Dr Spock om barnavård och barnuppfostran

När jag träffade min mamma sist vi var på Åland fick jag med mej denna bok som min mormor fått av min morfar på 50-talet. Den har inskriptionen "en aktuell gåva", och om vi alla i släkten är uppfostrade i Benjamin Spocks anda (för lätt tankarna till rymdskepp) är det lätt att förstå varför vi blev som vi blev.

Än så länge har jag bara bekantat mej med de första kapitlen. Man kan glädjas åt att könsrollerna och ansvarsfördelningen inom relationen ser annorlunda ut än på 50-talet! Dr Spock skriver om den första tiden hemma, då man som nybliven mor lätt blir trött och deprimerad. Då kan man ta hjälp av sin egen mor, "om ni har lätt att dra jämnt med henne. Om ni tycker att hon är överlägsen och fortfarande behandlar er som ett barn bör ni inte vända er till henne".

Om barnafaderns roll skriver han att den stackars fadern är en fullständig utböling på förlossningen medan modern åtminstone vet att hon står i centrum för uppmärksamheten. "Han får gå i ensamheten och vänta i timmar medan barnet föds, och känna sig onyttig och ynklig", beskriver Spock tiden på förlossningen.

Väl hemma är det bra om fadern kan visa sig vara en verklig far redan från första början, det blir enklast så, och "man kan mycket väl vara en varmhjärtad far och en riktig karl på samma gång". Men han menar naturligtvis inte, understryker han, att fadern måste ge precis lika många flaskor eller byta precis lika många blöjor som modern, men han kan mycket väl göra sådant då och då.

Om fadern har tid kan han också gå med barnet till doktorn. Då får han tillfälle att komma fram med "sådana frågor som bekymrar honom och som han inte tror att hans hustru inser betydelsen av. Det tycker också doktorn om".

Om man som nybliven mor känner sig deprimerad under den första tiden ska man försöka koppla av från den dagliga barnavården genom att "gå på bio, till något skönhetsinstitut eller skaffa sig en ny hatt eller klänning". Sedan måste man, trots att man har mycket att göra, betonar Spock, också komma ihåg att ta hänsyn till sin man, som kanske uppför sig reserverat och känner sig åsidosatt när alla övriga i familjen inte har ögon för annat än barnet.

Jag läser vidare och kommer säkert att publicera fler visdomsord från dr Spock. Jag ser ju S i ett helt annat ljus nu, stackaren. Det är inte lätt att bli far! Men det är ju en tröst att veta att han, trots allt, kan vara en varmhjärtad far OCH en riktig karl på samma gång, bara jag kommer ihåg att bekräfta honom, och gå på skönhetsinstitut nu och då för att inte riskera att bli allt för deprimerad.

Färdigläst

Ok, klockan är 02.10 och boken utläst. Den var bra.

Bra skit

Jo, den blev riktigt god, kycklingen!

Nu ska jag panikläsa Himlen börjar här av Jandy Nelson inför vår träff med bokcirkeln på onsdag. Men det gör inget, för den är bra, än så länge i alla fall.

Har du en apa i kalsongerna, eller är du bara glad att se mej?

Aftonbladet idag:

Insomnia inte bara p g a läskig läsning

Gårdagen var mycket lugn. S var sjuk och jag bara klen som vanligt. Vi kollade filmen The Iron Lady, om Margaret Thatcher, vilken var helt ok. I vanlig ordning kunde jag sedan inte sova, och det berodde inte på något sätt på att filmen skulle ha varit otäck, för det var den inte.

Däremot var boken jag läste ut efter filmen, Nattfåk av Johan Theorin, rätt otäck. Jag har haft lite problem med att läsa den när S har varit på jobb och jag har sovit ensam, eftersom den var så läskig (mycket död och övernaturliga inslag). Jag har ju förstås haft Fröding som sällskap, men han är inte mycket att hålla i då det blåser, dessutom är han själv mörkrädd och ser hjärnspöken överallt. I natt låg dock S och förkylningssnarkade bredvid mej, så det var inte otäck litteratur i min ensamhet som var orsaken till min sömnlöshet. Snarare min stora mage och oförmåga att ligga på rygg. Eller mage. Eller sida heller för den delen.

Filmgodis



Fröding är mörkrädd



I natt läste jag ut "Konsten att tala med en änkling" av Jonathan Tropper

Mina sömnlösa nätter läser jag mycket, gärna i halvsittande ställning för att halsbrännan inte ska bli så svår. Här om natten läste jag ut Konsten att tala med en änkling av Jonathan Tropper. En lättläst och humoristisk roman om kärlek och sorg där huvudpersonen Doug har förlorat sin fru i en olycka och försöker komma på benen igen. Trots att det inte blir allt för djuplodande griper boken tag i en, och det är svårt att lägga den i från sig. Jag älskar språket han använder sig av, och skrattar högt åt beskrivningarna flera gånger. Just så här skulle jag också vilja kunna skriva.

Medan jag läste fick jag en känsla av deja vu, temat och stilen kändes bekant. Sedan kom jag på att Är det någon där av Marian Keyes faktiskt påminner rätt mycket om den här boken.

Konsten att tala med en änkling - Jonathan Tropper - Pocket (9789186634100) | Bokus bokhandel

Detta inlägg är ett försök för att se om jag kan lyckas länka min blogg från Bokus.

Edit: Det funkade tydligen inte med Bokus. Måste ha gjort nåt fel...

Edit 2: Jo, nu funkade det! Nu har jag lärt mej hur man pingar sin blogg!