torsdag 28 februari 2013
Mera kräkningar
Idag skulle vi ha fått långväga gäster, som vi träffar väldigt sällan. Igår kväll fick jag ett sms - dottern kräktes medan det sista packades. Så nu bor de på hotell, och vi ska ses på en armlängds avstånd nere på stan. Hoppas verkligen att vi klarar oss den här gången, jag orkar inte en vända till.
måndag 25 februari 2013
Bakslag
Precis när jag började yttra ett lite försiktigt "heeej..." kom bakslaget. Med 4 timmar kvar till de 48 kräk- och bajsfria som ska ha gått innan man får vistas i civilisationen började jag kräkas igen. Kvällen igår blev ytterligare en nära-dödenupplevelse, men nu mår jag äntligen bättre.
Tyvärr måste jag nu återigen isolera mej två dygn, så jag och Lilla A sitter inne i finvädret. Vi kanske vågar oss på en promenad i stadens utkanter om en stund.
Tyvärr måste jag nu återigen isolera mej två dygn, så jag och Lilla A sitter inne i finvädret. Vi kanske vågar oss på en promenad i stadens utkanter om en stund.
söndag 24 februari 2013
Så var det söndag
Snart är min karantänstid på 48 timmar förbi, och jag har åter tillåtelse att vistas bland folk. Inte för att jag känner mej särskilt pigg och kry, men jag kräks åtminstone inte. S och Lilla A verkar ha klarat sig, men man ska väl inte ropa hej före man är över ett bäcken, eller hur var det nu igen?
På alla hjärtans dag fick jag en blombukett av min käre sambo. I natt vaknade jag av att Fröding välte omkull vasen, så jag gick upp i mörkret och torkade upp vattnet. Jag borde ha tänt lampan, för så här såg köksbordet ut i dagsljus.
På alla hjärtans dag fick jag en blombukett av min käre sambo. I natt vaknade jag av att Fröding välte omkull vasen, så jag gick upp i mörkret och torkade upp vattnet. Jag borde ha tänt lampan, för så här såg köksbordet ut i dagsljus.
Pollen från liljorna i buketten har etsat sig fast i bordsskivan, och fast jag har gnuggat med de giftigaste medel jag kan hitta här hemma så lossnar inte den gula färgen. Nytt köksbord för föräldrapenningen? Eller har någon något bra husmorsknep att dela med sig av?
lördag 23 februari 2013
Ljuset i tunneln
Jag börjar se ljuset i tunneln. Efter att igår eftermidag plötsligt drabbats av kräksjuka och spenderat en stor del av eftermiddagen och kvällen på toaletten med dödslängtan känns det nu äntligen bättre. Inga fler frekventa toalettbesök, med utgifter från alla håll, men däremot är jag otroligt trött och matt. Får hjärtklappning så fort jag försöker röra på mej.
Så nu hänger vi på soffan och tittar på skidåkning, och jag försöker komma i form med hjälp av en näringsrik måltid bestående av cola och chips. S vabbar, och han och Lilla A mår än så länge bra, även om S börjar ana lite märkliga känningar från magregionen. Vi får väl se vad som väntar.
Jag kan ana mej till vad framtiden har i sitt sköte. Det är väl det här alla småbarnsfamiljer ägnar sig åt stup i kvarten.
Så nu hänger vi på soffan och tittar på skidåkning, och jag försöker komma i form med hjälp av en näringsrik måltid bestående av cola och chips. S vabbar, och han och Lilla A mår än så länge bra, även om S börjar ana lite märkliga känningar från magregionen. Vi får väl se vad som väntar.
Jag kan ana mej till vad framtiden har i sitt sköte. Det är väl det här alla småbarnsfamiljer ägnar sig åt stup i kvarten.
fredag 22 februari 2013
torsdag 21 februari 2013
onsdag 20 februari 2013
Vardagssysslor
Vi fortsätter att pröva nya saker, så idag har vi åkt stadsbuss. Detta var betydligt enklare än tågkrånglet, inte besvärligt alls faktiskt. Lilla A kan inte uttala sig för hon sov hela tiden. Hon har dock också provat nya saker idag, nämligen att dricka ur nappflaska, vilket visade sig vara betydligt svårare än att åka stadsbuss.
Annars rullar dagarna på. Lilla A växer och blir större och större. Imorgon är hon tre månader. Dagarna ägnar vi åt att skratta åt bebisen i spegeln, som oftast är glad, vi går promenader i snålblåsten, sjunger om bockarna Bruse och tar någon fika med föräldragruppen där vi jämför våra avkommors färdigheter.
Vardagsgöromål som var en självklarhet förr, så som att slösurfa, klämma finnar framför badrumsspegeln, duscha länge eller blogga får nu stå åt sidan för mer föräldrarelaterade sysslor. Men det är fantastiskt skönt att få vara hemma, jag kan gladeligen äta gröt varje dag för att få föräldradagarna att räcka så länge som möjligt.
 |
| Lilla A åker buss - hur lätt som helst! |
Annars rullar dagarna på. Lilla A växer och blir större och större. Imorgon är hon tre månader. Dagarna ägnar vi åt att skratta åt bebisen i spegeln, som oftast är glad, vi går promenader i snålblåsten, sjunger om bockarna Bruse och tar någon fika med föräldragruppen där vi jämför våra avkommors färdigheter.
 |
| Någon vänlig själ har stickat varma sockor, mössor och halsdukar till statyerna i stadsparken så att de inte ska behöva frysa, såg vi under en av våra promenader |
Vardagsgöromål som var en självklarhet förr, så som att slösurfa, klämma finnar framför badrumsspegeln, duscha länge eller blogga får nu stå åt sidan för mer föräldrarelaterade sysslor. Men det är fantastiskt skönt att få vara hemma, jag kan gladeligen äta gröt varje dag för att få föräldradagarna att räcka så länge som möjligt.
 |
| Glad bebis |
lördag 16 februari 2013
Face your fears
heter det ju så fint. Det var vad Lilla A och jag bestämde oss för att göra igår när vi mer eller mindre spontant bokade en tågresa till Dalarna med två timmars mental förberedelsetid. Lilla A har aldrig åkt tåg, så hon var i och för sig lyckligt ovetande om vad som väntade. Jag hade däremot mina aningar, och var därför lite nervös.
Men, som sagt, man ska ju utmana sina rädslor, annars blir världen rätt liten, och en tågresa på 55 minuter med en knappt tre månaders bebis borde ju knappast vara hela världen, eller? Folk åker ju tåg hela tiden, utan att avlida.
För att krydda upp spänningen lite valde vi att förlägga tågresan till fredag eftermiddag, och välja ett tåg som alltid är fullsatt. Jag fegade dock lite genom att boka sittplatsbiljett och ursäktade mej med att det trots allt var barnvagn-på-tåg-premiär för mej.
Väl framme på stationen kände jag skräckens kalla kårar längs ryggraden när jag noterade mängden människor som skulle klämma in sig på samma tåg som vi. En omöjlighet enligt fysikens lagar, var mitt intryck. Jag fick syn på en kvinna med barnvagn och två barn och tyckte att hon såg oförsvarligt avslappnad ut, medan jag hysteriskt körde barnvagnen fram och tillbaka på perrongen med nervöst ryckiga rörelser, allt för att Lilla A inte skulle vakna.
Sen kom tåget. Med en gemensam rörelse förflyttades horden av människor mot ingångarna, och till min stora lycka fick jag syn på en konduktör i samma dörr som vi skulle in i. Jag antastade honom omedelbart med att fråga om assistans, och han ställde beredvilligt upp och lyfte in barnvagnen.
Sedan tog det stopp. Som en förstoppning värre än under graviditet. Eller något. Vi kom varken framåt eller bakåt och det var människor överallt. Jag blev tvungen att dissekera barnvagnen i molekyler och dumpade liggdel med nu vaket barn i armarna på den hjälpsamma konduktören.
Han tog det dock med ro och erbjöd sig att stå där och underhålla henne hela resan. Detta hade i och för sig varit tacknämligt, men nu hade vi ju våra sittplatser, som då visade sig vara belägna på två säten efter varann. Vad var tanken med det, kan man ju fråga sig? Skulle jag placera Lilla A ensam i sätet bakom mej?
Tack vare vår vänlige konduktör var snart hela vagnen engagerade i vårt sittplatsproblem, och efter några byten fick vi en stolsrad att klämma in oss och vagnens liggdel i, med fortfarande vaken, och märkligt nog, tyst bebis.
När detta bestyr var avklarat hade en tredjedel av resan passerat, och resten av färden var som en bit av en kaka, skulle man kunna uttrycka sig. Lilla A höll sig tyst och lugn, och väl framme mötte S upp och lyfte ut barnvagn, och jag kunde torka svetten ur pannan, sänka axlarna och äntligen andas ut ett stort andetag, eftersom jag då märkte att jag hållit andan i ca en timme.
Så nu är jag en erfarenhet rikare, en sittplatsbiljett fattigare och dessutom fick jag en minisemester i södra Dalarna. Men det kommer att dröja innan jag åker tåg ensam med barnvagn en fredag eftermiddag igen, hur utvecklande det än må vara.
Men, som sagt, man ska ju utmana sina rädslor, annars blir världen rätt liten, och en tågresa på 55 minuter med en knappt tre månaders bebis borde ju knappast vara hela världen, eller? Folk åker ju tåg hela tiden, utan att avlida.
För att krydda upp spänningen lite valde vi att förlägga tågresan till fredag eftermiddag, och välja ett tåg som alltid är fullsatt. Jag fegade dock lite genom att boka sittplatsbiljett och ursäktade mej med att det trots allt var barnvagn-på-tåg-premiär för mej.
Väl framme på stationen kände jag skräckens kalla kårar längs ryggraden när jag noterade mängden människor som skulle klämma in sig på samma tåg som vi. En omöjlighet enligt fysikens lagar, var mitt intryck. Jag fick syn på en kvinna med barnvagn och två barn och tyckte att hon såg oförsvarligt avslappnad ut, medan jag hysteriskt körde barnvagnen fram och tillbaka på perrongen med nervöst ryckiga rörelser, allt för att Lilla A inte skulle vakna.
Sen kom tåget. Med en gemensam rörelse förflyttades horden av människor mot ingångarna, och till min stora lycka fick jag syn på en konduktör i samma dörr som vi skulle in i. Jag antastade honom omedelbart med att fråga om assistans, och han ställde beredvilligt upp och lyfte in barnvagnen.
Sedan tog det stopp. Som en förstoppning värre än under graviditet. Eller något. Vi kom varken framåt eller bakåt och det var människor överallt. Jag blev tvungen att dissekera barnvagnen i molekyler och dumpade liggdel med nu vaket barn i armarna på den hjälpsamma konduktören.
Han tog det dock med ro och erbjöd sig att stå där och underhålla henne hela resan. Detta hade i och för sig varit tacknämligt, men nu hade vi ju våra sittplatser, som då visade sig vara belägna på två säten efter varann. Vad var tanken med det, kan man ju fråga sig? Skulle jag placera Lilla A ensam i sätet bakom mej?
Tack vare vår vänlige konduktör var snart hela vagnen engagerade i vårt sittplatsproblem, och efter några byten fick vi en stolsrad att klämma in oss och vagnens liggdel i, med fortfarande vaken, och märkligt nog, tyst bebis.
När detta bestyr var avklarat hade en tredjedel av resan passerat, och resten av färden var som en bit av en kaka, skulle man kunna uttrycka sig. Lilla A höll sig tyst och lugn, och väl framme mötte S upp och lyfte ut barnvagn, och jag kunde torka svetten ur pannan, sänka axlarna och äntligen andas ut ett stort andetag, eftersom jag då märkte att jag hållit andan i ca en timme.
Så nu är jag en erfarenhet rikare, en sittplatsbiljett fattigare och dessutom fick jag en minisemester i södra Dalarna. Men det kommer att dröja innan jag åker tåg ensam med barnvagn en fredag eftermiddag igen, hur utvecklande det än må vara.
tisdag 12 februari 2013
Tid som passerat
Jag håller på röjer i förrådet. Ett projekt som tar tid eftersom arbetet måste ske medan Lilla A sover. Idag sover hon som en liten gris, så nu har jag fått en hel del gjort. Jag har bl a slängt en massa gamla fotodubletter och negativ som jag inser att jag aldrig kommer att göra något med i dagens digitaliserade värld.
Det var dock rätt kul att sitta och gå igenom gamla foton från de senaste 10 åren. Man tycker att tiden knappt har gått, men när man ser på bilderna inser man att det är eoner av tid som har passerat. Om inte annat så syns det på kläderna och frisyrerna. Och valet av pojkvänner. Det är skönt att tiden har gått. Jag tycker bättre om mitt liv som det är just nu.
Nu har jag dock kört fast. Jag sitter med en kartong böcker framför mej. Böcker som bl a kommer från min pappas barndomshem, som jag aldrig har läst och förmodligen aldrig kommer att läsa. Får man göra sig av med böcker? Jag tror inte det. Jag har alltid haft en särskild känsla för böcker, jag är uppvuxen i ett läsande hem, och har fått lära mej att man ska hantera böcker med försiktighet.
Förmodigen hamnar de här böckerna i någon bokhylla och samlar damm, med alla mina andra hundratals böcker som gör detsamma. När jag blir stor på riktigt, när ytterligare en eon av tid har gått, och jag bor i ett hus, då ska jag ha ett bibliotek.
Det var dock rätt kul att sitta och gå igenom gamla foton från de senaste 10 åren. Man tycker att tiden knappt har gått, men när man ser på bilderna inser man att det är eoner av tid som har passerat. Om inte annat så syns det på kläderna och frisyrerna. Och valet av pojkvänner. Det är skönt att tiden har gått. Jag tycker bättre om mitt liv som det är just nu.
Nu har jag dock kört fast. Jag sitter med en kartong böcker framför mej. Böcker som bl a kommer från min pappas barndomshem, som jag aldrig har läst och förmodligen aldrig kommer att läsa. Får man göra sig av med böcker? Jag tror inte det. Jag har alltid haft en särskild känsla för böcker, jag är uppvuxen i ett läsande hem, och har fått lära mej att man ska hantera böcker med försiktighet.
Förmodigen hamnar de här böckerna i någon bokhylla och samlar damm, med alla mina andra hundratals böcker som gör detsamma. När jag blir stor på riktigt, när ytterligare en eon av tid har gått, och jag bor i ett hus, då ska jag ha ett bibliotek.
Snö och is
Besöket på BVC igår gick bra. Lilla A var glad och nöjd, och pratade glatt med distriktssköterskan. Vaccineringen blev ett stick i varje lår, och lite skrik en stund, men inte värre än så. På kvällen däremot blev hon väldigt gnällig, och inte riktigt nöjd vad man än gjorde. En Alvedon i rumpan gjorde dock susen och hon däckade kort därefter och sov 7½ timmar i sträck!
Idag har vi släpat oss runt med vagnen på dåligt plogade gångvägar. Lilla A sov gott medan jag stånkade och svettades bort graviditetshull.
Idag har vi släpat oss runt med vagnen på dåligt plogade gångvägar. Lilla A sov gott medan jag stånkade och svettades bort graviditetshull.
 |
| Dåligt plogade gångvägar, som sagt |
 |
| Lilla A sover gott med sin ryssmössa |
 |
| Isfestivalen pågår i Uppsala. Det betyder att det står en mängd isskulpturer i stadsparken. Skulpturerna är gjorda av is från Torne älv i Jukkasjärvi i samarbete med Icehotel. I april åker vi dit och tittar på mer is. |
måndag 11 februari 2013
Hemma igen
Helgen på Åland gick riktigt bra. Båtresan dit kändes något lång, medan helgen i övrigt kändes kort. Lilla A har sovit bra på nätterna och dagtid har hon umgåtts med bl a kusin V och Momi. Vi hann också träffa lite vänner, och ta promenader i åländskt vinterväder.
Det känns emellanåt tråkigt att ha släkt och vänner så långt borta, och ibland leker vi med tanken att flytta "hem", men än så länge har vi inte kommit riktigt dit.
Nu är vi hemma i vardagen igen. S jobbar och Lilla A och jag ska strax gå till BVC. Vi fick ett telefonsamtal att tiden som vi hade nästa vecka måste bokas om, så nu blir det plötsligt vaccinering idag istället!
Idag har också en kille från sängbutiken Sova varit här och tittat på sängen Hilding med sin knarriga gavel, och vi kommer att få en ny sådan. Gavel alltså, förhoppningsvis en tyst sådan.
 |
| Lilla A har börjat suga in underläppen, och ser så rolig ut |
 |
| När man är liten får man sitta på köksbänken |
 |
| Häng med kusin. Lilla A ser så förskräckt ut på den här bilden, och jag skrattar varje gång jag ser den |
Det känns emellanåt tråkigt att ha släkt och vänner så långt borta, och ibland leker vi med tanken att flytta "hem", men än så länge har vi inte kommit riktigt dit.
Nu är vi hemma i vardagen igen. S jobbar och Lilla A och jag ska strax gå till BVC. Vi fick ett telefonsamtal att tiden som vi hade nästa vecka måste bokas om, så nu blir det plötsligt vaccinering idag istället!
Idag har också en kille från sängbutiken Sova varit här och tittat på sängen Hilding med sin knarriga gavel, och vi kommer att få en ny sådan. Gavel alltså, förhoppningsvis en tyst sådan.
fredag 8 februari 2013
Eckerölinjen
Lilla A sitter i baren på Eckerölinjen och hänger. Man skulle kunna tro att det är fest, fredag eftermiddag och allt, men det är faktiskt det enda stället på hela båten som det är lugnt.
Här sitter vi nu och låter vågorna gunga oss till sömns medan hundratals idrottande ungar har invaderat resten av båten. Ljudnivån i kafeterian var skolmatsal i kvadrat, och jag kände hur nervsammanbrottet närmade sig.
Här i baren är det endast ett stillsamt sövande mummel och lågmäld dansbandsmusik. Lilla A har somnat i sin bilbarnstol, S läser brandkårstidning och jag passar på att blogga.
Här sitter vi nu och låter vågorna gunga oss till sömns medan hundratals idrottande ungar har invaderat resten av båten. Ljudnivån i kafeterian var skolmatsal i kvadrat, och jag kände hur nervsammanbrottet närmade sig.
Här i baren är det endast ett stillsamt sövande mummel och lågmäld dansbandsmusik. Lilla A har somnat i sin bilbarnstol, S läser brandkårstidning och jag passar på att blogga.
torsdag 7 februari 2013
Inget vettigt att säga
Det verkar som om skrivförmågan försvinner ut i samband med amningen. Jag kan inte prestera ett enda vettigt inlägg, fast jag har försökt i flera dagar. Först har jag inte tid. Det är märkligt hur en så liten individ kan ta så mycket tid i anspråk.
När jag sedan får någon sekund över, som nu t ex, när hon ligger och sover, så kan jag inte komma på något som skulle vara det minsta intressant för någon att läsa. Jag undrar om jag har bröstmjölk i hjärnan också. För det känns så när jag försöker tänka. Jag tar i och försöker och försöker prestera tankar av värde, men det går inte.
Nu vaknade Lilla A, så nu är det igen dags att låta henne äta upp lite mer av mej.
När jag sedan får någon sekund över, som nu t ex, när hon ligger och sover, så kan jag inte komma på något som skulle vara det minsta intressant för någon att läsa. Jag undrar om jag har bröstmjölk i hjärnan också. För det känns så när jag försöker tänka. Jag tar i och försöker och försöker prestera tankar av värde, men det går inte.
Nu vaknade Lilla A, så nu är det igen dags att låta henne äta upp lite mer av mej.
måndag 4 februari 2013
Söndag och måndag
Igår var det fantastiskt vinterväder, och Lilla A och jag njöt av en långpromenad på isen med några vänner. När vi befann oss som längst bort på den ca en mil långa plogade slingan kom Lilla A på att hon var hungrig. Men annars var det bra.
Idag har jag utsatt henne för vad som i hennes värld klassas som fruktansvärd tortyr - nämligen bad. Lilla A hatar att bada, och skriker sig igenom varje badtillfälle. Nej, jag badar henne inte i kallt vatten. Så det där med att ta ett lugnande bad innan läggdags för att varva ner, det kan vi glömma. Bad väcker upprörda känslor och medför långvarigt skrik. Jag har svårt att se den lugnande komponenten i det.
 |
| Lilla A beundrar trädkronorna |
Idag har jag utsatt henne för vad som i hennes värld klassas som fruktansvärd tortyr - nämligen bad. Lilla A hatar att bada, och skriker sig igenom varje badtillfälle. Nej, jag badar henne inte i kallt vatten. Så det där med att ta ett lugnande bad innan läggdags för att varva ner, det kan vi glömma. Bad väcker upprörda känslor och medför långvarigt skrik. Jag har svårt att se den lugnande komponenten i det.
lördag 2 februari 2013
Identitetskris
Jag är numera en sådan där mamma som lunchar med mammorna i min föräldragrupp om dagarna. Eller har åtminstone gjort det en gång. Det var väldigt trevligt, dock. Ovanligt, men trevligt.
Numera har vi också en Facebook-grupp där vi kan annonsera om våra luncher och lattefikor. Mycket innerstadsaktigt.
Jag lider nu ingen brist på socialt umgänge, och har också turen att ha flera vänner som är föräldralediga samtidigt som jag, men måste ändå, med viss skam, erkänna att det var något speciellt med att ventilera barnbajs, sovvanor, amning och brist på rutiner med mammor med bebisar lika gamla som Lilla A och som är lika nya i föräldrarollen som jag.
Jag pratar alltså om mej själv nu. Jag, som i ett annat liv, aldrig kunde se mej själv i närheten av en spjälsäng, och som glatt förespråkade barnfria avdelningar på flyget, önskade öronproppar om jag tvingades utstå mer än en sekund av barnskrik och som suckade högt åt barnvagnarna som tog upp all plats på trottoaren.
Just denna jag är alltså numera en lattemorsa. En något plufsig och otrendig lattemorsa, men ändock en lattemorsa. Herregud, vilken identitetskris!
Den här numera lattemorsan har också nöjt berättat för alla intresserade att vår lilla bebis minsann alltid sover så snällt och tyst i bilen. Jag kan uppdatera detta med att hon brukade göra det, fram till alldeles nyss.
På vår hemresa från svärisarna i Dalarna skrek hon så hysteriskt att vi tillsist var tvungna att stanna bilen, och jag fick hala fram brösten. Jag har full förståelse för tonåringarnas irritation. Eller rättare sagt, mitt gamla jag har det. Mitt nya jag knäpper oberört upp tröjan på en parkering i Heby när det är 10 sköna minusgrader ute. Identitetskris, som sagt.
Numera har vi också en Facebook-grupp där vi kan annonsera om våra luncher och lattefikor. Mycket innerstadsaktigt.
Jag lider nu ingen brist på socialt umgänge, och har också turen att ha flera vänner som är föräldralediga samtidigt som jag, men måste ändå, med viss skam, erkänna att det var något speciellt med att ventilera barnbajs, sovvanor, amning och brist på rutiner med mammor med bebisar lika gamla som Lilla A och som är lika nya i föräldrarollen som jag.
Jag pratar alltså om mej själv nu. Jag, som i ett annat liv, aldrig kunde se mej själv i närheten av en spjälsäng, och som glatt förespråkade barnfria avdelningar på flyget, önskade öronproppar om jag tvingades utstå mer än en sekund av barnskrik och som suckade högt åt barnvagnarna som tog upp all plats på trottoaren.
Just denna jag är alltså numera en lattemorsa. En något plufsig och otrendig lattemorsa, men ändock en lattemorsa. Herregud, vilken identitetskris!
Den här numera lattemorsan har också nöjt berättat för alla intresserade att vår lilla bebis minsann alltid sover så snällt och tyst i bilen. Jag kan uppdatera detta med att hon brukade göra det, fram till alldeles nyss.
På vår hemresa från svärisarna i Dalarna skrek hon så hysteriskt att vi tillsist var tvungna att stanna bilen, och jag fick hala fram brösten. Jag har full förståelse för tonåringarnas irritation. Eller rättare sagt, mitt gamla jag har det. Mitt nya jag knäpper oberört upp tröjan på en parkering i Heby när det är 10 sköna minusgrader ute. Identitetskris, som sagt.
måndag 28 januari 2013
Lösskägg och medelstor fisk
Att det har varit stiltje på bloggen några dagar beror inte på att något har inträffat. Vi har helt enkelt varit enormt upptagna. I helgen har Lilla A:s mormor varit här och på söndagen var vi på 1-års kalas.
Lilla A:s mormor envisas med att prata finska med sitt barnbarn (och vill därför bli kallad "Momi"). S tycker att de här ofrivilliga finskalektionerna är väldigt inspirerande och passar på att lära sig nyttiga och användbara fraser, så som "Var är hennes lösskägg?", "Det här är en medelstor fisk" eller "Mamma har en liten rumpa" (han sa "medelstor" först, men jag rättade honom med bestämd röst).
S jobbade hela dygnet (och passade på att vila upp sig), så jag och Lilla A:s Momi städade bl a toaletten och kollade på Bond-film.
Idag har jag ställt upp för forskningen och deltagit i en studie på kvinnokliniken. Jag har fyllt i olika formulär, suttit vid en datorskärm och klickat i vilken färg olika ord varit skrivna med, memorerat nummerserier och läst upp dem baklänges samt fått elektroder klistrade runt ögat för att mäta mina blinkningar när jag hörde skrämmande höga ljud i hörlurar. Allt detta för att studera hur dåligt man fungerar när man t ex är hormonell och sover för lite.
Att föda barn på ett universitetssjukhus medför att man blir tillfrågad om man vill medverka i otaliga studier, och jag och Lilla A är med i fyra stycken. Idag kunde man så tackvare min medverkan i en av dem bl a bevisa att man inte kan rabbla siffror baklänges när man inte har sovit. Så nu vet ni.
 |
| Vi är på kalas, och tog bara kort på oss själva. Lilla A testar klänning för första gången. |
Lilla A:s mormor envisas med att prata finska med sitt barnbarn (och vill därför bli kallad "Momi"). S tycker att de här ofrivilliga finskalektionerna är väldigt inspirerande och passar på att lära sig nyttiga och användbara fraser, så som "Var är hennes lösskägg?", "Det här är en medelstor fisk" eller "Mamma har en liten rumpa" (han sa "medelstor" först, men jag rättade honom med bestämd röst).
 |
| Lilla A gymmar (och har på sig sitt randiga "lösskägg") |
S jobbade hela dygnet (och passade på att vila upp sig), så jag och Lilla A:s Momi städade bl a toaletten och kollade på Bond-film.
 |
| Små barn under 2 år ska inte titta på tv, det blir lätt lite för intensivt. Men han den där James Bond var ju så häftig... |
Idag har jag ställt upp för forskningen och deltagit i en studie på kvinnokliniken. Jag har fyllt i olika formulär, suttit vid en datorskärm och klickat i vilken färg olika ord varit skrivna med, memorerat nummerserier och läst upp dem baklänges samt fått elektroder klistrade runt ögat för att mäta mina blinkningar när jag hörde skrämmande höga ljud i hörlurar. Allt detta för att studera hur dåligt man fungerar när man t ex är hormonell och sover för lite.
Att föda barn på ett universitetssjukhus medför att man blir tillfrågad om man vill medverka i otaliga studier, och jag och Lilla A är med i fyra stycken. Idag kunde man så tackvare min medverkan i en av dem bl a bevisa att man inte kan rabbla siffror baklänges när man inte har sovit. Så nu vet ni.
torsdag 24 januari 2013
Föräldragrupp och brandstation
Igår var det första träffen för föräldragruppen. Där satt plötsligt Lilla A och jag tillsammans med tio andra bebisar och deras föräldrar, mestadels mammor. En blandad samling människor får man väl lov att säga.
Det var dock kul att träffa på några som gick samma föräldrautbildning som vi innan förlossningen, och få se deras bebisar. Lilla A var den minsta bebisen i hela gruppen (idag har vi varit på BVC och hon väger 4650 g och följer sin kurva).
Efter föräldragruppen åkte jag och Lilla A till S jobb och visade upp oss, eller Lilla A visade upp sig, jag kände inte att jag hade så mycket att visa upp. Jag passade istället på att träna lite. Mycket praktiskt att S jobbar på en brandstation (vilken också råkar vara min gamla arbetsplats).
 |
| Redo för utryckning |
 |
| Lilla A och mamma tränar |
 |
| Hitta bebisen |
tisdag 22 januari 2013
Verkligheten överträffas av dikten
Idag har S varit ledig och vi har hunnit med en promenad på isen i finvädret. När vi kom hem gjorde S en supergod morotssoppa och så åt vi pannkakor med sylt till. Det låter så fantastiskt att det hade kvalat in för en Facebook-status med skryt-touch.
I själva verket hade jag dock huvudvärk, var skittrött och på uselt humör efter att ha sovit knackigt. Det var svinkallt trots otaliga lager varma kläder, och jag fryser fortfarande, efter flera timmar.
Maten var i och för sig väldigt god, men vi var tvungna att släpa våra trötta, kalla kroppar till Coop först, där vi till att börja med glömde handlingslistan i bilen, och sedan konstaterade att matkontot är oroväckande tungt belastat (skyller på att blöjor är SKITdyra).
Den krassa verkligheten överträffar inte alltid dikten. Men nu, med mat i magen och när kroppstemperaturen sakta börjar återgå till det normala börjar det kännas lite bättre. Ipren-mannen har också utövat sin magi, så kanske att jag orkar vara glad och trevlig mot sambon resten av vad som är kvar av den här dagen (vilket förmodligen är ganska många timmar om Lilla A tänker vara vaken lika länge som hon brukar).
I själva verket hade jag dock huvudvärk, var skittrött och på uselt humör efter att ha sovit knackigt. Det var svinkallt trots otaliga lager varma kläder, och jag fryser fortfarande, efter flera timmar.
Maten var i och för sig väldigt god, men vi var tvungna att släpa våra trötta, kalla kroppar till Coop först, där vi till att börja med glömde handlingslistan i bilen, och sedan konstaterade att matkontot är oroväckande tungt belastat (skyller på att blöjor är SKITdyra).
Den krassa verkligheten överträffar inte alltid dikten. Men nu, med mat i magen och när kroppstemperaturen sakta börjar återgå till det normala börjar det kännas lite bättre. Ipren-mannen har också utövat sin magi, så kanske att jag orkar vara glad och trevlig mot sambon resten av vad som är kvar av den här dagen (vilket förmodligen är ganska många timmar om Lilla A tänker vara vaken lika länge som hon brukar).
måndag 21 januari 2013
Söndagsfika
Igår premiärfikade vi på stan. Och jag premiärvisade brösten offentligt, eftersom Lilla A snabbt beställde mat till sig själv när vi kom in på caféet.
 |
| Lilla A har redan tröttnat |
söndag 20 januari 2013
Nya färdigheter
Lilla A övar sig på att lyfta huvudet, och jag övar mej på att göra nya grejer på bloggen.
lördag 19 januari 2013
Tränat väl men knappast vältränad
Idag har jag tränat på gymmet för första gången på snart ett år. Det är första gången jag har haft "egentid" utan Lilla A utanför hemmet.
Efter att ha klämt in min kropp i för tighta träningskläder märkte jag snabbt att jag, trots att min kropp såg större ut än för ett år sedan, var betydligt svagare. Jag får väl dra slutsatsen att det inte direkt är muskler som förstorat min kropp, ifall det inte är några, för mej okända, muskler som vilar på usidan av kroppen.
Hur som helst var det väldigt skönt att röra den slappa kroppen lite, även om det bara blev en liten stund. Jag förväntar mej träningsvärk imorgon, i både kända och okända muskler.
För övrigt har jag sovit riktigt, riktigt bra i nya sängen inatt. Hilding är som en dröm, skulle man kunna säga. Tyvärr är det något som inte är som det ska med sänggaveln, som knarrar och låter, vilket jag fick erfara när jag behagfullt skulle luta mej bakåt vid kvällsamningen igår. Mycket irriterande. Så nu är gaveln felanmäld och jag väntar på svar från försäljarens serviceavdelning.
Efter att ha klämt in min kropp i för tighta träningskläder märkte jag snabbt att jag, trots att min kropp såg större ut än för ett år sedan, var betydligt svagare. Jag får väl dra slutsatsen att det inte direkt är muskler som förstorat min kropp, ifall det inte är några, för mej okända, muskler som vilar på usidan av kroppen.
Hur som helst var det väldigt skönt att röra den slappa kroppen lite, även om det bara blev en liten stund. Jag förväntar mej träningsvärk imorgon, i både kända och okända muskler.
 |
| Bildbevis - ni ser iallafall att jag ÄR på gymmet |
 |
| Alla de här lyfte jag, utan några problem |
fredag 18 januari 2013
Är det kallt eller är det KALLT?
Jag har ställts inför ett nytt problem, något jag aldrig har råkat ut för tidigare, förmodligen ett i-landsproblem: Hur kallt är det egentligen?
Man skulle ju kunna gå ut och känna efter, men nu hade jag tänkt gå på en promenad med Lilla A och hon talar ju inte om ifall hon tycker att det är skitkallt eller om mamma har överdrivit klädseln och hon håller på avlider av värmeslag istället, medan yllekläderna sticks obehagligt mot halsen.
Själv fryser jag ju alltid, så jag tror förstås att alla andra också gör det. Varje år när det börjar bli kallt och ruggigt drabbas jag av något som gör att jag inte kan behärska mej när jag kommer in i sport- eller friluftsaffärerna, och köper okontrollerat på mej diverse fleecetröjor, varma sockor och underställ (ja, jag har handlat åt Lilla A också).
Idag kan jag konstatera att det är jäkligt kallt ute. Men är det överdrivet kallt? Skitkallt? Rysskylekallt? Eller bara normalkallt? Väderlekstjänsterna och min termometer är verkligen inte överens.
Alla bilder är tagna samtidigt:
Det är ju en viss skillnad på -7 och -17, och jag börjar misstänka att min termometer ljuger.
Man skulle ju kunna gå ut och känna efter, men nu hade jag tänkt gå på en promenad med Lilla A och hon talar ju inte om ifall hon tycker att det är skitkallt eller om mamma har överdrivit klädseln och hon håller på avlider av värmeslag istället, medan yllekläderna sticks obehagligt mot halsen.
Själv fryser jag ju alltid, så jag tror förstås att alla andra också gör det. Varje år när det börjar bli kallt och ruggigt drabbas jag av något som gör att jag inte kan behärska mej när jag kommer in i sport- eller friluftsaffärerna, och köper okontrollerat på mej diverse fleecetröjor, varma sockor och underställ (ja, jag har handlat åt Lilla A också).
Idag kan jag konstatera att det är jäkligt kallt ute. Men är det överdrivet kallt? Skitkallt? Rysskylekallt? Eller bara normalkallt? Väderlekstjänsterna och min termometer är verkligen inte överens.
Alla bilder är tagna samtidigt:
 |
| iGoogle |
 |
| iPhone |
 |
| SMHI |
 |
| Termometer utanför fönstret |
Det är ju en viss skillnad på -7 och -17, och jag börjar misstänka att min termometer ljuger.
Hilding har flyttat hem till oss
Nu har han kommit - Hilding - vår nya säng. Sängen såg helt enorm ut i sovrummet, ungefär dubbelt så hög som den gamla sängen (bra för våra höfter när vi blir gamla), och jättebred, även om den bara är 20 cm bredare.
Jag kan knappt vänta tills jag får gå lägga mej. Även om Lilla A har sovit 6 timmar i sträck i natt, så var det också nattens enda sömn. Sängkillarna kom tidigt, och vi somnade sent i vanlig ordning. Men 6 timmar får man väl vara nöjd med. Det är ju mer än 5. Eller 4. Eller inget alls.
Nu klurar vi på hur vi ska göra med spjälsängen. Den har stått mot sängen, på min sida, så att jag enkelt har kunna dra Lilla A fram och tillbaka på nätterna när hon ska äta, men den nya sängen alldeles för hög. S klurar på olika avancerade konstruktioner för att höja upp spjälsängen, men faktum är att den nya sängen är så hög så att den nästan når upp till spjälsängens övre kant.
Jag kan knappt vänta tills jag får gå lägga mej. Även om Lilla A har sovit 6 timmar i sträck i natt, så var det också nattens enda sömn. Sängkillarna kom tidigt, och vi somnade sent i vanlig ordning. Men 6 timmar får man väl vara nöjd med. Det är ju mer än 5. Eller 4. Eller inget alls.
Nu klurar vi på hur vi ska göra med spjälsängen. Den har stått mot sängen, på min sida, så att jag enkelt har kunna dra Lilla A fram och tillbaka på nätterna när hon ska äta, men den nya sängen alldeles för hög. S klurar på olika avancerade konstruktioner för att höja upp spjälsängen, men faktum är att den nya sängen är så hög så att den nästan når upp till spjälsängens övre kant.
 |
| Vi får visst flytta på hyllan och lamporna |
 |
| Lilla lilla A i den stora stora sängen |
 |
| Hilding får godkänt |
torsdag 17 januari 2013
Ingen kräkning
Det är kul att se vilka sökord som leder folk till bloggen. Lätt att förstå är de vanliga, graviditetsrelaterade sökorden, så som "beräknad förlossning", "graviditetspenning" och "foglossning". "Illamående" är också något som folk ofta har sökt på.
Bland de något mer otippade sökorden är "sexsait" (med nämnda stavning) frekvent använt. Andra sökningar som förekommit är "sexvideo med svägerska" samt "fiser på mosse". Jag kan inte låta bli att undra om de som gör dessa sökningar är nöjda med sin träff, om min blogg verkligen kan ge dem det de är ute efter.
Det som nästan förvånar mej mest är att ingen har hittat hit genom att söka på ordet "kräkning". Jag känner mej nästan lite kränkt. Det måste ju vara bloggens mest frekvent använda ord! Jag hoppas verkligen att jag framöver kan få något nytt favoritord att skriva, t ex pigg, energifylld eller vältränad. Eller varför inte en hel mening? T ex "Shit, vad jag har sovit gott inatt". Det vore väl fantastiskt.
Bland de något mer otippade sökorden är "sexsait" (med nämnda stavning) frekvent använt. Andra sökningar som förekommit är "sexvideo med svägerska" samt "fiser på mosse". Jag kan inte låta bli att undra om de som gör dessa sökningar är nöjda med sin träff, om min blogg verkligen kan ge dem det de är ute efter.
Det som nästan förvånar mej mest är att ingen har hittat hit genom att söka på ordet "kräkning". Jag känner mej nästan lite kränkt. Det måste ju vara bloggens mest frekvent använda ord! Jag hoppas verkligen att jag framöver kan få något nytt favoritord att skriva, t ex pigg, energifylld eller vältränad. Eller varför inte en hel mening? T ex "Shit, vad jag har sovit gott inatt". Det vore väl fantastiskt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)