söndag 16 december 2012

Sömnbristen tar ut sin rätt

Att inte få sova håller på tar knäcken på mej. Egentligen kan jag inte skylla så mycket på lilla A här, utan en stor del av problemet är mitt eget. Dels behöver jag sova rätt mycket, jag mår dåligt av rätt så lite sömnbrist, och dels är jag plötsligt väldigt lättväckt, samtidigt som jag sedan har svårt att komma till ro och somna om.

Jag antar att en del av det här är hormonellt för att man som mamma ska kunna skydda sitt barn, men just nu känns det inte som att det gynnar oss speciellt mycket.

Lilla A har några timmar varje kväll då hon är gnällig/skrikig och vill äta konstant innan hon somnar för natten. Igår var det helt hysteriskt, hon skrek sig högröd och svettig, och var otröstlig i nästan tre timmar. Jag håller på att bryta ihop och känner mej otroligt misslyckad som förälder när det blir så här, jämfört med S som tll synes orkar hålla humöret uppe och försöker trösta lilla A (vilket får mej att känna mej ännu mer misslyckad).

När hon väl somnade låg hon sedan och stönade och stånkade och smågnällde fast hon sov, i flera timmar. Det här gnällandet brukar hon också ägna sig åt rätt ofta. Då kan jag inte heller sova. Detta resulterade i att jag inatt har sovit totalt kanske tre timmar.

Jag vet inte vad jag ska göra! Att lägga sig i ett annat rum känns helt fel, och att sova på dagen funkar så där, det är svårt att få ihop så många timmar. Öronproppar känns inte heller rätt, jag vill ju kunna vakna när hon är orolig också. Någon som har något tips? Allt mottages med största tacksamhet!

Mvh,
småbarnsförälder som känner sig som världens sämsta och snart bryter ihop (eller, det gör jag redan, flera gånger per dag ibland)

8 kommentarer:

  1. Såg att du var med i en bloggtävling.

    Jag har hand om marknadsföringen på Upplevelse.com och vi har en annan bloggtävling, där det är 20 st bloggare som vinner valfri upplevelse ifrån Upplevelse.com

    Läs mer om tävlingen här: http://www.upplevelse.com/onskar-mig

    SvaraRadera
  2. Jag har ju inga egna barn och därmed överlåter jag det där med tipsandet åt andra, men däremot vill jag å det bestämdaste protestera mot att du är en dålig förälder - för det tror jag absolut inte! Hoppas att det snart blir bättre! Du kanske kan ha öronproppar/sova i annat rum vissa nätter, så att du iaf hinner hämta ikapp lite sömn?

    SvaraRadera
  3. Inga tips härifrån men jag skickar lite tankar, värme och kramar. Och du, du är inte en dålig förälder. Kram

    SvaraRadera
  4. Vill också protestera mot att du är en dålig förälder! Tyvärr har jag inte heller direkta tips att erbjuda. Vaknar fortfarande till minsta lilla pip barnen ger ifrån sig och kan ha jättesvårt att somna om. Minns också att de första månaderna gick kvällarna åt att låta bebis tanka mjölk/närhet inför natten och att det var rätt tungt när man var trött. T.o.m. gnällandet i sömnen låter bekant - A sov tyst och stilla men C förde en massa ljud nattetid.
    Min enda tröst är att det där eviga kvällsammandet och knarrandet är snabbt övergående. Snart orkar de äta tillräckligt på en gång och kommer på att det finns roligare saker att göra än att amma och gråta om kvällarna.
    Låt S sköta och trösta när din ork tryter. Det funkar ju inte så bra om både mamma och pappa bryter ihop samtidigt så se det som positivt att han just nu verkar ha en extra växel. Någon annan gång är det din tur att ha det.
    Sköt om er!
    Kramar, M

    SvaraRadera
  5. Det finns ju inga mirakellösningar på detta. Det hör visst till att känna sig totalt misslyckad när man blivit förälder.
    Har det precis likadant här. Det knorras och gnälls och tuttarna ska helst vara framme hela tiden. Papporna har nog "mer" tålamod för att dom slipper ju vara en levande napp tex.
    Känner mig trots allt inte lika misslyckad nu med andra barnet för jag vet ju att det blir bättre.
    Ja, tills trotsåldern börjar...Inte sådär jättelattjolajbans att ha en gnällig bebis och en oerhört trotsig 2-åring alla ggr.
    Men, sova får man göra när man blir gammal....

    SvaraRadera
  6. det blir bättre, tror jag. vi var bortskämda med en sovande bebis men annars tycker jag nog att du ska lägga dig i ett annat rum, en natt eller 2 i af så du får sova ut ordentligt.

    SvaraRadera
  7. Tack för alla era kommentarer... Vi kämpar på.

    SvaraRadera
  8. Det här kommer att gå över även om det inte känns så nu! Du är en skitbra mamma och aldrig misslyckad, även om det känns så.
    /Been there!

    SvaraRadera