Sommarfunderingar

Sambon sista semester-/föräldraledighetsdag idag (ja, vi hör till de där typiska svenska familjerna där papporna tar sin  föräldraledighet i juli, och ja, jag skulle gärna vara så egoistisk att jag skulle sno åt mej hela föräldraledigheten själv, eftersom jag tycker att det är så fett najs att inte behöva jobba! Sug på den!!) (Fast jag är ju godhjärtad också, och så tycker jag ju att Lilla A ska få hänga med sin pappa och bla bla bla, jämställdhet osv osv. Men jag vill ändå slippa jobba, för jag har ingen lust!)

Jäklar, jag hör ju hur min argumentation ovan påminner om 15-åringens när hon inte ville sommarjobba. "Jag har ingen lust, jag vill hellre sola och bada!" No shit, det vill jag också!

Men nu var det ju inte det jag skulle skriva. Jag skulle ju berätta hur snabbt sommaren har gått, och hur sorgligt det känns att ledigheten är över (nu måste jag t ex ta alla tidiga morgnar själv). Imorgon försvinner S iväg på ett 24-timmars arbetspass, och det blir väldigt tydligt att vardagen närmar sig. En vardag, som för mej som föräldraledig, består av hushållsarbete och matlagning som jag ändå aldrig hinner med.

Samtidigt ska det bli lite skönt med lite mer rutiner (måste köpa en kalender imorgon), som skola för teensen och att varannan-helgumgänget drar igång igen. Jag skulle vilja börja sjunga i kör till hösten, men blir alltid så självförtroendeknäckt och mesig när det är dags, så jag fegar ur och vågar inte gå på antagningsproven. Kanske den här gången. Träningen ska iallafall dra igång.

Jag älskar sommaren, men eftersom jag lätt blir lite för intensiv i det jag företar mej brukar jag tycka att det är rätt skönt när hösten kommer och det blir vardag igen. Och nu är det ju inte riktigt slut ännu. Det är ju faktiskt ett par veckor kvar, och en massa lediga dagar, som ju brandmän har. Med fint väder, förstås.

 Kvällspromenad i sommarvärmen i förrgår

Lilla A och jag vilar oss i form

Allt ljus på Uppsala

Vi tog oss ut en sväng igår kväll. Först blev det lyxfika och sedan en liten promenad i stan. I november pågår "Allt ljus på Uppsala" där olika konstnärer har belyst byggnader och annat i stan, så vi passade på att titta runt på en del av installationerna.

Dansa - pausa, eller vart tog konditionen vägen?

Dansa - pausa sjunger Panetoz i årets sommarplåga. För min del blir det inte så mycket dans, däremot kan jag utveckla konceptet till att gälla promenera - pausa, klä på sig - pausa, plocka upp något från golvet - pausa, äta - pausa, ja t o m vila - pausa, eftersom jag ibland känner mej yr och får andnöd om jag ligger i fel ställning. Jag blir numera andfådd så fort jag rör mej minsta lilla, och förstår precis hur KOL-patienter känner sig. Jag inser dock att genomslagskraften i en sådan låt kanske inte skulle bli så stor.

Redan efter att ha varit gravid i ca två veckor började jag flåsa, och fick be S gå långsammare om vi var ute och promenerade. Mycket märklig känsla, eftersom jag med min rastlösa kropp i vanliga fall rusar fram. Nu, snart 8 månader senare, är min marschtakt ett skämt. Jag går med små myrsteg, och blir omsprungen av igelkottar när jag är ute.

Det här börjar kännas lite tröttsamt, i dubbel bemärkelse. Jag räknar ner och vill börja träna igen. Förutom att jag saknar konditionen, är de små muskler jag ägde också ett minne blott, eftersom jag större delen av graviditeten har mått så illa så träning inte har varit att tänka på. Dessutom antog min mage redan runt v 15 en märklig strutaktig form, eller fick liksom något slags ås på mitten, något som enligt barnmorskan berodde på separerade magmuskler.

I fredags var vi och hämtade ut Fisens åk och babyskyddet som vi lite snabbt beställde. Vi insåg att det kanske var dags att se till att ha grejerna hemma, då han/hon började visa tecken på att vara på väg ut förra veckan. Den där barnvagnen kommer förmodligen att nöta asfalt ett antal mil i Upplands underbara vinterväderlek. Men promenader ska ju vara bra för formen har jag hört, så jag ser fram emot det.

Fisens åk, fyllt med babyskydd, sittdel, väskor. Den har bra lastningskapacitet!

Det här med barnvagnsköpet, det är en annan historia. Vi skulle ju köpa begagnat. Det får bli ett annat inlägg.

Resten av helgen som gick

Förutom barnloppis hann vi med lite annat i helgen också. Vi shoppade på Jula,

prövade grannens cykel i regnet,

testade gungorna på gården,

 och sysselsatte oss inomhus.

Fisen fick också lite fina presenter, bl a  den här spikbrädan med tillhörande hammare som gått i arv sedan 50-talet, och är välanvänd, som synes,

en katt i trä,

en klassiker från Brio,

och en liten mugg. Så fina, tack!

På söndagen hann vi också med ett besök till Iittala-outleten i Örsundsbro, där jag uppdaterade min samling av porslin. Precis vad graviditetspenningen ska gå till. Not.

Men visst var de fina! Två flata tallrikar från Rörstrand i serien Swedish Grace och en Arabia-skål.

Bror med familj åkte hemåt vid lunchtid på söndagen och sedan har jag mest vilat mej. S har jobbat och kommer hem först i eftermiddag.

Graviditetspenning och revbenskick

Jag glömde ju nämna att jag äntligen har fått beslutet från Försäkringskassan att jag är beviljad graviditetspenning fr o m den 15/9, eftersom jag har ett så krävande arbete! Yesss! Egentligen förändrar det ju inte så mycket i praktiken, men det är ändå en skön känsla att inte vara sjukskriven. Det känns lite mer "normalt".

Övrigt värt att nämna är att Fisen numera behärskar konsten att sparka sin mamma på revbenen. Inifrån. Han/hon växer och utvecklar ständigt nya förmågor, till sina föräldrars stolthet. Men revbenssparkar? Är det riktigt schysst det? Bit inte den hand som föder dej, finns det visst ett talesätt som säger.

Och så är jag glad över att jag lyckades knäppa igen min gula regnjacka på vägen till jobbet idag. Den funkar fortfarande, trots magens storlek.

Min gula regnjacka, tidigare i somras, med en inte lika stor mage



Höstrött