Min första spontana tanke var att jag inte skulle hinna/orka/kunna ordna barnpassning. Men sedan skärpte jag till mej, som tur var, och sa ilsket till mej själv att jag hade blivit en sur, motsträvig bitterfitta, och tänkte ut en plan för hur det skulle kunna gå ihop. Och det gjorde det!
Så igår hade jag den trevligaste kvällen på mycket mycket länge. Delvis tack vare Ulf Lundell, men mest tack vare att du hörde av dej, M, och för att jag bestämde mej för att gå. Så spontant, och så precis vad jag behövde!
Och idag ler jag åt minnet, gottar mej i hur livet trots allt har sina stunder, och harklar min hesa stämma. Att försöka överrösta Lundell visade sig vara ganska så besvärligt.
Fan vad härligt! Man ångrar ju sällan att man pallade ta sig iväg och göra nåt kul!
SvaraRaderaSant! Det var riktigt kul, och väl värt den första vinhuvudvärken på typ tre år!
Radera