lite väl kaxigt? Jag menar, vad har hon rimligtvis att säga till om?
Andra föremål i hemmet som väcker den lilla materialistens önskan att äga är kattmaten, toalettborsten och nagellackborttagningsmedlet. Säkra, barnvänliga prylar, som alla bebisar borde få leka med, eller hur. Som tur är kryper hon inte så snabbt ännu, men jag inser att det är dags att börja barnsäkra vårt hem. Själva ordet ger mej lite rysningar, men hellre det än att slåss med en arg bebis över det som finns i kattsandlådan.
Det finns helt klart fördelar med barn som inte lärt sig krypa. Fattar inte hur man lyckas barnsäkra sitt hem, det är ju grejer överallt!
SvaraRadera