söndag 10 augusti 2014

Skjut mej

Vad är det som ger folk rätten att kommentera ens kropp? Detta gäller förstås oftast om man är smal, provocerande smal i folks ögon. Eller trött och ser sliten ut. Att man säger till folk att de är sjukligt feta är kanske mindre förekommande, men sker förstås det också.

Visst har det hänt att jag har fått kommentarer om min rundhet, men oftast av min dementa mormor, och då har jag valt att se det antingen som att hon inte känner igen mej (taskigt sagt ändå, förvisso), eller som ett uttryck för den gränslöshet som tyvärr ofta drabbar personer med demens eller demensliknande tillstånd, och försökt att inte ta åt mej de svidande kommentarerna.

Oftast är det dock att man är för smal, man får höra. Jag åtminstone. Av lite olika personer, nu och då, som tycker sig ha rätt att uttrycka sina åsikter om utseendet på min kropp.

Jag har större delen av mitt liv varit normalviktig, ibland på den lite smalare sidan. Efter graviditeten rasade kilona av mej, sannolikt delvis till följd av amning och påfrestningar av psykisk art, men också förmodligen till följd av en medicin jag äter. Ett år efter förlossningen hade jag ett BMI som klassificerades som "underviktig" och vägde ungefär lika mycket som när jag var 13 år gammal, och inte har varit i närheten att väga sedan dess.

Visst - trevligt att snabbt bli av med gravidkilona, jag klagar inte på det, och det är roligare att prova kläder utan putmage, de flesta kläder sitter ju trots allt snyggare på en smal kropp. Men samtidigt - detta är inte något jag har strävat efter. Alla muskler försvann, rynkor jag aldrig sett framträdde och hållningen ska vi inte ens tala om. Att jag någon gång skulle ha ägt ett par bröst ("bost", som Lilla A säger) kändes osannolikt. 10 år adderades till mitt utseende i ett trollslag.

Man kan gå ner i vikt av många orsaker som inte har ett dugg med vilja och hårt arbete - ämnesomsättningssjukdomar, cancer, depressioner, magproblem är några av dem. Och man kan vara nöjd med sin kropp eller inte alls nöjd. Oavsett vilket är det respektlöst att, utan eftertanke, kommentera någon annans utseende, på ett underförstått negativt sätt, särskilt om man inte har bakomliggande fakta.

Självklarheter och plattityder, kan det tyckas, men uppenbarligen inte. Kanske folk någonstans tycker att man inte borde bli sårad av att kallas smal, men det är egentligen inte det som är grejen. Låt för fan bara bli att ha åsikter! Eller ha det, men tala inte om dem för mej!

Och när nu Molly Sandén kastar kläderna för att "göra en markering mot vikthetsen hon upplever", och som en reaktion mot att hon kallats fet och äcklig känner jag bara att jag vill kräkas! Vad är det med vårt samhälle när man är tvungen att visa sig naken i alla medier man kan komma på så fort man vill uppnå något? Och vem med låg självkänsla kan det rimligtvis hjälpa att en ung, snygg och hyfsat smal tjej poserar naken?! Inte fan känner jag mej snyggare och bättre iallafall!

Och bekräftelse så det heter duga blev iallafall resultatet, av Aftonbladet att döma, samtidigt som artisten "blir rörd av att tänka att det finns så mycket fina människor därute med vettiga åsikter kring den här jäkla utseendehetsen". Som hon nu själv understöder. Vilken ironi.

3 kommentarer:

  1. Asså...WORD! Du är så bra och en himla stor kram ska du ha!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ååå, tack! Vad glad jag blir av din kommentar! Kram

      Radera
    2. Håller med helt och fullt! Tycker Lady Dahmer har mkt klokt att säga kring det hela.

      Radera