Det ljuva livet

Man vet att man är småbarnsförälder när mobilen autokorrigerar supersnygg till supersnorig...

Second hand

Det har blivit lite av en grej, en sport nästan, att inte köpa något nytt i klädväg till Lilla A. Jag tycker det är fantastiskt roligt att gå på loppis, och när man är ute efter barnkläder kan man ju nästan köpa hur mycket som helst eftersom det är så billigt. Dessutom har vi haft turen att få ärva väldigt mycket av Lilla A:s kusin, samtidigt som vi har fått en del av andra vänner och släktingar.

Att köpa begagnat har många positiva aspekter, dels talar snåljåpen i mej, men också miljövännen. Det känns ibland väldigt onödigt att köpa nya (dyra)  kläder som kanske kan användas bara någon månad innan de har hunnit bli för små.

Iallafall hade jag inte riktigt uppdaterat mej i vad som fanns i Lilla A:s garderob, och plötsligt hade hon nästan inga bodys som passade. Det här upptäckte jag ungefär en vecka innan vi skulle resa bort, och eftersom barnet smutsar ner ett par-tre utstyrslar per dag och vi skulle vara utan tvättmaskin en vecka blev det bråttom.

Fast besluten att inte falla för frestelsen att köpa nytt började jag hetssurfa på Tradera. Oftast har jag varit väldigt nöjd med det jag har budat hem, men den här gången blev det en besvikelse. Dels hade jag inte tid att hålla koll på mina auktioner, så jag missade de jag helst ville ha, genom att bli överbjuden de allra sista minuterna, dels hade jag inte hunnit kolla annonserna tillräckligt noga, så mycket av det jag fick hem var väldigt slitet. Och egentligen tycker jag bättre om att gå på riktig loppis och slippa fraktavgiften, som blir förhållandevis hög på plagg som i sig själva kostar kanske 15 kr.

Men nu har iallafall barnet 6 nya bodys att kladda ner. Bra där!

Här kommer lite Mallorca-bilder. Skriver mer om resan imorgon om jag får tid.

Vi hyrde bil och gav oss upp i bergen. Second-handungen klär sig för dagen i ärvda velourbyxor och kofta köpt på loppis.

Mycket pauser i bilkörningen p g a att barnet inte var lika roat av utsikten från bilfönstret som föräldrarna var. Batman-t-shirt från Röda Korset.

Trött unge på kvällspromenad, uppklädd i loppiskofta och ärvd body med matchande röda fiskar

Hotellet hade en rolig gunga (ärvd body, men scarfen/huvudduken köpte jag faktiskt på plats eftersom hon kastade av sig mössan hela tiden. Den här hölls lite bättre på plats. Jag får väl skänka den vidare till någon annan så att återbrukstrenden upprätthålls.

Solskyddsfaktor

Hela sommaren har Lilla A vistats i utomhus utan någon UV-dräkt. Vi har försökt hålla oss i skuggan, ha kläder på och smörja in henne då det har varit mycket sol. Nu ska vi åka till Mallorca om två veckor och då kändes det som att vi kanske skulle ta och investera i en UV-dräkt iallafall, eftersom det förmodligen blir en hel del häng i solen.

Som den snåljåp/ekonomiska person jag ju är kändes det som att nyinköp var alldeles för lyxigt för ett plagg som kommer att användas endast vid denna enda resa och sedan vara för litet. Tyvärr är jag tydligen också en väldigt slö person, för mitt i allt var det ju inte alls så länge kvar tills vi ska åka.

Hoppsan hejsan, plötsligt fanns ju inte tiden att fundera, välja och vraka, eller vänta och se om det dyker upp något bättre på Tradera. Reorna på stan blev plötsligt mitt förstahandsalternativ. Men strandsäsongen är tydligen slut i vårt land, för det fanns inte en UV-dräkt i någorlunda passlig storlek kvar i stan.

Jaha, tillbaks till Tradera. Klicka på det som finns. Nu har vi inte tid och råd att missa de auktioner som ligger ute. Jag lade bud på två, för att vara på säkra sidan. Måste ju hinna få hem dräkten innan vi åker också, annars är den ju värdelös.

Sedan var det ju som sagt barnloppis i lördags. Och där fanns det UV-dräkter, såklart. Lika bra att köpa en ifall jag förlorar Tradera-auktionerna, eller inte hinner få hem mina vinster, tänkte jag. Hängslen och livrem, liksom. Eller UV-dräkt x flera.

Vi kom alltså hem med den här vackra kreationen (bilden) från loppisen. På kvällen fick jag Tradera-mail - jag hade vunnit båda auktionerna. Alltså två dräkter.

Så nu kan jag verkligen känna mej ekonomisk. Tre UV-dräkter, så här i slutet av augusti är ju precis vad vi behöver. Vad bra det blev. Vi kanske måste boka in en semesterresa till i vinter så att vi får användning för dem innan de är för små. Det känns ju onödigt att lägga ut så mycket pengar på något man knappt hinner använda.

Lilla A poserar nöjt

Hej bebis! Vilken fin dräkt du har!

Sommarfunderingar

Sambon sista semester-/föräldraledighetsdag idag (ja, vi hör till de där typiska svenska familjerna där papporna tar sin  föräldraledighet i juli, och ja, jag skulle gärna vara så egoistisk att jag skulle sno åt mej hela föräldraledigheten själv, eftersom jag tycker att det är så fett najs att inte behöva jobba! Sug på den!!) (Fast jag är ju godhjärtad också, och så tycker jag ju att Lilla A ska få hänga med sin pappa och bla bla bla, jämställdhet osv osv. Men jag vill ändå slippa jobba, för jag har ingen lust!)

Jäklar, jag hör ju hur min argumentation ovan påminner om 15-åringens när hon inte ville sommarjobba. "Jag har ingen lust, jag vill hellre sola och bada!" No shit, det vill jag också!

Men nu var det ju inte det jag skulle skriva. Jag skulle ju berätta hur snabbt sommaren har gått, och hur sorgligt det känns att ledigheten är över (nu måste jag t ex ta alla tidiga morgnar själv). Imorgon försvinner S iväg på ett 24-timmars arbetspass, och det blir väldigt tydligt att vardagen närmar sig. En vardag, som för mej som föräldraledig, består av hushållsarbete och matlagning som jag ändå aldrig hinner med.

Samtidigt ska det bli lite skönt med lite mer rutiner (måste köpa en kalender imorgon), som skola för teensen och att varannan-helgumgänget drar igång igen. Jag skulle vilja börja sjunga i kör till hösten, men blir alltid så självförtroendeknäckt och mesig när det är dags, så jag fegar ur och vågar inte gå på antagningsproven. Kanske den här gången. Träningen ska iallafall dra igång.

Jag älskar sommaren, men eftersom jag lätt blir lite för intensiv i det jag företar mej brukar jag tycka att det är rätt skönt när hösten kommer och det blir vardag igen. Och nu är det ju inte riktigt slut ännu. Det är ju faktiskt ett par veckor kvar, och en massa lediga dagar, som ju brandmän har. Med fint väder, förstås.

 Kvällspromenad i sommarvärmen i förrgår

Lilla A och jag vilar oss i form

Slottsboende kanske?

Vi har turistat lite i vår närmiljö idag och igår. Eftersom vi har funderat lite på att köpa hus kändes slottsbesök som en passande sysselsättning. För att se möjligheterna, liksom. Igår kollade vi in Wiks slott och idag förärade vi Skokloster ett besök.

Fina slott, lite mycket städyta möjligen. Säkert kallt och dragit vintertid. Men fascinerande byggkonst och interiör. Wiks slott är inte öppet för allmänheten, men på Skoklosters slott gick vi en guidad visning. Jag blir så fascinerad över hur man har byggt, att man bara byggde för att visa sin makt och storhet, och sedan knappt använde byggnaden.

Skokloster byggdes av greve Wrangel på 1600-talet för "representation" och han spenderade ca 30 dagar av sitt liv där, enligt vår guide. Han hade ju 10 andra slott att åka till, och dessutom var han mest ute och krigade ändå, och hade inte så mycket tid över för slottsvistelser.

S och Lilla A i entrén till Skoklosters slott

Kollar in betydelsefulla personer på Skoklosters slott

Slottsherren greve Wrangel

Lilla A funderar över om man skulle kunna bo så här

Jag och Lilla A framför Skoklosters slott

S och Lilla A vid Wiks slott

Wiks slott

Wiks slott

Prinsessan Lilla A och slottsherren Fröding hemma i vårt eget lilla slott

Ett lite finare barn

För ett tag sedan fick Lilla A "Pekboken för lite finare barn", eftersom hon ju är just ett lite finare barn. Boken, ser jag nu, är impregnerad med katthår. Inte så fint kanske. Vi har iallafall läst den noga idag, eftersom den, som det står i baksidestexten "bygger karaktär och moralisk styrka". Den beskrivs också som "en porlande källa av kunskap som leder till skarpsinne och öppnar dörrar". Så nu vet ni.

Vilket bildat barn Lilla A kommer att bli.

Sommarklänning

Innan påsk fick Lilla A en klänning som storasyster sytt i skolan. Den är lite för stor ännu, men blir säkert bra till Beach 2013.

BVC och resa

Nu har Lilla A visat upp sina färdigheter på BVC. Hon vände sig elegant och försökte sig t o m på att krypa lite på undersökningsbordet, något som imponerade stort på distriktssköterskan. Vikten var 5775 g och längden 62 cm, vilket stämmer väl med klädstorleken hon använder för närvarande. Längd och huvudomfång följde snyggt sina kurvor, men viktkurvan hade planat ut. Ingen fara på taket än så länge, men Lilla A är definitivt en tunnis.

Mamman är tröttare än tröttast idag, eftersom natten inte har använts till sömn. Istället har Lilla A tränat på att sparkas och slåss med sin mor som slagpåse, och av så mycket fysisk ansträngning blir man ju givetvis hungrig, så däremellan har hon samlat nya krafter genom att äta. Jag var väl inte världens piggaste efter vår norrlandsresa heller, sömnen blir ju lite si så där när man inte är på hemmaplan, både för mor och barn.

Därför ska det nu bli spännande att se vad jag har bokat för resa. Jag var nämligen in till resebyrån efter BVC-besöket och både bokade och betalade en resa till Mallis i september, och kände mej lätt ofokuserad när jag stod där och viftade med mitt bankkort. Dyrt blev det iallafall, så förhoppningsvis har jag bokat något bra.

Alcudia, bild lånad från Apollo

Raggarmunkar

Idag har jag gjort något riktigt svenskt - raggmunk (eller raggarmunkar som vännernas barn kallade dem). Jag kan inte minnas att jag har ätit det en enda gång innan jag flyttade till Sverige. Däremot fanns det något som hette potatisplättar, det kanske var samma sak.

Lilla A har passerat 4-månadersgränsen och får nu också provsmaka mat. För hennes del blev det ragg utan munk, eller munk utan ragg. Ja, ren potatis alltså. Den kom ut oprocessad, med en gång. Som allt annat hon har smakat på. Värst var broccoli, då såg hon ut som om hon tänkte grina och kräkas samtidigt. Hur kunde vi peta in något så fruktansvärt i munnen på henne. Jag kan i och för sig förstå henne.

Helgen i Vasa

Vi är alltså hemma igen, efter att ha spenderat helgen i Vasa hos mina kusiner och min mormor. Trots resfeber och mental stress innan gick allting väldigt bra, och det var en lyckad helg.

Lilla A vet att man måste hålla reda på tågbiljetten om man ska kliva av på Arlanda

Det är ansträngande att resa

Till vår stora förvåning stod det en älg inne i tax-freeebutiken. Hur hade den kommit genom säkerhetskontrollen?

Vi flyyyger!

S och Lilla A kollar anslutningsflyg i Helsingfors



Väl framme i Vasa kan man spela gitarr

Lilla A myser med sin gammelmormor

Man kan också spela sällskapsspel. Stor koncentration när reglerna gås igenom.

Vardagssysslor

Vi fortsätter att pröva nya saker, så idag har vi åkt stadsbuss. Detta var betydligt enklare än tågkrånglet, inte besvärligt alls faktiskt. Lilla A kan inte uttala sig för hon sov hela tiden. Hon har dock också provat nya saker idag, nämligen att dricka ur nappflaska, vilket visade sig vara betydligt svårare än att åka stadsbuss.

Lilla A åker buss - hur lätt som helst!

Annars rullar dagarna på. Lilla A växer och blir större och större. Imorgon är hon tre månader. Dagarna ägnar vi åt att skratta åt bebisen i spegeln, som oftast är glad, vi går promenader i snålblåsten, sjunger om bockarna Bruse och tar någon fika med föräldragruppen där vi jämför våra avkommors färdigheter.

Någon vänlig själ har stickat varma sockor, mössor och halsdukar till statyerna i stadsparken så att de inte ska behöva frysa, såg vi under en av våra promenader

Vardagsgöromål som var en självklarhet förr, så som att slösurfa, klämma finnar framför badrumsspegeln, duscha länge eller blogga får nu stå åt sidan för mer föräldrarelaterade sysslor. Men det är fantastiskt skönt att få vara hemma, jag kan gladeligen äta gröt varje dag för att få föräldradagarna att räcka så länge som möjligt.

Glad bebis

Hemma igen

Helgen på Åland gick riktigt bra. Båtresan dit kändes något lång, medan helgen i övrigt kändes kort. Lilla A har sovit bra på nätterna och dagtid har hon umgåtts med bl a kusin V och Momi. Vi hann också träffa lite vänner, och ta promenader i åländskt vinterväder.

Lilla A har börjat suga in underläppen, och ser så rolig ut

När man är liten får man sitta på köksbänken

Häng med kusin. Lilla A ser så förskräckt ut på den här bilden, och jag skrattar varje gång jag ser den

Det känns emellanåt tråkigt att ha släkt och vänner så långt borta, och ibland leker vi med tanken att flytta "hem", men än så länge har vi inte kommit riktigt dit.

Nu är vi hemma i vardagen igen. S jobbar och Lilla A och jag ska strax gå till BVC. Vi fick ett telefonsamtal att tiden som vi hade nästa vecka måste bokas om, så nu blir det plötsligt vaccinering idag istället!

Idag har också en kille från sängbutiken Sova varit här och tittat på sängen Hilding med sin knarriga gavel, och vi kommer att få en ny sådan. Gavel alltså, förhoppningsvis en tyst sådan.

Identitetskris

Jag är numera en sådan där mamma som lunchar med mammorna i min föräldragrupp om dagarna. Eller har åtminstone gjort det en gång. Det var väldigt trevligt, dock. Ovanligt, men trevligt.

Numera har vi också en Facebook-grupp där vi kan annonsera om våra luncher och lattefikor. Mycket innerstadsaktigt.

Jag lider nu ingen brist på socialt umgänge, och har också turen att ha flera vänner som är föräldralediga samtidigt som jag, men måste ändå, med viss skam, erkänna att det var något speciellt med att ventilera barnbajs, sovvanor, amning och brist på rutiner med mammor med bebisar lika gamla som Lilla A och som är lika nya i föräldrarollen som jag.

Jag pratar alltså om mej själv nu. Jag, som i ett annat liv, aldrig kunde se mej själv i närheten av en spjälsäng, och som glatt förespråkade barnfria avdelningar på flyget, önskade öronproppar om jag tvingades utstå mer än en sekund av barnskrik och som suckade högt åt barnvagnarna som tog upp all plats på trottoaren.

Just denna jag är alltså numera en lattemorsa. En något plufsig och otrendig lattemorsa, men ändock en lattemorsa. Herregud, vilken identitetskris!

Den här numera lattemorsan har också nöjt berättat för alla intresserade att vår lilla bebis minsann alltid sover så snällt och tyst i bilen. Jag kan uppdatera detta med att hon brukade göra det, fram till alldeles nyss.

På vår hemresa från svärisarna i Dalarna skrek hon så hysteriskt att vi tillsist var tvungna att stanna bilen, och jag fick hala fram brösten. Jag har full förståelse för tonåringarnas irritation. Eller rättare sagt, mitt gamla jag har det. Mitt nya jag knäpper oberört upp tröjan på en parkering i Heby när det är 10 sköna minusgrader ute. Identitetskris, som sagt.

Lösskägg och medelstor fisk

Att det har varit stiltje på bloggen några dagar beror inte på att något har inträffat. Vi har helt enkelt varit enormt upptagna. I helgen har Lilla A:s mormor varit här och på söndagen var vi på 1-års kalas.

Vi är på kalas, och tog bara kort på oss själva. Lilla A testar klänning för första gången.

Lilla A:s mormor envisas med att prata finska med sitt barnbarn (och vill därför bli kallad "Momi"). S tycker att de här ofrivilliga finskalektionerna är väldigt inspirerande och passar på att lära sig nyttiga och användbara fraser, så som "Var är hennes lösskägg?", "Det här är en medelstor fisk" eller "Mamma har en liten rumpa" (han sa "medelstor" först, men jag rättade honom med bestämd röst).

Lilla A gymmar (och har på sig sitt randiga "lösskägg")

S jobbade hela dygnet (och passade på att vila upp sig), så jag och Lilla A:s Momi städade bl a toaletten och kollade på Bond-film.

Små barn under 2 år ska inte titta på tv, det blir lätt lite för intensivt. Men han den där James Bond var ju så häftig...

Idag har jag ställt upp för forskningen och deltagit i en studie på kvinnokliniken. Jag har fyllt i olika formulär, suttit vid en datorskärm och klickat i vilken färg olika ord varit skrivna med, memorerat nummerserier och läst upp dem baklänges samt fått elektroder klistrade runt ögat för att mäta mina blinkningar när jag hörde skrämmande höga ljud i hörlurar. Allt detta för att studera hur dåligt man fungerar när man t ex är hormonell och sover för lite.

Att föda barn på ett universitetssjukhus medför att man blir tillfrågad om man vill medverka i otaliga studier, och jag och Lilla A är med i fyra stycken. Idag kunde man så tackvare min medverkan i en av dem bl a bevisa att man inte kan rabbla siffror baklänges när man inte har sovit. Så nu vet ni.





Föräldragrupp och brandstation

Igår var det första träffen för föräldragruppen. Där satt plötsligt Lilla A och jag tillsammans med tio andra bebisar och deras föräldrar, mestadels mammor. En blandad samling människor får man väl lov att säga.

Det var dock kul att träffa på några som gick samma föräldrautbildning som vi innan förlossningen, och få se deras bebisar. Lilla A var den minsta bebisen i hela gruppen (idag har vi varit på BVC och hon väger 4650 g och följer sin kurva).

Efter föräldragruppen åkte jag och Lilla A till S jobb och visade upp oss, eller Lilla A visade upp sig, jag kände inte att jag hade så mycket att visa upp. Jag passade istället på att träna lite. Mycket praktiskt att S jobbar på en brandstation (vilken också råkar vara min gamla arbetsplats).

Redo för utryckning

Lilla A och mamma tränar

Hitta bebisen

Söndagsfika

Igår premiärfikade vi på stan. Och jag premiärvisade brösten offentligt, eftersom Lilla A snabbt beställde mat till sig själv när vi kom in på caféet.

Lilla A har redan tröttnat

Nya färdigheter

Lilla A övar sig på att lyfta huvudet, och jag övar mej på att göra nya grejer på bloggen.

Dubbelt upp

Idag har vi haft tvillingbesök, tvillingarna A och E, 4½ månad gamla, har tillsammans med sin mamma (<- länk) hälsat på. Efter en bussresa som inte var en odelat positiv upplevelse lyckades de ta sig hit. Lilla A och jag har inte varit så äventyrliga att vi har vågat oss på att åka buss ännu.

Mycket fikaro blev det inte, och kaffet dracks mestadels stående eller sittande på golvet, men det var kul att träffas och intressant att se hur man hanterar två, inte alltid glada eller nöjt sovande, bebisar samtidigt.

Lilla A kändes plötsligt väldigt lätthanterlig och stillsam. Pinsamt att gnälla, liksom... Fast väldigt söta var de! Och inte ett enda kort tog jag, det fanns liksom inte tid.

Nu jäklar - gymmet nästa

Idag har Lilla A och jag varit och hälsat på på jobbet. Kollegorna var imponerade men inte Lilla A, hon öppnade ögonen en kort stund och valde sedan att blunda resten av besöket. Ointressant.

Jag passade också på att fixa rekvisition till gymmet, så nu jäklar ska det tränas! När S kan gå med barnvagnen, Lilla A är på rätt humör, och allt annat stämmer (mitt humör, inspiration, träningskläder som passar på postgraviditetskroppen etc). Jag kanske inte ska ha allt för stora ambitioner så här i början, men nu KAN jag iallafall träna när förutsättningarna är de rätta.

Vi satsar väl på "Beach 2023" (det lär ju ta ett tag att få den här kroppen i trim)?! Eller vänta, då är jag ju nästan pensionär. Det kanske blir vassen-all-time framöver.

Märklig dygnsrytm

Jag fortsätter att tjata om sömn, till er allas stora glädje. I natt har Lilla A återigen sovit som hon brukar, från klockan 01 ungefär. Jag, däremot kunde inte sova, och har legat vaken från 02 till 06, då jag gick och lade mej i det andra sovrummet. Jag blir GALEN på det här! Varför kan jag inte sova på nätterna?

Någon gång på förmiddagen gick jag iallafall tillbaka till sängen, och S gav sig ut på en springtur. Jag måste ha somnat till ordentligt, trots att det inte kändes så, för Lilla A och jag har sovit till kl 13.35! Gissa om jag blev förvånad då jag tittade på klockan. Det blev inte mycket dagsljus för oss idag. Och nu är klockan 16.30 och jag är den enda i hushållet som är vaken.