Språkpolisen

Jag läste ett inspirerande blogginlägg av min bloggvän Marianne (hon har lösenordsskyddad blogg men kanske delar med sig om ni ber snällt). Hon skriver om hur hon blir galen av irritation på sin sambos språkfel, bl a på att han säger "vikna" istället för "vilka" och hur dottern, 2 år, nu har börjat säga likadant.

Alla som känner mej vet att jag är en språkpolis av rang (var jag har ärvt det ifrån var ganska uppenbart på släktträffen i helgen, och jag vill minnas att min far var om möjligt ännu värre). Stackars S är dödstrött på att jag hela tiden kommenterar saker han säger, men det är som en sjukdom, jag kan inte låta bli (ungefär som att pilla på en sårskorpa eller på Lilla A:s skorv i hårbotten).

Dyslektiker är ursäktade och dialekter tycker jag bara är fascinerande. Det är endast felsägningar av ord, sammanblandningar av uttryck (t ex "det spelar ingen betydelse"), särskrivningar, mellanslag före frågetecken, överdriven användning av ordet "så", felaktig användning av de/dem och felstavningar på officiella anslag som gör mej galen. Ja just det, uttryck som "min käre mor" (är din mor en man?), epedemi och "jag sitter vid datan" kan också få det att krypa i kroppen på mej. Och om man väljer att beskriva sin huvudvärk som "spännande" kanske man har ett ganska ointressant liv för övrigt.

Om Lilla A plockar upp något av nyss nämnda språkfel kommer "världen aldrig att ha varit närmare undergång", för att citera Marianne. Men idag var jag snäll och sa ingenting när min sambo pratade om att han skulle "legimitera sig". Jag skriver det här istället.

Hovets informationsfilm

Jag vet att jag är ute på hal is när jag kommenterar något som har med kungahuset att göra, jag är ju inte ens svensk medborgare. Och rojalist är iallafall något jag inte är. Men när jag läser Elaine Eksvärds blogginlägg idag om hovets informationsfilm angående förlovningen mellan Madeleine och Chris är det som att läsa mina egna ord (så läs där istället så säger jag inget dumt).

Dessutom måste jag bara få lägga till - tycker ni inte att Chris ser otroligt amerikansk ut (trots att någon sa att han var uppvuxen i England) med sin breda kraftiga haka? Lite som skådespelarna i Glamour på 90-talet.

Sluta särskriv...

...och lär dej stava, för helvete, tänkte jag irriterat när jag såg den här Blocket-annonsen. Men efter en stund tyckte jag att det egentligen var rätt roligt.

Det känns lite hokus pokus att ha en spjäl(l)säng hemma. Just nu ser den ut ungefär så här:

Bilden lånad från bloggen Vardagslinjer

Användningsområdet för tillfället är förråd/kattsäng/tvättställning. Jag vet inte riktigt hur jag ska klara mej sedan när Fisen vill börja använda den som säng. Vart ska jag då lägga alla prylar? I en Hokus pokus-stol kanske?

Hen och snippa

Jag orkar egentligen inte ge mej in i hen-diskussionen, eftersom det känns som om den har så många bottnar, men för att få gnälla lite ur ett av alla perspektiv vill jag säga att språkpolisen i mej protesterar kraftigt mot sådana här "konstruerade" ord. Det känns väldigt krystat och besvärligt att använda hen på ett naturligt sätt, även om jag givetvis respekterar ifall någon vill identifiera sig som just hen.

Att debatten har så många vinklingar gör sedan att man inte kan välja att se ordet hen som bara ett könsneutralt personligt pronomen, som skulle kunna göra en skriven text mer lättläst i de fall man inte känner till subjektets kön, utan man snubblar obönhörligen in på områden som feminism, könsroller, HBTQ osv. Och detta skulle jag ju inte skriva om nu hade jag tänkt, för då tar det här blogginlägget aldrig slut.

Nej, konstruerade ord, var det. Jag kommer nog förmodligen aldrig att känna mej helt bekväm med ordet hen. Och inte heller med ordet "snippa", som är ett annat konstruerat ord som lanserats av RFSU, för att det inte funnits något lämpligt, icke-laddat ord för det kvinnliga könsorganet. Killar har snopp, och tjejer har... ja vadå?

Jag antar att jag här bara är tvungen att köpa ordet "snippa" eftersom det faktiskt inte finns något bra alternativ, speciellt nu då jag ska bli förälder. Det är inte som i diskussionen kring ordet hen, som åtminstone jag har klarat mej rätt bra utan hittills. Ett neutralt ord för tjejers kön behövs, så man slipper prata om t ex fitta, vagina eller, ännu värre, kusimurra.

Man vill ju inte hamna i situationen som min gamla vän M som flyttade från USA som 5-åring, och inte kunde ett ord svenska. På dagis (det hette så då, det som idag heter förskola, jag vet) fick hon lära sig att det tjejer har mellan benen heter "råtta" (mycket märkligt kan man tycka, och inte ett dugg bättre än snippa faktiskt). Att det sedan kändes lite konstigt att sjunga "Var bor du lilla råtta?" är lätt att förstå, och min vän funderade både en och två gånger vad det var för ett konstigt land de hade flyttat till.

Nej, jag ska försöka ge "snippa" en chans, även om språkpolisen skriker inombords. Om jag låtsas inför mitt kommande barn att jag känner mej bekväm med det, kanske hen kommer att använda det på ett naturligt sätt då hen växer upp.