söndag 24 augusti 2014

Inlagd gurka

Imorgon ska jag på första sessionen av KBT. Intressant, jobbigt, tungt, välbehövligt. Nej, jag mår inte bra. Och jag hoppas verkligen att detta ska kunna hjälpa mej att hantera min verklighet på ett mer konstruktivt sätt. För hade KBT kunnat hjälpa mot tonårsgraviditeter hade jag tusen gånger hellre lagt in stöten där.


De får det att låta så enkelt!

3 kommentarer:

  1. Jag gick ju på KBT under förra sommaren/hösten i samband med mitt lilla psykbryt och jag tyckte verkligen om det! Jag hoppas du får en riktigt bra terapeut och att det funkar mellan er. Jättestort lycka till!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blir nog bra, jag är helt övertygad om det. Har fått förmånen att gå hos vår samtalskontakt som vi har haft på familjeenheten, och som har stöttat oss i den här soppan, så jag känner henne väl. Hon studerar nu till KBT-terapeut och behövde en "studiepatient" och frågade om jag kunde tänka mej att vara det. Allt filmas, och så får hon handledning av sin lärare, så det kommer att bli en väldigt genomtänkt terapi. Kanske inte så underhållande film för handledaren att titta på, men det blir ju inte mitt problem ;-)

      Radera
    2. Men det låter ju jättekul! Du får liksom dubbel behandling när handledaren meddelar din kontakt att "göra om, göra rätt" ifall det inte blir bra från början =)
      Skämt åsido är det ju toppen att det är en människa du har förtroende för från början. Det svåra med KBT:n tyckte jag var att faktiskt vara ärlig mot terapeuten (och i slutändan mig själv).

      Radera