Gräsänka eller husmorssemester, en fråga om inställning

Sedan igår förmiddag är jag gräsänka. Eller så kan man säga att jag har husmorssemester. Det är en värderingsfråga, jag har inte riktigt bestämt var jag står i frågan ännu. S är hos sina föräldrar med barnen, jag valde att stanna hemma. Dessutom ska jag gråta ut hos barnmorskan i eftermiddag, så det passade ganska bra att inte följa med.

Men det är tråkigt att vara ensam hemma! Jag tycker synd om mej själv och känner mej ensam. Å andra sidan ska jag leka representant för klok-ansvarstagande-föräldrageneration en vecka framåt, och den icke-självpåtagna rollen som vuxenförebild är väldigt energikrävande, så jag köper mej en dags frist genom att stanna hemma. Och försöker att inte gå in i rollen självupptagen bitterfitta när jag hör om grillning i kvällssol och plockning av skogens guld på förmiddagspromenaden. Vi har det mysigt här i lägenhetens dunkel vi också, katten och jag! Så jävla mysigt, faktiskt.

Igår var jag gladare, då hälsade jag på den här unge charmante mannen som avnjuter sin middag med bar överkropp.