tisdag 12 november 2013

På mjuka tassar

Älskade gamla katt. I snart 10 år har kattfarbrorn Fröding bott hos mej. En arrogant och envis kattherre på 17 år. Så irriterad jag har varit stundvis, och så mycket kärlek och mjuk päls han har gett mej.

Jag förstår att våra dagar tillsammans är räknade. Av den forna bastanta (han skulle aldrig förlåta mej om jag skrev "tjocka") kattkroppen återstår nu endast en skugga. Stegen är långsamma, stundvis okoordinerade och stela.

Av det enerverande höga mjauandet i tid och otid hörs det nu endast några hesa kraftlösa försök. Och maten lämnas kvar på tallriken, något som aldrig skulle ha hänt tidigare.

Det är inte mycket kvar av den kraftfulla, stolta och stiliga katten med egensinnig karaktär och stark vilja. Sällskaplig är han fortfarande ibland, då han smyger sig fram och spinner lågt, men av det gamla påstridiga finns det inte mycket.

Nu sover han för det mesta, och vaknar knappt fast Lilla A hårdhänt klappar och river i hans tunna päls. Älskade katt, du kommer att lämna ett stort tomrum efter dej den dagen dina mjuka tassar trampar vidare.

3 kommentarer:

  1. Åh, du fick mig att gråta! Har en nästan lika gammal, mycket älskad herreman här hemma som följt mig sedan den dagen hans mor födde honom i krypgrunden under huset jag bodde i då. Han är den jag levt tillsammans med längst i hela mitt liv. Han blev 16 år i maj. Han börjar bli skröpplig och vägrar gå ut nuförtiden, men jag har bett honom att hålla sig vid liv åtminstone så länge det är tjäle i marken även denna säsong.

    SvaraRadera
    Svar
    1. :-( Tänk att de kan ta så stor plats i ens liv!

      Radera