Sorry, bästa läsare. Om jag nu har några kvar. Till min tröst bör sägas att det mest googlade sökordet hittills för att hitta till min blogg är "sexsait", och de som hittar till mej den vägen bryr sig knappast över bristen på publicerad text.
Det jag försöker få fram, om än på ett väldigt krångligt sätt, märker jag, är att jag inte kan skriva något. Jag är så arg, så arg, så arg. Och uppgiven, och ledsen och frustrerad och förbannad. Rädd, besviken, skräckslagen och sorgsen.
Idag har jag haft en puls på tresiffrigt hela dagen, ångesten har malt i mej och jag har hackat ner åtskilliga rader text på mitt misshandlade tangentbord. Till myndigheter, till socialtjänst, till IVO. Jag har pratat sönder min telefon, ungefär till samma enheter.
Samtidigt har jag glömt att äta både frukost och lunch, jag har åkt iväg och glömt att låsa båda ytterdörrarna. Jag åkte till stan för att ordna parkeringstillstånd på jobbet och glömde anställningsbeviset hemma. När jag skulle åka ut en stund senare upptäckte jag att jag hade glömt att låsa bildörren.
Jag har gråtit åtskilliga tårar, använt alla svordomar jag kan och jag har kramat mitt barn det hårdaste jag kan. Mannen önskar jag att jag kunde krama lika hårt, men han är inte hemma.
Fy fan för hur livet kan ge en käftsmällar gång på gång. Borde det inte (om inte annat rent statistiskt sett) vända någon gång? Hur mycket elände kan man drabbas av?
Det kommer förmodligen att vara tyst här ett tag. Jag kan inte skriva om det som händer, och just nu kan jag inte tänka på något annat. Jag återkommer när jag har köpt mej ett nytt liv, eller när helvetet fryser till is eller något annat klyschigt. Kramar och uppmuntrande hejarop mottages tacksamt. Och choklad.
Jag skickar kramar från mig och Rex såklart. Jag tänker på dig och hoppas innerligt ert liv får lite mer medgång och glädje snart, för det förtjänar ni!
SvaraRaderaOjoj det låter besvärligt och kämpigt. Varma cyberkramar!!!!
SvaraRaderaVeronica
Hade du varit i närheten så hade jag kommit förbi med kladdkakan jag nyss bakade till kvällens middagsbjudning. Och en kram hade du fått och så hade jag sagt att du är cool. Hoppas att allt ordnar upp sig till det bästa för er!!
SvaraRaderaLåter jobbigt. Skickar styrkekramar och hejarop från Helsingfors i mängd och massor. Sköt om er! Minna
SvaraRaderaKramar om dig mentalt och ropar "heja, heja" lite tyst för mig själv. Har inte en susning om vad det handlar om, men jag tycker det är på tiden att du och din familj får lite lugn och ro och egentid snart. Efter att en gång ha fått på käften (bokstavligt talat) för att jag använde klyschan "man får inte mer än man klarar av" åt en person som totalt missuppfattade innebörden så är jag lite restriktiv med användning av just det uttrycket, men jag hoppas du fattar bättre. Kram!
SvaraRaderaHoppas allt reder upp sig snart för er !!!
SvaraRaderaStyrkekramar!!
Ni borde låna Bajsboken (som jag fick av dig när jag fyllde 30 tror jag) och ha den som godnattsaga till A ... :)
Låter kämpigt. Många kramar till dig!
SvaraRadera//Ramona