Munskänk

Ösregn gjorde att vi bestämde oss för att lyxa till det med en taxiresa till Arlanda istället för det planerade tåget. Särskilt lyxigt kändes det dock inte eftersom Lilla A skrek hela vägen. 

Nu är iallafall vi och vår nya vagn, som vi hittade på Blocket igår, incheckade, och på gång. Lilla A avnjuter sen middag bestående av grönsaks- och kycklinggryta inne på Terminal 2. Den är ok, inte giftig, explosiv eller så, eftersom S var tvungen att provsmaka vid säkerhetskontrollen. Än så länge mår han bra, eventuella explosioner härrörande från magregionen sparar han tills vi är ombord på planet. 

Möbelmarodören

Lilla A, som numera har tänder både uppe och nere, har idag gjort åverkan på sin första möbel. Hon smakade på vårt soffbord av massiv ek. Hoppas att det smakade gott åtminstone.

Ute och cyklar

Jag befinner mej i Norberg, ett ställe jag knappt hade hört talas om tidigare. Igår var det folktomt, då var vi här och hämtade nummerlapp. 

I morse såg det ut så här. 

S cyklar Engelbrektsturen, 8 mil i 28 graders värme. Jag har huvudvärk fast jag endast rört mej några meter till fots. Eliten gick precis i mål, jag antar att jag får vänta en stund till på S. 

Värmebölja

Vi steker i Dalarna i 29 grader och övar oss inför Prag där det är någon grad varmare. 

Resevagn

Idag har vi försökt bestämma oss för vad vi ska införskaffa för resebarnvagn. Det där med barnvagnar är en djungel, för er som inte kände till det. Först måste vi bestämma vad som är viktigast för oss - ska den vara liten och lätt att bära omkring eller skön att köra, för det verkar inte gå att kombinera de två egenskaperna. När vi bestämt oss för det måste vi ta ställning till om den ska vara bakåtvänd, ha vridbara hjul, små eller stora hjul, kosta en förmögenhet eller vara billig, och om den ska vara begagnad eller ny.

Vi (läs: jag) bestämde mej för en Brio Spin. Visserligen framåtvänd, men hyfsat liten, utan att ha löjligt små hjul, och med nästan fullt liggläge. Jag hittade två till väldigt bra pris på Blocket. Lycka! Men nu svarar ingen på mina mail eller telefonsamtal. Och imorgon åker vi till Dalarna, och där finns det minsann inga Brio Spins att få tag på. Inte enligt Blocket iallafall (fast det går ju inte så bra för mej här hemma heller vad det verkar) Jag måste ju ha den innan vi åker på vår resa, annars faller ju hela idén med en resevagn.

Lilla A på stranden på Åland. Solhatten ramlade i vattnet, men ett par byxor funkade nästan bättre att ha på huvudet. Och sand är tydligen gott.

I morse stod hon och beundrade sin spegelbild i ugnsluckan. När jag skrev på Facebook att det var en bebis i ugnen menade jag inte att jag var gravid, vilket blev den stora frågan, utan syftade på spegelbilden. Nej, jag är inte gravid, så nu vet ni.

Resa

Efter tre dagar i stan har jag lappsjuka. Jag längtar tillbaka till Åland, den här staden är helt död i juli, som en enda lång söndag. På Åland håller dock bror på renoverar och har rivit ut väggar, och svägerskan och Lilla A:s kusin har åkt till Gotland.

Gotland verkar ju trevligt, tänkte vi, och kollade upp lite tider och priser. Det fanns i princip inga tider kvar, och priset var HÖGT. Typ södernresa. För inte ens tre dagar. Så vi bokade en resa till Prag istället. Hej Tjeckien, vi ses på tisdag! Nu behöver vi bara en barnvagn, typ sulky, som man kan köra på kullerstensgator utan att barnet får hjärnskador eller föraren ett nervsammanbrott.

Denna vagn/sulky får heller inte kosta en förmögenhet (typ som Gotlandsresan), för då har vi inte råd att äta i Prag. Och så blir det så jobbigt om den går sönder på flyget, för jag orkar inte krångla med Czech Airlines om trasiga vagnar. Det gör jag bara max en gång om året, och då helst med SAS.

Tillbaka i Uppsala

Vi är hemma sedan i fredags förmiddag. Tiden har ägnats åt att tvätta och installera sig. Samt att barnsäkra - detta obehagliga ord. Lilla A har lärt sig massor med nya saker under de 5 veckor vi knappt varit hemma, och vi har inte hängt med. Så nu springer vi nervöst omkring i lägenheten och plockar bort farliga sladdar och tunga saker som kan ramla ner.

Sista dagen här

Har jag några läsare kvar efter de senaste veckorna? Det har varit glest mellan statusuppdateringarna, men det är inte för att jag har tröttnat, jag tycker fortfarande att det är superroligt att skriva, utan för att tiden inte har funnits. Att umgås med familjen har känts viktigare än att sätta sig vid datorn. 

Imorgon åker vi tillbaka till Sverige, sommarveckorna med tonåringarna är över och katten har tjatat hål i huvudet på kattvakten där hemma. Just nu ösregnar det ute och det känns som en bra sista dag. 

Vi har sammanfattat vad som varit bra och mindre bra under vår vistelse här, och det verkar som om det mesta varit bra. Mindre bra för min egen del är väl att jag skulle önska mej lite mer energi. Jag skulle så gärna ha umgåtts mer med vänner och bekanta och det var så mycket jag hade tänkt göra som jag inte har hunnit med. 

Nu återstår tre lediga veckor med sambon, helt utan några planer. Det ska bli spännande att se vad vi hittar på, för känner jag mej själv rätt så klarar jag inte av att sitta still och pusta ut allt för många dagar innan rastlösheten börjar krypa i kroppen. Någon som vill hitta på något?

De sista dagarna

Vår ålandsvistelse börjar sakta lida mot sitt slut. 4 ynka dagar är allt som är kvar av 15-åringens sommarjobb och sommaren som skulle bli "den värsta i mitt liv". Det är tufft att bo trångt och på varann, så många personer som vi har varit, men det känns ändå lite vemodigt att det snart är över. Det har ju gått så himlans snabbt!

Lilla A har gjort stora framsteg. För ca två veckor sedan lärde hon sig sitta. Nu tar hon sig ur sittpositionen, kryper och sitter på knä. Hon har t o m rest sig upp på fötterna med stöd mot en liten pall. 

Tidigare ikväll anlände 15-åringens kompis, som ska vara på besök några dagar. Och det låter inte alls som om de här 5 veckorna har varit så hemska när man hör på snacket. Snarare verkar det ha varit rätt kul. Och karaktärsdanande, tänker vi vuxna, men det säger vi inte. 

Nu är det nedräkning. Några få arbetspass för vissa, några dagar med gräsmattehäng för andra. Förhoppningsvis sol, vackert väder, och fredlig stämning fram till fredag då vi åker tillbaka till Sverige. Och tar semester efter semestern. 

Sömnlöst

Lilla A har ingen lust att sova. 

Nehej...

Roligare än så här blir det inte. Ni får vänta på att jag återfår lite mer energi innan jag lyckas prestera något intressant och läsvärt här på bloggen. För idag har vi sovit två omgångar på dagen, varit och handlat, tvättat två maskiner tvätt och hängt upp samma tvätt (det verkar ju onödigt att hänga upp annan tvätt än den man tvättat, eller hur). Nu ska bebis äta gröt, och sedan ska vi nog sova lite till. Spännande, eller hur?

I väntan på nästa inlägg kan ni titta på bilderna av Lilla A som i veckan som gick lärde sig sitta utan stöd. Än så länge har hon inte kommit på hur man tar sig UR positionen, så vi passar på att njuta av det tillfälliga lugnet.

Jag ska också passa på att njuta av en god bok, men inte riktigt på samma sätt som Lilla A. Biblioteket har skickat ett antal ilskna kravbrev på Två soldater av Roslund & Hellström. Bra bok, men min tid har inte riktigt räckt till.

Eckerölinjen

Vi sitter på Eckerölinjen och försöker hålla oss vakna. Alla är lika trötta - jag, S, och Lilla A. Men än så länge är det bara Lilla A som suger på tummen. Vi ska hem några dagar, tvätta och packa om. Och förhoppningsvis sova gott i vår egen säng. 

I dagarna har vi haft syverkstad, och Lilla A:s storasyster har sytt likadana fiskbensshorts till kusinerna. 

Händelserik dag

Lilla A och jag har hälsat på en liten liten bebis idag. Bara 5 veckor gammal och så söt. Och spinkiga Lilla A var för en gångs skull den stora tjejen, vilket hon visade genom att riva ner den lilla bebisens alla leksaker i hennes babygym, och hoppa i hennes mammas soffa. 

Andra spännande saker hon har gjort idag är ätit frigolit (jag såg skymten av en bit i munnen innan den åkte ner, hoppas det är ofarligt), ätit gräs, kissat på kusinens filt och åkt båt. Det sistnämnda får ni en bild på. Och försök bortse från att de inte har flytvästar på sig. 

Nu sover den lilla som Pippi Långstrump - med fötterna på kudden. 

Fröding är inte nöjd

Vad Fröding tycker om den nya dietmaten? Den smakar skit, hälsar han. Det har han också försökt tala om för oss sedan klockan 5 imorse. Han sade det t o m så högt att Lilla A vaknade, och S tillsist fick nog av allt tjat och åkte tidigare till jobbet.

Kattmat

Jag och S är trötta. Trötta och slitna. Förutom att vi är relativt nyblivna småbarnsföräldrar brottas vi med en mängd omständigheter som jag inte velat skriva om, både för att vissa saker känns privat, och av hänsyn till de inblandade. Vi går iallafall runt och längtar efter gemensam ledighet och lugn och ro, samtidigt som vi har nerverna på utsidan.

Att ha nerverna på utsidan innebär att man lätt blir irriterad. Och att situationer som man kan irritera sig på uppstår lättare än vanligt (nu pratar jag om småsaker som t ex glömda prylar, kommunikationsproblem och missförstånd, tjafs om vem som ska göra vad, och vem som är tröttast och därmed har störst rätt till sovmorgon).

Igår på Coop började vi således gräla. Om en verkligt upprörande sak. S frågar mej en, i mitt tycke, idiotisk fråga: "Hur mycket kattmat behöver vi?" Som om jag besitter någon särskild kunskap om kattmatsåtgång som inte han har. Och jag vet ju inte heller hur länge katten kommer att leva, och äter gör den ju varje dag. Därför kunde jag inte svara på frågan.

Jag tyckte alltså att han kunde fatta beslutet angående hur många burkar Mjau som skulle läggas i kundvagnen utan att rådfråga mej, som plötsligt blev någon expert i ämnet. Och så blev jag jättesur, och undrade om jag var tvungen att fatta alla beslut i vår relation och han tyckte att jag överreagerade på en skitsak. Och sedan surade vi i flera timmar.

Idag har Fröding varit hos veterinären p g a sin klåda och viktnedgång. Man misstänker i första hand allergi, men det kan också röra sig om lever- eller njurproblem som gamla katter ofta får, eller struma. Hur som helst ska han nu äta specialfoder, så kattmatsburkarna som inhandlades igår och som gav upphov till en tillfällig svacka i vårt förhållande kommer nu att förbli oöppnade. Frågan om hur mycket kattmat vi behövde var alltså på ett sätt befogad. Synd att jag inte förstod det då bara...

Springande minuter

S kom hem från en löparrunda, missnöjd och muttrande. Det hade tagit 47 minuter, vilket tydligen var dåligt. Han glömde dock bort att nämna något om sträckan, och mej veterligen brukar ju sträcka och tid samspela när man värderar resultatet. 

Fast det är klart, hade jag lyckats hålla min kropp i tillståndet "springande" under 47 minuter hade jag nog varit ganska nöjd. Och tänker man så är ju resultatet bättre ju längre tiden är, eller hur! Och om sträckan också var jättelång måste ju resultatet vara superbra. Han är en jävel på att springa, den där S. 

Ditt och datt

Är hemma och mellanlandar några dagar. Midsommar var vi alltså i Avesta och strax är det dags för Åland igen. Jag behöver bara pusta ut lite, och ladda batterierna en smula. Att få företaget "Utvidgade Familjen AB" att gå runt är emellanåt en slitsam syssla, och jag är en sliten mamma.

Ikväll har vi haft bokcirkelträff hemma hos mej, och det är alltid lika trevligt att träffas och nörda in oss. Till den här gången läste vi Stål av Silvia Avallone, och den fick höga betyg av alla. Mycket bra sommarläsning som jag kan rekommendera.

Imorgon ska katten Fröding på besiktning till veterinären. Jag har inte informerat honom ännu, då han kommer att bli mycket upprörd över detta. Det brukar vara stora problem att få in honom i transportburen, öppningen är helt enkelt för liten. Transporter med Fröding involverad brukar också medföra kroppsskada på de som befinner sig i närheten av tassar och tänder. För att inte tala om de skador eventuella veterinärer riskerar att råka ut för. Dödsfall har inträffat. Fast den uppgiften kommer i och för sig från Fröding själv, så jag skulle nog ta den med en nypa salt.

Angående MOPEDEN har styrelsen (som jag ju numera själv ingår i) observerat att det står ett extra fordon i vår parkeringsruta, och jag fick en påknackning angående detta. Det var tydligen inte helt ok. Man ska bara ha ett fordon i sin parkeringsruta. Fast sedan kom vi överens om att mopeden nog egentligen inte är ett fordon, så den får stå kvar. Fast det sa jag inte till den, för den skulle ha blivit så ledsen då, jag menar, vadå "inte ett fordon"? Vilken kränkning!

Midsommar

Midsommarafton i Dalarna är avklarad, med osedvanligt varmt under dagen, men traditionsenligt regn på kvällen. S och jag var de trötta småbarnsföräldrarna  och gick hem och lade oss pinsamt tidigt.

   

Vi välkomnades av den åländska flaggan på stugväggen när vi kom fram. 

Mopeden

Jag förstår att ni alla har väntat med spänning på att få höra hur det har gått med MOPEDEN. Ja, hur har det då gått?

Mopeden fick sig en åktur för lite service på S jobb, en tripp på drygt 3 mil. Resan tog uppskattningsvis en timme. En härlig timme i arla morgonstund en dag föregående helg, då S kunde njuta av fantastiskt vackert väder, lyssna till fågelkvitter och känna vinden fladdra i sin fluffiga morgonfrisyr. 

Hemresan var inte lika skimrande. Efter 3 km dog mopeden. I ösregn, minusgrader och uppförsbacke åt alla håll. Dessutom blåste det nog storm också, och magen var tom. Det var bara att ta tjuren i hornen, eller mopeden i styret och börja släpa. Mopeden väger blygsamma 86 kg. Det är tur att min sambo är en muskulös man. Och att det finns tåg att tillgå i nödsituationer som denna. 

Mopeden har sedan stått på S jobb och skämts i ett hörn, fram tills ikväll då han hade tid att ta sig en titt på den igen. Jag vill nu inte på något sätt nedvärdera min käre sambos mekaniska kunskaper, men nu funkar åket igen. Efter att vissa delar som glömts att sättas på plats nu åter är där de ska vara. 

Förlåt, älskade S, för att jag hänger ut dej på det här sättet! Jag är bara väldigt nöjd över att det inte var jag som råkade ut för motorstoppsincidenten. Och så ler jag lite, i all välmening, givetvis. Det blev ju bra tillslut!

Kaos i dumskallefabriken

Nu har S och den andra tonåringen anlänt till ön. Jag hade lovat hämta dem från båten, men lyckats slarva bort bilnyckeln. Stressad sprang jag runt och letade överallt, tills svägerskan kom ut med nycklarna till deras bil och satte dem i handen på mej.

Sen och sur pinade jag deras lilla bil mot hamnen, medan jag tänkte på hur vi alla skulle bli tvungna att åka buss till Uppsala nästa vecka, och bilen skulle stå kvar här, låst, obrukbar och ivägen. Tio minuter efter båtankomsten var jag iallafall i Eckerö och kunde plocka upp min kära, efterlängtade sambo och hans äldsta dotter. 

Tillbaka i stan sken solen och ikapp med den även den yngre dottern, som var på ett strålande humör. Jag vet inte om det var sommarjobbet, pappas ankomst eller det faktum att hon fick rida på arbetstid idag som gjorde att hon var så glad. 

Det blev en promenad ner till badstranden, där hon var den enda som vågade sig på ett dopp. Jag hittade inga uppgifter om vattentemperatur någonstans på nätet, så ni ålänningar som läser - hur varmt är det vid Nabben? 16? 

Efter bad fikade vi svägerskans rabarberpaj och garvade åt veckans foton. Imorgon är det S som får stå för skjutsen till arbetsplatsen, då mopedkortet för den unga arbetstagaren ännu inte är fixat. Själv planerar jag att sova. Hoppas Lilla A också har planerat det. 

Bilnyckeln då? Ja, den låg i shortsfickan. 

Lilla A har provat kusinens kritor. 

Sommar

Glada tjejer som gungar, och så en äcklig mördarsnigel för att neutralisera det idylliska. 

Jag lever

Ok, nu skärper jag till mej och försöker bättra mej angående inläggsfrekvensen den senaste tiden. Fast jag ska försvara mej med att jag faktiskt skrev ett inlägg för ett tag sedan, men av någon outgrundlig anledning gick det inte att publicera.

Jag är på Åland med Lilla A och den sommarjobbande tonåringen. Vi har det bra, det är sommar och skönt. Imorgon kommer S och den andra tonåringen. 

Mopedägare

Jag har tidigare skrivit om motorscyklar och vår, eller iallafall sambons önskan om att få äga en. Vi börjar lite light. Med en 25 km/h-moped. Sedan kanske vi successivt arbetar oss uppåt, via eu-moped, skoter, epa-traktor o s v tills vi når målet. Eller så glider vi runt på den här lilla skönheten, i pensionärsfart, tills vi själva är pensionärer.

Stressad

Kalendern är fullantecknad, det finns knappt en millimeter kvar att skriva på (ja, jag använder fortfarande en gammaldags kalender av papper, ni vet sådant där som man skriver på med en penna). Jag vet inte riktigt hur det gick till, men vi har massor att göra hela tiden. Det ligger på att vara föräldraledig.

Föregående vecka var det tandläkare, besök av Lilla A:s mormor, en tripp till svärföräldrarna, studentfika samt besök av bror och tonåringar. Den här veckan har vi redan hunnit med tandläkarbesök för Lilla A, vi har varit barnvakt åt våra vänners barn och S har cyklat 3,2 mil till jobbet för att jobba i natt. Lilla A och jag är dessutom förkylda och snoriga.

Resten av veckan måste ví packa, tvätta, planera och handla. Imorgon skulle jag vilja hinna på informationsträff om förskoleval. Sedan ska jag träffa en kompis och S ska på fotbollsmatch i Stockholm med kollegorna. Sedan är det Dalarna igen, för skolavslutning och habiliteringsmöte. Därifrån blir det att snabbt åka, via Uppsala för att släppa av S och hämta mer packning, mot Grisslehamn och Åland där ena tonåringen ska sommarjobba, och jag och Lilla A mest ska glassa och pusta ut.

Eller ja, glassa och pusta ut blir det nog inte riktigt, jag bara skojade. Förmodligen finns det en hel del för oss att göra på Åland också, som att umgås med diverse släkt och vänner, förse tonåringar och andra med mat, hjälpa Lilla A:s mormor på gården osv.

Samtidigt som allt detta sker ägnar vi oss åt tonårstjafs (ni som har varit tonåringar har kanske ett hum om vad det innebär), vi väntar på jobbiga provsvar inom familjen, planerar bokcirkelträff (måste hinna läsa boken också!), vi glömmer att söka föräldrapenning och vi tjafsar med diverse personer och myndigheter som är involverade i planering kring särskolegymnasium på annan ort. Det är en hel del som ska fixas med detta.

Jag blir matt bara jag skriver detta. Inte konstigt att vi glömde bort katten när vi åkte till svärföräldrarna i torsdags. Som tur är har jag världens bästa kattvakt, som alltid ställer upp, så det löste sig, med kortare varsel än vanligt.

Undrar om det hjälper att köpa en ny kalender? Med blanka blad? Eller blad som bara innehåller anteckningar om sol, bad och vackert väder?

Lilla Darth Vader sover iallafall gott just nu. Hon verkar inte särskilt stressad.

Godmorgon!

Det är förvisso väldigt trevligt att vakna till det här, men när man varit dum nog att lägga sig alldeles för sent efter alldeles för många glas vin (läs: ca 2, man är lättpåverkad nuförtiden) vore det ju skönt om bebis höll inne med sitt joddlande någon timme till. Snart, snart går jag och dumpar henne hos svärföräldrarna och sover vidare. Ja, det gör jag..