Lösskägg och medelstor fisk

Att det har varit stiltje på bloggen några dagar beror inte på att något har inträffat. Vi har helt enkelt varit enormt upptagna. I helgen har Lilla A:s mormor varit här och på söndagen var vi på 1-års kalas.

Vi är på kalas, och tog bara kort på oss själva. Lilla A testar klänning för första gången.

Lilla A:s mormor envisas med att prata finska med sitt barnbarn (och vill därför bli kallad "Momi"). S tycker att de här ofrivilliga finskalektionerna är väldigt inspirerande och passar på att lära sig nyttiga och användbara fraser, så som "Var är hennes lösskägg?", "Det här är en medelstor fisk" eller "Mamma har en liten rumpa" (han sa "medelstor" först, men jag rättade honom med bestämd röst).

Lilla A gymmar (och har på sig sitt randiga "lösskägg")

S jobbade hela dygnet (och passade på att vila upp sig), så jag och Lilla A:s Momi städade bl a toaletten och kollade på Bond-film.

Små barn under 2 år ska inte titta på tv, det blir lätt lite för intensivt. Men han den där James Bond var ju så häftig...

Idag har jag ställt upp för forskningen och deltagit i en studie på kvinnokliniken. Jag har fyllt i olika formulär, suttit vid en datorskärm och klickat i vilken färg olika ord varit skrivna med, memorerat nummerserier och läst upp dem baklänges samt fått elektroder klistrade runt ögat för att mäta mina blinkningar när jag hörde skrämmande höga ljud i hörlurar. Allt detta för att studera hur dåligt man fungerar när man t ex är hormonell och sover för lite.

Att föda barn på ett universitetssjukhus medför att man blir tillfrågad om man vill medverka i otaliga studier, och jag och Lilla A är med i fyra stycken. Idag kunde man så tackvare min medverkan i en av dem bl a bevisa att man inte kan rabbla siffror baklänges när man inte har sovit. Så nu vet ni.





Föräldragrupp och brandstation

Igår var det första träffen för föräldragruppen. Där satt plötsligt Lilla A och jag tillsammans med tio andra bebisar och deras föräldrar, mestadels mammor. En blandad samling människor får man väl lov att säga.

Det var dock kul att träffa på några som gick samma föräldrautbildning som vi innan förlossningen, och få se deras bebisar. Lilla A var den minsta bebisen i hela gruppen (idag har vi varit på BVC och hon väger 4650 g och följer sin kurva).

Efter föräldragruppen åkte jag och Lilla A till S jobb och visade upp oss, eller Lilla A visade upp sig, jag kände inte att jag hade så mycket att visa upp. Jag passade istället på att träna lite. Mycket praktiskt att S jobbar på en brandstation (vilken också råkar vara min gamla arbetsplats).

Redo för utryckning

Lilla A och mamma tränar

Hitta bebisen

Verkligheten överträffas av dikten

Idag har S varit ledig och vi har hunnit med en promenad på isen i finvädret. När vi kom hem gjorde S en supergod morotssoppa och så åt vi pannkakor med sylt till. Det låter så fantastiskt att det hade kvalat in för en Facebook-status med skryt-touch.

I själva verket hade jag dock huvudvärk, var skittrött och på uselt humör efter att ha sovit knackigt. Det var svinkallt trots otaliga lager varma kläder, och jag fryser fortfarande, efter flera timmar.

Maten var i och för sig väldigt god, men vi var tvungna att släpa våra trötta, kalla kroppar till Coop först, där vi till att börja med glömde handlingslistan i bilen, och sedan konstaterade att matkontot är oroväckande tungt belastat (skyller på att blöjor är SKITdyra).

Den krassa verkligheten överträffar inte alltid dikten. Men nu, med mat i magen och när kroppstemperaturen sakta börjar återgå till det normala börjar det kännas lite bättre. Ipren-mannen har också utövat sin magi, så kanske att jag orkar vara glad och trevlig mot sambon resten av vad som är kvar av den här dagen (vilket förmodligen är ganska många timmar om Lilla A tänker vara vaken lika länge som hon brukar).

Söndagsfika

Igår premiärfikade vi på stan. Och jag premiärvisade brösten offentligt, eftersom Lilla A snabbt beställde mat till sig själv när vi kom in på caféet.

Lilla A har redan tröttnat

Nya färdigheter

Lilla A övar sig på att lyfta huvudet, och jag övar mej på att göra nya grejer på bloggen.

Tränat väl men knappast vältränad

Idag har jag tränat på gymmet för första gången på snart ett år. Det är första gången jag har haft "egentid" utan Lilla A utanför hemmet.

Efter att ha klämt in min kropp i för tighta träningskläder märkte jag snabbt att jag, trots att min kropp såg större ut än för ett år sedan, var betydligt svagare. Jag får väl dra slutsatsen att det inte direkt är muskler som förstorat min kropp, ifall det inte är några, för mej okända, muskler som vilar på usidan av kroppen.

Hur som helst var det väldigt skönt att röra den slappa kroppen lite, även om det bara blev en liten stund. Jag förväntar mej träningsvärk imorgon, i både kända och okända muskler.

Bildbevis - ni ser iallafall att jag ÄR på gymmet

Alla de här lyfte jag, utan några problem

För övrigt har jag sovit riktigt, riktigt bra i nya sängen inatt. Hilding är som en dröm, skulle man kunna säga. Tyvärr är det något som inte är som det ska med sänggaveln, som knarrar och låter, vilket jag fick erfara när jag behagfullt skulle luta mej bakåt vid kvällsamningen igår. Mycket irriterande. Så nu är gaveln felanmäld och jag väntar på svar från försäljarens serviceavdelning.

Är det kallt eller är det KALLT?

Jag har ställts inför ett nytt problem, något jag aldrig har råkat ut för tidigare, förmodligen ett i-landsproblem: Hur kallt är det egentligen?

Man skulle ju kunna gå ut och känna efter, men nu hade jag tänkt gå på en promenad med Lilla A och hon talar ju inte om ifall hon tycker att det är skitkallt eller om mamma har överdrivit klädseln och hon håller på avlider av värmeslag istället, medan yllekläderna sticks obehagligt mot halsen.

Själv fryser jag ju alltid, så jag tror förstås att alla andra också gör det. Varje år när det börjar bli kallt och ruggigt drabbas jag av något som gör att jag inte kan behärska mej när jag kommer in i sport- eller friluftsaffärerna, och köper okontrollerat på mej diverse fleecetröjor, varma sockor och underställ (ja, jag har handlat åt Lilla A också).

Idag kan jag konstatera att det är jäkligt kallt ute. Men är det överdrivet kallt? Skitkallt? Rysskylekallt? Eller bara normalkallt? Väderlekstjänsterna och min termometer är verkligen inte överens.

Alla bilder är tagna samtidigt:

iGoogle

iPhone

SMHI

Termometer utanför fönstret

Det är ju en viss skillnad på -7 och -17, och jag börjar misstänka att min termometer ljuger.

Hilding har flyttat hem till oss

Nu har han kommit - Hilding - vår nya säng. Sängen såg helt enorm ut i sovrummet, ungefär dubbelt så hög som den gamla sängen (bra för våra höfter när vi blir gamla), och jättebred, även om den bara är 20 cm bredare.

Jag kan knappt vänta tills jag får gå lägga mej. Även om Lilla A har sovit 6 timmar i sträck i natt, så var det också nattens enda sömn. Sängkillarna kom tidigt, och vi somnade sent i vanlig ordning. Men 6 timmar får man väl vara nöjd med. Det är ju mer än 5. Eller 4. Eller inget alls.

Nu klurar vi på hur vi ska göra med spjälsängen. Den har stått mot sängen, på min sida, så att jag enkelt har kunna dra Lilla A fram och tillbaka på nätterna när hon ska äta, men den nya sängen alldeles för hög. S klurar på olika avancerade konstruktioner för att höja upp spjälsängen, men faktum är att den nya sängen är så hög så att den nästan når upp till spjälsängens övre kant.

Vi får visst flytta på hyllan och lamporna

Lilla lilla A i den stora stora sängen

Hilding får godkänt

Ingen kräkning

Det är kul att se vilka sökord som leder folk till bloggen. Lätt att förstå är de vanliga, graviditetsrelaterade sökorden, så som "beräknad förlossning", "graviditetspenning" och "foglossning". "Illamående" är också något som folk ofta har sökt på.

Bland de något mer otippade sökorden är "sexsait" (med nämnda stavning) frekvent använt. Andra sökningar som förekommit är "sexvideo med svägerska" samt "fiser på mosse". Jag kan inte låta bli att undra om de som gör dessa sökningar är nöjda med sin träff, om min blogg verkligen kan ge dem det de är ute efter.

Det som nästan förvånar mej mest är att ingen har hittat hit genom att söka på ordet "kräkning". Jag känner mej nästan lite kränkt. Det måste ju vara bloggens mest frekvent använda ord! Jag hoppas verkligen att jag framöver kan få något nytt favoritord att skriva, t ex pigg, energifylld eller vältränad. Eller varför inte en hel mening? T ex "Shit, vad jag har sovit gott inatt". Det vore väl fantastiskt.

Året som gick

2012 var ett ovanligt och annorlunda år:

Januari:
Året började inte så väldans märkvärdigt. För ganska exakt ett år sedan var vi i London med bonusbarnen. Det känns verkligen jättelänge sedan. En lyckad resa.

Januariväder i London

Februari:
Jag började mitt nya jobb och tyckte det var jättekul, men skitsvårt. Att ha glidit runt i en ambulans i 1½ år har gjort att jag har kommit ifrån "intensivvårdstänket".

Februariväder i Uppsala

Mars:
Vi åker till Sälen och åker skidor på sportlovet, tillsammans med bonusbarn och svärföräldrar. Superkul, men skönt att komma hem - att bo trångt i en stuga tillsammans med "den utökade familjen" har både positiva och negativa aspekter.

I mars fattar jag också att jag är gravid, och lagom till att jag ska börja jobba självständigt på nya jobbet börjar jag kräkas. Och slutar inte på 9 månader.

Lindvallen strax innan illamåendet tog fart

April:
Jag lever mitt liv i 2-veckorsetapper, allteftersom min sjukskrivning förlängs. "Om två veckor mår jag nog bättre och kan börja jobba igen", säger jag med två veckors mellanrum, och fortsätter kräkas.

Valborg i Uppsala blev en stillsam historia

Maj:
Vi gör ett tidigt ultraljud och får se Fisen, aka Lilla A sprattla runt därinne. Äntligen kan jag fatta att jag är gravid - med allt mitt illamående har jag mest känt mej sjuk. Vi outar också nyheten för släkt och vänner - och jag kan äntligen kräkas "offentligt", att smyga med konstant illamående är inte lätt.

Första bilden på Fisen

Juni:
2-veckorslivet fortsätter, jag börjar inse att jag inte kommer att hinna jobba så mycket. Tiden spenderas mest inomhus, och illamåendet börjar tära ordentligt på mitt psyke nu. Den här bloggen föds, som terapi och sysselsättning.

Halvvägs, fortfarande med förhoppningar om att må bra

Juli:
Jag har panik över att sommaren går. Vi tar en tur till Åland och annars försöker jag mest få dagarna att gå.

Ungefär den mest ansträngande aktivitet jag orkar med

Augusti:
Vi försöker oss på en liten tripp till Köpenhamn, och tänker att man kan väl kräkas på danska toaletter också. Resan blir trevlig, men samtidigt jobbig. Förutom att jag kaskadkräks upp frukostbuffén får jag också foglossning, och vi drabbas av tågproblem, så att vår hemresa tar en evighet.

Köpenhamn, ölen är inte min, tyvärr

Jag mår något bättre, mellan mina kräkningar, och försöker mej på att jobba lite. Hela 25% blir det, i en månad. Har nu alltså även provkräkts jobbets toalett. I augusti opererar jag också bort en oroväckande stor knöl som jag fått på tungan. Den visar sig, som tur är, vara godartad.

September:
Dags för graviditetspenning - att inte längre vara sjukskriven känns skönt. Så nu är jag hemma och nöter på soffan igen.

Börjar känna mej tjock

Oktober:
Stor, tjock och otymplig - räknar ner nu och bara väntar.

Grått höstväder att njuta av mina dagar i väntans tider

November:
Nästan hela månaden hinner gå, och det blir en del "falsklarm" innan det är dags för Lilla A att komma till världen. Mitt i allt är jag förälder och ägnar mej åt amning och blöjbyten, är hormonell och uppstressad.

Någon av de sista dagarna

December:
Hela månaden förflyter i något slags töcken. Jul och nyår passerar och jag håller långsamt på landar i tanken på att jag har ett barn - helt otroligt! Det stämmer det alla säger - man kan inte föreställa sig hur det är förrän man är där.

Lilla A och kusin V

Nu ser vi framemot ett lika (eller ännu mer) märkligt och omvälvande 2013.

Nu slipper ni bevisa att ni inte är robotar

Jag testar att ta bort ordverifieringen för kommentarer, så att ni slipper bevisa att ni inte är robotar när ni vill kommentera inlägg. Jag vill ju inte på något sätt diskriminera robotar nu i dessa tider när diskriminering och kränkning är så hett på tapeten. Blir det allt för mycket spam får jag väl tänka om.

Så nu vill jag ha massor med kommentarer, nu har ni inga ursäkter längre! Även av robotar, som sagt.

Dubbelt upp

Idag har vi haft tvillingbesök, tvillingarna A och E, 4½ månad gamla, har tillsammans med sin mamma (<- länk) hälsat på. Efter en bussresa som inte var en odelat positiv upplevelse lyckades de ta sig hit. Lilla A och jag har inte varit så äventyrliga att vi har vågat oss på att åka buss ännu.

Mycket fikaro blev det inte, och kaffet dracks mestadels stående eller sittande på golvet, men det var kul att träffas och intressant att se hur man hanterar två, inte alltid glada eller nöjt sovande, bebisar samtidigt.

Lilla A kändes plötsligt väldigt lätthanterlig och stillsam. Pinsamt att gnälla, liksom... Fast väldigt söta var de! Och inte ett enda kort tog jag, det fanns liksom inte tid.

Nu jäklar - gymmet nästa

Idag har Lilla A och jag varit och hälsat på på jobbet. Kollegorna var imponerade men inte Lilla A, hon öppnade ögonen en kort stund och valde sedan att blunda resten av besöket. Ointressant.

Jag passade också på att fixa rekvisition till gymmet, så nu jäklar ska det tränas! När S kan gå med barnvagnen, Lilla A är på rätt humör, och allt annat stämmer (mitt humör, inspiration, träningskläder som passar på postgraviditetskroppen etc). Jag kanske inte ska ha allt för stora ambitioner så här i början, men nu KAN jag iallafall träna när förutsättningarna är de rätta.

Vi satsar väl på "Beach 2023" (det lär ju ta ett tag att få den här kroppen i trim)?! Eller vänta, då är jag ju nästan pensionär. Det kanske blir vassen-all-time framöver.

Märklig dygnsrytm

Jag fortsätter att tjata om sömn, till er allas stora glädje. I natt har Lilla A återigen sovit som hon brukar, från klockan 01 ungefär. Jag, däremot kunde inte sova, och har legat vaken från 02 till 06, då jag gick och lade mej i det andra sovrummet. Jag blir GALEN på det här! Varför kan jag inte sova på nätterna?

Någon gång på förmiddagen gick jag iallafall tillbaka till sängen, och S gav sig ut på en springtur. Jag måste ha somnat till ordentligt, trots att det inte kändes så, för Lilla A och jag har sovit till kl 13.35! Gissa om jag blev förvånad då jag tittade på klockan. Det blev inte mycket dagsljus för oss idag. Och nu är klockan 16.30 och jag är den enda i hushållet som är vaken.

Egentid

Idag ska både S och jag ha lite egentid. S ska dra på sig trikåerna och ge sig ut i skidspåret, vilket jag känner mej lätt avundsjuk på, medan jag ska försöka mej på ett frissabesök. Sist (<- länk) jag klippte håret gick det ju inte så bra, och det är 4 månader sedan. Förhoppningsvis slipper jag springa ut den här gången.

Lilla A verkar vara inne i en tillväxtfas och gör ingenting annat än äter hela tiden, så hon vill inte ha någon egentid. Jag antar att resten av dagen får ägnas åt amning.

Gott morgonhumör trots sena kvällar. Mamman blek och sliten.

Fredagsmys

Vår fredagkväll består av handling på Coop och amning. Fredagsmys.

S och Lilla A lagar mat

Mys med Fröding

Filmförsök

S och jag försöker ta oss igenom Sagan om ringen-filmerna. Igår såg vi 11 minuter. Jag har en känsla av att det här kommer att ta tid. Kanske hela 2013.

Hon sover!

Klockan är 22.30 och barnet sover! Detta har inte hänt tidigare i hennes 7 veckor långa liv. Oftast lyssnar vi till ljuva toner av barnaskrik fram till en bit efter midnatt, hon somnar sällan före klockan 01. Eller åtminstone 00.30. Vi håller tummar och tår och ser hur länge det håller i sig.

Uppdatering: 20 minuter höll det i sig. Sedan slutade vi på ungefär samma sängdagstid som vanligt.

Att ta emot hjälp

Idag har jag och Lilla A haft besök av svärmor/farmor. Hon har varit här hela dagen och hjälpt oss genom att först ta Lilla A på promenad så att jag fick sova, och sedan med städning och matlagning. Jag har suttit som en primadonna (med brösten framme, vilket kanske inte är så primadonnaaktigt) i soffan större delen av dagen.

När vi började prata om det här kändes det först väldigt obekvämt att jag skulle sitta still medan svärmor skulle feja omkring hemma hos mej, men nu i efterhand är det otroligt skönt att ha fått hjälp och att hemmet är städat.

Varför är det så svårt att ta emot hjälp trots att man behöver det? Jag ska försöka bli bättre på att släppa på stoltheten, och komma ihåg hur bra det känns just nu. Tack A!

Tävlingsnerver

Innan Lilla A behagade titta ut och jag satt hemma och led av tristess passade jag på att vara med i en bloggtävling hos Arla som jag hittade hos Monstermalla. Man skulle leta efter bilder på julmat på olika bloggar, och det var djävulskt många bilder och bloggar, kan jag säga.

Jag letade och letade, och blev mer och mer frustrerad. Skrek till S att det var en bluff och att det inte fanns några bilder, att allt var en komplott för att testa folks nerver (mina höll inte måttet).

Idag fick jag ett mail - jag vann 3:e pris i tävlingen! Mitt lidande betalade sig! Jag brukar aldrig vinna något (jag brukar i och för sig heller aldrig delta i tävlingar av ovan nämnda orsak)! Så nu väntar jag på post, en kokbok och ett grytunderlägg ska jag få.

Nattliga äventyr

Både S och jag sover dåligt och är tjuriga och griniga. Inatt var dock en av oss mer arg än vanligt, medan jag så här i efterhand håller på skrattar ihjäl mej åt minnet.

Det är inte bara amning och bebisskrik som håller oss vakna om nätterna. Den 16-åriga katten måste ibland göra sig av med besvärande hårbollar, och detta sker företrädelsevis nattetid. Förr hörde det odelat till min uppgift att ta hand om dessa uppstötningar, vilka S finner outhärdligt äckliga, och ulkar själv medan han torkar upp dem.

Jag brukade, snabb som en kobra, flyga ur sängen vid den första karakteristiska hostningen, för att snabbt rycka ut och rädda mattan, eftersom kattkräk av någon anledning alltid måste placeras på mattor.

I och med växande gravidmage minskade min snabbhet att ta mej ur sängen i omvänd proportion till magens storlek, och denna uppgift kom att landa på S, till hans stora munterhet. Han vaknar dock inte lika lätt som jag, så oftast brukar jag få puffa på honom när jag hör hur kräkningen närmar sig. Nuförtiden står spjälsängen mot min sida av sängen, så jag kan av det skälet inte rycka ut tillräckligt snabbt, så S får fortsätta att ansvara för att rädda våra mattor nattetid.

Inatt behövde jag dock inte väcka honom för hostningarna hördes rakt nedanför hans säng, varför S svär till och flyger ur sängen och springer upp för att rycka undan katten från mattan. På vägen halkar han dock till och brakar i golvet med en rejäl duns samtidigt som han rycker tag i, den nu kräkande katten, som genast sliter sig ur hans grepp.

Katten kräks samtidigt som den flyr upp i sängen, och S ligger på golvet och muttrar. Slutresultatet blev, förutom diverse blånader och förlorad stolthet för dem båda, också hårbollar och halvsmält kattmat över mattan (nej, den klarade sig inte), golvet och sängens utsida. Tur att vi inte har fått vår nya (läs: dyra och otvättbara) säng ännu. S kanske får utrusta sig med halksockor nattetid när sängen har anlänt.

Lördagssysselsättning

Efter att ha boostat sömn i två nätter kände jag mej rätt så pigg imorse. S har åkt till svärföräldrarna och jag fick passligt nog besök av vännen C från Åland. Jag var t o m så pigg att jag hängde med henne (och ungefär alla andra i Uppsala) på ett Ikea-besök. Lilla A, däremot, sov sig igenom hela besöket.

Trots sömnuppladdning stod kaffebryggaren på, med någon stelnad sörja i botten, när jag kom hem. Tur att brandmannen i huset inte är hemma och kan skälla på mej.

Tyvärr kan jag inte bjuda på några bilder, varken från Ikea eller på kaffebryggaren, eftersom bilduppladdningen inte tycks fungera. Synd.

Ytterligare ett inlägg om sömn

Angående mina sömnproblem har jag och S nu, efter konsultation med diverse vårdinstanser, beslutat att han ska vara hemma och ta hand om Lilla A några förmiddagar så att jag har chansen att sova ikapp lite. Men efter idag vet jag inte hur många förmiddagar som kommer att behövas just nu.

S åkte till jobbet vanlig tid och Lilla A och jag har sovit gott hela morgonen. Det här kortet är taget kl 11.30, då jag gav upp och klev ur sängen. Lilla A sov en halvtimme till.

Hennes hand ser enorm ut på bilden, men riktigt så stor är den inte i verkligheten, även om jag har fått höra att hon har långa fingrar.

Vi får hoppas att det blir någon ordning på sovandet nu. Lilla A sover mest i sin egen säng nu, även om hon ganska ofta vaknar när vi flyttar över henne och så får vi börja om, men jag sover iallafall bättre när hon ligger där istället för i vår säng. Och så har jag öronpropparna intryckta halvvägs till hjärnan.

Än så länge har jag inte gått ut med byxorna aviga, som min vän gjorde, eller tyckt att folk stirrat på mej på bussen och upptäckt att jag glömt bröstet på utsidan av kläderna, som jag läste ett inlägg om, men det kanske kommer om jag inte reder upp det här, så gärna fler sådana här förmiddagar, tack!

Bortabajs

Storbajsarn har slagit till igen. Efter att ha hållit sig i 9 dagar passade hon återigen på när vi satt och åt middag hos våra vänner, tidigare ikväll. Jag ser en tydlig trend i det här! Att de orutinerade föräldrarna hade glömt skötväskan med blöjor, tvättlappar och ombyte hemma hoppas jag däremot inte är någon trend. Som tur var fanns det lånekläder att tillgå.

Nytt år

2013 idag. S och jag firar förlovningsdag eftersom vi inte riktigt kunde enas om datum när det begav sig. 1/1 är det som står i ringarna.

Annars känns 2013 ungefär som 2012 hittills, ingen större förändring. 2012 var å andra sidan ett mycket märkligt år. Större delen av året var jag gravid, illamående och instängd i lägenheten, och sedan kom lilla A, och jag är fortfarande mest i lägenheten, lite mindre illamående dock. Livet är inte sej likt, och kommer nog aldrig att bli som förut.

Under dagarna som gått sedan sist har vi inte gjort så mycket spännande. Nyårsbesöken avstyrdes eftersom jag fortfarande inte sover, och vi har mest varit hemma. Nyårsafton spenderade vi på tremanhand, och slocknade innan 12-slaget, men lilla A väckte oss en liten stund senare.

Under den sömnbristutlösta psykosen i mellandagarna har vi i vår desperation att få sova beställt en ny säng för en smärre förmögenhet. 4 veckor tar det innan den levereras, men sen hoppas vi att lilla A förstår hur skönt det är att sova i den, för det tänker iallafall hennes föräldrar göra. Och någon eventuell solsemester i vår kommer vi inte att ha råd med, så vi får drömma om bad och palmer istället.