söndag 22 juni 2014

Mitt liv är en freakshow

...eller kanske någon form av lyteskomik. Vi är grannarna som alla pratar om i villaområdet, de där som man i smyg känner sig tacksam över - "vi har det iallafall inte lika jävligt som H & S".

Det är redan flera månader sedan urspårningen fick sådana proportioner att man numera hör hur absurt allting låter när man berättar för folk. Som sedan i sin tur garanterat berättar vidare för sina bekanta. "Vet ni, jag har en kollega/bekant/granne (valfritt epitet) som..." osv osv.

Men idag har jag iallafall gått på semester. I fem hela veckor ska jag försöka göra trevliga saker och tänka på mej och mitt. Inte gärna så mycket på det där andra. Det där med familjerelationer, psykisk och fysisk ohälsa, tonårsgraviditeter, asylansökningar, epilepsi, polisanmälningar, socialtjänst, avgångsbetyg, cancer, aktivitetsbidrag, lögner, manipulation, terapi, habilitering, akutsjukvård, gymnasiebehörighet, statliga myndigheter som inte sköter sitt uppdrag, socialbidrag, skilsmässor, ekonomiskt ansvar, OCD, egoism, misshandel, hemtjänst, häleri, laktosintolerans osv osv.

Nu har ni lite att prata om och spekulera i! Något annat än vädret att diskutera vid middagsbordet. Jag bjuder på den, freakshowen. Det verkar oundvikligt. Fortsättning följer. Det verkar också oundvikligt.

Imorgon hämtar jag hem mitt lilla troll som har firat midsommar utan mej. Sen ska vi bara mysa, hon och jag. Och snora lite, trotsa, sjunga "Lilla Snigel" och annat som hör till när man är 1½ år gammal.

2 kommentarer:

  1. Hur jobbigt än allt är just nu så blir jag ändå glad av att sjunga lilla snigel ihop med Rex, hoppas det är så för dig med. Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är helt fantastiskt! Jag trodde aldrig att det skulle vara så roligt att vara mamma! För trots att det är sjukt jobbigt ibland, så är det ändå så himla kul. Kram :-)

      Radera